BarnBoksNätsbloggen tar jullov!

Nu tar vi jullov ett litet slag här. Men redan vecka 2 (den 10 –16 januari) är vi igång igen, då bloggar Maria Aminoff! Tills dess: passa på att botanisera bland äldre inlägg här på bloggen.
T.ex. Helena Bergendahl om att göra barnbok i Indien, Annika Rockström om hur man ritar en havsutter och många spännande  inlägg från Bokmässan i september (t.ex. den underbara värmlänska bokbussen!). Och mycket annat... Klicka på respektive författare/ illustratör i vänsterspalten här bredvid för att se vad just hon eller han bloggat om.

"Hej, hej, här kommer spindeln". Signe, 8 år har tolkat BarnBoksNätets spindel med hjälp av lite skräp: äggkartong+papp.

Och tack till alla som tittat in på, bidragit till och kommenterat adventskalendern under december!  
Väl mött igen 2011! 

BBN / Pia Johansson

Lucka 24

Här kommer en julhälsning från Pia Hagmar!

Renar och raggartomtar

I Brålanda kryllar det av tomtar. Stora och små, med lösskägg och utan, 
glöggdrickande och pepparkaksätande.

– Blir inte det här rekord så äter jag upp julgranen, skämtar pappa.

– Lovar du? undrar Leo.

– Jag läste i tidningen att det är en by i Portugal som har det gamla rekordet, säger mamma.

De hade 2621 tomtar i sin parad, tror jag.

– Det här måste vara minst dubbelt så många, säger pappa. Så julgranen klarar sig.

– Är du säker? säger Leo besviket.

Han skulle gärna vilja se pappa knapra i sig julgranen.

Lucka 23

En julafton när jag var i tonåren hade DN ett uppslag med rubriken ”Var din egen julgran”.

Tanken var att man skulle pynta sig själv istället för granen, eller kanske samtidigt som granen? Med kulor och glitter, tomtar, svampar och små fåglar.

Det var åttital får man tänka på.
Det tidiga åttitalet som jag minns mest av, då när jag hade varit punkare om jag bara vågat. Att vara punkare då var inte som idag, liksom modernt. Man kunde INTE köpa de rätta kläderna på HM om man säger så, utan det var loppis, London och fixa själv som gällde.

Och jag var alltså för feg för punken, men inte för feg för att fixa själv. Förmodligen behövdes ingen ytterligare styling innan jag var julgransfin, för jag såg ut som en smällkaramell redan från början med vart annat plagg rosa och vart annat lila, pärlor och band i håret, hemstickade vantar och en kappa sydd av ett sammetsdraperi, en bit möbeltyg och farmors gamla balklänning.

Inspirerad av artikeln tog jag alltså i ytterligare.

Fast jag minns ju inte hur jag gjorde?

Inte mer än pärlorna som hängde och skramlade ur hårtoffsarna. Vad det andra kan ha varit har jag glömt, men jag minns att släkten såg glad ut när vi kom till kalaset.

Glad, förvånad och lite grand överseende…

Idag skulle jag nog ha tagit en sådan där batteriljusslinga och virat runt mig. Sen skulle jag hängt kulorna så som jag brukar hänga dem i granen, sorterade efter färg. De vita hänger överst på ena sidan och de röda på den andra. Sedan de gula, de rosa, de lila och de gröna. De blå är så sorgligt få. Man kan kanske fästa dem i kläderna med säkerhetsnålar? Längst ut på grenarna brukar jag ha pyttesmå röda, vita eller blå kulor. Dem fick jag väl vira runt fingrarna.
Flaggparaderna kan få sitta med hårspännen och hänga längs hela kroppen.

Och sen skulle jag varit tvungen att stå still hela julen…

Lucka 22

Utdrag ur romanprojekt

*

Halvvägs inne i sömnen hör jag Mirjams mörka röst läsa om skattkistan längst inne i berget. Och om repstegar och gångbroar över raviner som flyter in i min dröm. Jag låter huvudet sjunka längre ner i hennes lakan och andas in lukten. Den som kommer från hennes mormor, och innan dess från hennes familj.
- Du blundar ju, säger hon. Då ser du ju inte vad som händer.
Jag öppnar ögonen och ser mig hjälplöst omkring. Först är allt bara ljust. Jag håller handen för sänglampan och Mirjams ansikte blir tydligt alldeles intill mitt. Hennes ögon är redan fulla av sömn. Mjukt låter hon huvudet sjunka tillrätta i kudden, rörelsen fortsätter ut i kroppen och bröstkorgen höjer sig. Jag borde inte ligga i hennes säng, tänker jag. Men det är för sent. Jag ligger redan här.

