Nyanser av
grått
Jag klättrar
över stengärdsgården.
Ser sovande
strandängar och ensamma klippor.
Hav möter
himmel i oändliga nyanser av grått.
En
vinterblek sol, försiktig bakom molnen.
Fräsande
vågor spolar upp tång i röda ruskor.
Jag känner
på vattnet. Klart, kallt och märkligt doftlöst.
Räfflor i
grå granit. Ett ådrat berg med mjuka dalar.
En
rundslipad sten känns len i handen.
Låga knotiga
tallar med kronor som hukar i vinden.
Kurviga
stammar erbjuder en sittplats i lä.
Kalla
fingrar mot en rykande mugg.
Kaffet
värmer, kroppen slappnar av.
Jag ser
parabolerna. Kritvita mot allt det grå.
Stora öron
mot rymden, undra vad de lyssnar på?
Själv har
jag vintervassens rassel i mina öron,
när jag
packar ner termosen och går hem.
Ann-Charlotte Ekensten
2 kommentarer:
Så fint berättat. Kändes som om jag var där!härligt.
Jättefint! (Det var många nyanser, men inte riktigt 50.) ;)
Skicka en kommentar