Jag flyttar blicken ut i rummet. Rökelsen har brunnit ut. Lukten av blötsnö blåser in genom fönstret och jag får en känsla av att det är dimma ute. Ett nytt dygn har redan börjat, tänker jag. Det sista innan Mirjam åker hem för att fira jul.
På den blå mattan står hennes skinnryggsäck. Medan hon la i några klädesplagg, en necessär och mackor till resan var vi tysta. Jag frågade inte vad hon ska äta sen, när mackorna tar slut. Om hon ska äta sen. Jag vet inte vem hon tänker gå till när hon stiger av tåget eller vart hon ska vara på julafton.
Inte om hon har någon biljett tillbaka därifrån.

Lucka 21

Att oväntat stöta på Georg i julhandeln har gjort Emma orolig. Han verkade ensam och inte särskilt glad. Men Sara fick ju en idé …

Läs historiens fortsättning på min hemsida!

Mikael Thörnqvist
 
Gå till julnovell del 2

Lucka 20

Emma älskar julen nästan lika mycket som fotboll. Men när hon och Sara mitt i julstressen träffar på en gammal bekant blir hon orolig. Han verkar så ensam. Kommer han verkligen att få en bra jul?
Vem det är som de möter och vad händer? Läs julnovellen på min hemsida!

Snöiga hälsningar från

Mikael Thörnqvist

Gå till julnovellen

Lucka 19

Julpynta granen, datorn, fönster ...

1. Skriv ut på tjockt papper/fotopapper eller klistra upp utskriften på kartong.

2. Klipp ut stjärnorna.

3. Trä en nål och tråd genom pricken. Knyt ihop ändarna.

4. Pynta :) Eller använd som bokmärke, julkort, julklappsetikett ...

 (5.) Mejla gärna foton till illustrator@piaalfredsson.se och visa hur du pyntat med stjärnan.

      Några foton kommer att publiceras på www.piaalfredsson.se

Klicka på länken nedan och välj "spara som" eller "skriv ut":

http://www.piaalfredsson.se/bilder/julpynt_piaalfredsson.pdf
                                                                          
Julhälsningar från  Pia Alfredsson

Lucka 18

Det är den tiden nu

när varje skäggig gubbe på bussen blir en tomte,

när varje unge blir en ängel,

när varje snöflinga blir ett meddelande från Julen:

Vi ses snart! står det

i vitt på vitt.

Redan i september börjar Julen

förbereda sig,

till minne av en som föddes för längesen,

till minne av alla kalas som hållits

just när midvintermörkret

vänder mot vår,

till minne av alla mörkrädda barn

som ville ha tänt hela natten,

till minne av vad du vill

bara det lyser.

Julen är som

Orden

Musiken

Bilden:

en sak man kan ge bort

och ändå ha kvar.

Varsågod!

Här får du ett stort paket av mig

fullt av Jul:

där finns stjärnor

vita ljus

tomtebloss

en osynlig penna

och ett tomt papper

så att du kan skriva ett meddelande till Julen

i vitt på vitt.


Julhälsningar från Lena Arro

Lucka 17

Idag är det fredag den 17 december. Bara en vecka kvar till julafton.

Idag har Stig namnsdag, och här ovanför är ett bokmärke till honom.

Här kommer några tips på bokmärken som du kan göra själv och ge bort i julklapp.

Du behöver: papper, sax , vattenfärger, pensel, pennor, en liten svamp, frystejp eller maskeringstejp, plastfolie, en vass pinne eller spik, stor synål och/eller hålslagare.

Lucka 16

Här kommer en dikt till adventkalender. Den är skriven av Mårten Melin och är från boken Du är ett moln som är en diktsamling med kärleksdikter för tonåringar. Förlaget heter Nypon förlag.
/Med julhälsning från Helena Bergendahl

Lucka 15

God morgon, ängel! Vad funderar du på?



Illustration: Sara Gimbergsson

Lucka 14

Snön faller

Snö faller. Faller och faller över Sverige. Snö är gratis. Det finns annat som inte är gratis. Snart väntar vi på tomten. Det blir dags för Karl Bertil. Alla barn får inte en lika god jul som man skulle önska.
BRIS – för dig som är ung. BRIS – för dig som är vuxen.

Illustrationer: Pia Johansson

/Med en julhälsning från
Pia Johansson

Lucka 12

Att önska för någon annan!

Vi önskar oss mycket i december. Det kan vara nya leksaker, dataspel, kläder eller böcker. Det är roligt och faktiskt möjligt för oss att få något av det vi önskar, att önskan går i uppfyllelse.
Kanske kan vi i år önska oss något för någon annan och kanske går även den önskan i uppfyllelse.

Klipp en stjärna och skriv ner vad du önskar för någon annan på stjärnan.

Är man många kan stjärnorna kopplas ihop till långa girlanger eller en stjärnhimmel. Kanske kan det bli fina fönsterdekorationer. Möjligheterna är oändliga.

Jag önskar att din stjärna blir så som du vill!

Caroline Röstlund

Lucka 11

Mitt bidrag till adventskalendern är första kapitlet ur "Möte i Minsk", min bok som ska tryckas 2011. Den ingår i en serie barndeckare som utspelar sig i olika länder. Så här såg det ut när jag gjorde research i Vitryssland.

Britt Nedestam i Pinsk

Första kapitlet ur den kommande boken:

Applåderna dånar i lokalen och Cissi reser sig upp på darrande ben. Hon går sakta fram och kliver upp på skolans scen där en kvinna i rutig dräkt talar i mikrofonen.
   - Som ordförande i Myckelsta Soroptimister vill jag tacka Eklidsskolans elever för ert engagemang i vår kampanj mot trafficking.
   Sedan vänder sig kvinnan mot Cissi som står snett bakom henne.
   - Cecilia Smythe har vunnit uppsatstävlingen och jag vill gratulera henne till priset – en resa till….
   Här gör kvinnan en konstpaus och Cissi håller andan. Publiken är knäpptyst. Alla undrar vad priset kommer att bli. Det har varit hemligt under hela tävlingstiden. Cissi hinner tänka på många länder hon skulle vilja resa till, helst USA men Kina går också bra. Tankarna gör att hon inte koncentrerar sig. Hon missar kvinnans fortsättning och hör bara publikens skratt.

Lucka 10

Här kommer en julhälsning från Kokong! Boken Kokongs långa resa kommer ut på Kabusa Böcker i januari 2011. Den 29/1 öppnar en utställning av bilderna med sagoläsning i barnbokhandeln Bokskåpet.

                 Hemma hos stinsen är det jul            Katten hittar ett paket,

                 det tycker katten är kul.                    vad är det för hemlighet? 

                 Den leker en knasig dans                  "Ska vi öppna det nu?

                 med sin långa svans.                          Kisse, vad tycker du?"

                                       Sassa Buregren & Maud Mangold

Lucka 9

Hej!
Här kommer godaste chokladkolareceptet!
Vi hittade på det någon gång på 80-talet och har kokat just denna kolan varje jul sedan dess.

3 dl vispgrädde
2 dl sirap
4 dl strösocker
1 dl kakao
Koka och rör, koka och rör - länge!

När smeten tjocknar - droppa lite i en skål kallt vatten. Går det att rulla en kula?
Då är det klart.
Lyft grytan av plattan och rör ner:
50 gram smör
75-100 gram choklad av valfri smak, sort och kakaohalt

Rör ordentligt!
Häll på smörpappersklädd plåt.

Kallna.
Ät upp.

(fastnar INTE i tänderna)
Jessika Berglund

Lucka 8

Läste du deckargåtan i lucka 6? Har du listat ut vem som är godistjuven?

Här kommer gåtans lösning. Klicka här och ladda ner.
Och en sak till: God, god jul!

Deckargåta, bild och marsipangris: Kerstin Lundberg Hahn

Lucka 7

Här kommer Staffan. Var har han varit? Vart är han på väg?


Illustratíon: Sara Gimbergsson



Lucka 6

Godistjuven

Tre böcker har jag skrivit om Fredde, Zacki och Mimmi. På olika sätt blir de inblandade i stölder, inbrott och otäcka hot.
Men nu är det snart jul och jag vill låta er, mina läsare, och mina tre bokfigurer Fredde, Zacki och Mimmi, uppleva ett slags mysigt mysterium. Just det, ett julmys-mysterium.

"Allt är perfekt, tycker Fredde. Han har bakat och fixat godis ihop med sina vänner Zacki och Mimmi. Men när det är dags att dela upp godsakerna gör de en oväntad upptäckt. Det finns visst en godistjuv i huset. Vem kan det vara?
Medan snön börjar falla utanför fönstret tar de tag i mysteriet. Det finns tre misstänkta. Men ingen verkar vilja erkänna ..."

Vem löser mysteriet först? Du som läsare eller Fredde, Zacki och Mimmi? Klicka här så kommer du till sidan där du kan läsa hela julmys-novellen.
Gåtans lösning kommer om två dagar, i lucka 8, så du har lite tid på dig att fundera.

Julens godaste godis? Chokladrussin!

Mystiska hälsningar från Kerstin Lundberg Hahn

Lucka 5

Vilse i vinterskog

För mer än hundra år sedan gick två flickor vilse i skogarna mellan Östergötland och Småland. De var försvunna i tre veckor och folk i trakten var övertygade om att de hade frusit ihjäl. Den 5 december 1901 hittades de äntligen, svårt medtagna men ändå vid liv.

Den här (sanna) historien är bakgrunden till min bok "Vilse i vinterskog" (Hegas, 2003).
Tänk decembermörker, kyla, snö och ensamhet ute i skogen. Flickorna är på väg att ge upp ...

”De väntade på att bli hittade. Själva orkade de inte gå, efter det första försöket att hitta stigen. Här kunde de i alla fall vila, i skydd för snön och vinden. Men Jonna hade blivit så tyst. Hon svarade inte längre när Tilda frågade henne om något.

Tilda visste inte hur länge de legat där. Dagarna flöt ihop till en grå dimma.

Intill den stora granen stod en ensam björk med kala grenar. Varje liten kvist var klädd med ett pansar av klar is. Nu knäppte det och knastrade i björken varje gång en vindpust kom.
Den liknar ett skelett, tänkte Tilda. Ett svart trädskelett som knakar när det sträcker på sig.

Snart skulle de själva ligga här som två skelett. Varför kom det aldrig någon och hittade dem?!
...

Anders Olsson gick med sin son Jakob på sin ena sida och drängen Edvin på den andra. På bägge sidor om dem bredde skallgångskedjan ut sig. Prästens upprop i kyrkan hade haft verkan. Alla ville hjälpa till och leta efter flickorna som säkert var döda nu, men ändå borde få begravas i vigd jord.
 
Där var den där granen igen och sedan den jättestora stenen. Anders kände igen sig. Det var ju just här han gått förra gången han letade. Då var det bara ett par dagar sedan flickorna försvunnit och man hade fortfarande hopp om att finna dem i livet.

Anders spanade över marken, lät blicken fara fram och tillbaka. Han fick inte missa något ihopkrupet barn. Bara i några ögonblick vände han blicken mot himlen. Den där granen var sannerligen hög!

-Far! Kom hit, fort!

Jakobs röst lät upphetsad, nästan gäll.
Med några språng hade Anders hunnit runt stenen. Han såg Jakob som låg på knä och drog i ett grått livlöst bylte. Utan ett ord var Anders snabbt vid hans sida och fick tag i det andra byltet som låg lite längre in.

Och några ögonblick senare fick Anders och Jakob vara med om något de aldrig skulle glömma.”

Lucka 4

Natten går tunga fjät!

Nu drar det ihop sig till lussefirande. Hemma hos många barnfamiljer rusas det runt och letas efter batterier till lussekronor, provas tomtedräkter och kanske görs en snabb räddning till affären - när lusselinnet som var så långt i fjol, plötsligt är rejält urvuxet! När allt är på plats är väl alla glada och nöjda ...?
När, faktiskt inte, gosedjuren och några av leksakerna är rejält sura. De har aldrig fått vara med och fira Lucia! Nu är det dags!

Lussefirande med de allra minsta

Här är ett enkelt men roligt julpyssel att göra tillsammans med barn, det blir både ett luciapyssel och något att leka vidare med.
Kanske pepparkaksmantel till Nalle. Gorilla vill vara tomteflicka. Vem vill vara Lucia då? Kanin får en pepparkaksponcho. Nu blir det fart på alla djuren och en och annan docka! Här visar vi hur vi gjorde:

Lucka 3

En mysig adventstid önskar er Oliver&Emma®

©Aminoff Creative AB

Bild: Nathalie Uppström efter idé av Maria Aminoff
Mer på: www.oliveremma.se

Lucka 2

Bellas julsaga

Det här är Bella. Hennes man trillade av pinnen förra julen och dog. Nu orkar hon inte vara ledsen längre men känner sig väldigt ensam. Snart är det jul igen och då suger det verkligen att vara själv.

Först funderar Bella på om hon ska skriva ett brev till Tomten och önska sig en ny vän. Men så struntar hon i det och kollar på kontaktannonser i stället.

Lucka 1

Fortfarande långt till jul, änglarna sover.

Illustration: Jessika Berglund.

Läsarna

När jag sa till förlaget att jag ville ha en mejladress i mina böcker tyckte jag mig uppleva en viss tveksamhet. Varför vet jag inte riktigt men jag tror att de helt enkelt inte var vana vid det.

Men mejladressen kom i alla falla in i böckerna och det har varit otroligt givande. Jag får i snitt ett par-tre mejl i veckan. Vissa perioder är det fler än så och nu under hösten har de drällt in.

I det här yrket kan det hända att man stundom tvivlar på sin kapacitet (om man inte heter Guillou eller Ranelid). Ett potent motmedel mot sådana tankar är läsarmejlen. De allra flesta kommer från tjejer mellan 9 och 13 år och det är en sorts väldigt entusiastiska människor. Man måste självklart ta deras omdömen med en hink salt men de är ändå fantastiskt uppmuntrande. Nedan följer utdrag ur några mejlkonversationer. Formuleringarna är autentiska, men jag har ersatt namnen med en initial och i förekommande fall maskerat klubbnamn o d.

Böckerna jag skriver handlar om fotbollsspelande flickor och majoriteten av dem som hör av sig är just fotbollstjejer. T ex E:

Att läsa-listan

Snart är det nytt år och dags för nya litterära ambitioner. Massvis av böcker väntar i hyllan på att läsas, några få på att inhandlas, ytterligare några på att hämtas hem från biblioteket.

Så här ser min önskelista för 2011 ut. Och då handlar önskningarna om att hinna läsa.

Bars hem från bokmässan:

Erlend Loe - Stilla dagar i Mixing Part
Egentligen min dotters. Vi delar en faiblesse för norska författare.

Torgny Lindgren - Minnen
Det känns sorgligt om detta verkligen skulle bli hans sista bok.

Robert Kangas - De där somrarna
Sveriges mest underskattade författare. Läs t ex Vägen hem.

Stig Dagerman - De dömdas ö
Omläsning, tyckte den var fantastisk när jag läste den för ca 20 år sedan.

Mika Nousiainen - I långa loppet
En finne som jag inte läst tidigare. Men han verkar rolig, med något av samma absurda humor som Loe.

Måste köpas å det snaraste:

Cormac McCarthy - Blodets meridian och troligen även Gränstriologin
2010 års främsta läsupplevelse var Vägen. Är de här hälften så bra duger det gott.

Ian McEwan - Hetta
Har aldrig läst något dåligt från hans penna, och då tror jag att jag har hittat allt som finns av honom på svenska.

Joyce Carol Oates - Älskade syster
Jobbigt med en författare som nästan skriver fortare än man hinner läsa och dessutom gör det så bra.

Har stått för länge orört i bokhyllan:

Margaret Atwood
Har bara läst Den ätbara kvinnan. Som var bra, så varför kommer jag inte till skott med de sex andra romanerna?

Lär komma med ny diktsamling 2011:

Kristina Lugn
Hundstunden är tveklöst den mest lästa boken i poesihyllan. Citerade henne offentligt så sent som i tisdags!

Sedan måste jag läsa ett gäng politiska satirer.
1984, Processen och Mogadondalen är redan på listan men jag tar gärna emot fler tips! Har inte riktigt koll på Kallocain och Du sköna nya värld.


Två fackböcker kvalar också in som oundvikliga:
Dilsa Demirbag-Sten, Per Bauhn - Till frihetens försvar
Lasse Berg - Skymningssång i Kalahari

Så hur ska jag hinna med Knausgård? Stenberg? Müllers Andningsgunga och Zusaks Boktjuven? Omläsningar av Eyvind Johnson?

Har du en bättre lista för 2011? Kommentera gärna!

Mikael

Författardagen i Hässleholm

Författardagen i Hässleholm visade sig vara ett proffsigt och generöst arrangemang. Och utomordentligt praktiskt får man säga att det var att järnvägsstationen, Kulturhuset och Statt alla låg inom 100 meters avstånd från varandra.

250 personer har jag inte pratat för tidigare men jag tror att det gick hyfsat, även om det blev en viss tidsnöd på slutet. Jag fick nu tillfälle att infria ett löfte till Göteborgs-Posten som i somras på ledarsidan skrev en nästan ofattbart fördomsfull och okunnig artikel om tjejer och idrott. I korthet gick den ut på att det är jättesynd om tjejer i föreningar eftersom de får mindre aktivitetsbidrag än killar (!!!) och att de tvingas spela fotboll när de egentligen bara vill rida. Inte ett ord var sant, vilket var lätt att kontrollera i den undersökning som ledarskribenten refererade till men uppenbarligen saknat förmåga att ta till sig, Jag ville svara på dumheterna i en insändare men fick inte. Då lovade jag att i stället i fortsättningen använda GP som avskräckande exempel när jag pratar om de fördomar som fortfarande vidlåder fotbollsspelande flickor. Nu är det gjort för första gången och det känns himla bra.

Som helhet var det ett väldigt omväxlande och bra program som arrangörerna satt ihop. De kollegor som får chansen att delta i framtiden bör inte missa den.

Åsa Storck pratade om verkligheten som inspirationskälla till sina berättelser. Läs ett utdrag ur en av hennes historier under lucka 5 i adventskalendern som snart drar igång på bloggen!

Det regnar i Hässleholm

Jag sitter i ett rum på Statt i Hässleholm och förbereder morgondagens prat på författardagen.

Det regnar och är kallt.

View from a room.

Många skulle tycka att detta var plågsamt: ensam på ett hotellrum i en småstad, med ett väder som inte inbjuder till promenad. Jag tycker att det är ljuvligt.

Dock är det synd att jag missar kvällens prisutdelning i skrivartävlingen för 13-19-åringar, Unga skrivare. Jag har varit medlem i juryn de senaste två åren och blivit imponerad av många begåvade ungdomar. Det hade varit roligt att få träffa några av dem men man kan inte vara på två ställen samtidigt.

Middag om en och en halv timme, stagediving 11.50 i morgon.

/Mikael

SISTA CHANSEN! VINN EN BOK! UTLOTTNING!

Ta chansen att vara med i vår utlottning av Sara Gimbergssons och Pernilla Geséns fina "Det låter bra!". Skicka ett mail med rubriken UTLOTTNING till: barnboksnatet@gmail.com helt enkelt så är du med!
Senast sista november!

Lycka till!

Omväxlande vecka

Den kommande veckan blir både spännande och omväxlande. Början på veckan bjuder på författarbesök i två stycken femteklassare. Jag har besökt dem flera gånger under hösten och haft skrivarverkstad med dem. Det hela kommer att utmynna i en äventyrsbok som ska vara klar i slutet av terminen. Att följa deras skrivarbete under hösten har varit både roligt och givande. I slutet på veckan släpps den fjärde boken i min nya deckarserie Hemliga Klubben. Fallet med den försvunna flaggan heter den och utspelar sig under den årliga Tomteparaden i Alingsås. Den verkliga Tomteparaden går av stapeln på söndag nästa vecka, så boksläppet blir i anslutning till det. 
Tack för den här veckan.
Susanne MacFie


Så här ser omslaget ut på min nya deckarbok som släpps den 25 november. Hemliga Klubben-serien illustreras av min man Roland.



Barndeckardag på Stadsbiblioteket i Göteborg

Tidigt i höstas fick jag en förfrågan om jag ville medverka vid en Barndeckardag på Stadsbiblioteket i Göteborg den 20 november. Då kändes november långt bort, men tiden går fort och idag var det så dags. Under en timme träffade jag, Lena Lilleste och Peter Gissy läsarna och berättade om våra deckarböcker och svarade på frågor om våra huvudpersoner: Jill och Jonatan, Tommy och Flisen och Moa och Måns och Hemliga Klubben. Eftermiddagen avslutades med ett lotteri där tre stycken vann varsin bok ur våra respektive deckarserier. Det är alltid roligt och inspirerande att komma ut och träffa läsarna!

Susanne MacFie

Så här såg affischen ut för Barndeckardagen på Stadsbiblioteket i Göteborg.

Inspirerande författarbesök i Långared

Idag har jag varit på författarbesök i Långareds Skola, en fin liten skola på landsbygden. Det har blivit många skolbesök de senaste veckorna för min del, med allt från skrivarverkstäder till deckarskolor, och idag var det dags att träffa 2 stycken klasser i åk 1-3. Författarbesök är bland det roligaste med det här jobbet. Man får möjlighet att komma ut och se olika delar av landet och träffa olika sorters människor. Många har frågor om hur det är att skriva barn- och ungdomsböcker och undrar hur en dag i en författares liv kan se ut. Barnen i Långared var inget undantag. Nyfikenheten var stor och jag gick därifrån full av inspiration.

Susanne MacFie

Frosten låg vackert vit och krispig på träden när jag åkte iväg på författarbesök i Långareds Skola imorse.

Förberedelser med deckarvandringar för barn

Idag har jag varit och träffat personalen på Alingsås Turistbyrå för att gå igenom julens kommande deckarvandringar. I somras startade Alingsås Turistbyrå deckarvandringar för barn i Alingsås, baserade på min nya deckarserie om Moa och Måns och Hemliga Klubben. Böckerna utspelar sig i min hemstad Alingsås. Åtta lördagar i somras kunde barn följa med Moa och Måns till platser ur mina böcker. Under vandringen, som leddes av utklädda guider, fick barnen också lösa ett specialskrivet deckarfall och till sin hjälp hade de Moas och Måns hemliga skriftspråk från böckerna. Och nu är det alltså dags igen. Den 27 november blir det juldeckarvandringar. De kommer att pågå fram till jul och även under mellandagarna. Det är verkligen roligt att följa alla förberedelser med nya manuset, kläder och genrep!  

Susanne MacFie

Här är en bild från Deckarvandringarna i somras. Moa och Måns hjälper barnen att lösa ett deckarfall med hjälp av Hemliga Klubbens skriftspråk.

Idag ville inte havet prata

med mig. Det var kallt, grått och tyst. Jag kände mig deppig i förmiddags och gick en promenad ner till havet, det brukar hjälpa. Men inte idag. Varför depp? Tror det blivit för mycket. Olika projekt, olika idéer. Jag gör för mycket. Tänker för mycket. Får inte tid att bara vara. Och det behöver jag. När jag kom hem städade jag. Inne och ute. Det hjälpte mitt humör faktiskt. Och nu ska vi göra mat till vänner som kommer över ikväll. Det blir kul, att träffa dem. Äta god mat och prata. Och imorrn ska jag ha en lugn dag.
Tack för den här veckan.

Här är uppifrån Bracs högsta bergstopp, Vidova Gora. Den låg alldeles ovanför den magiska kvinnliga grottan i berget, som vi hade vandrat upp till tidigare. Den dan sjöng havet. Sjöng att allt var bra.

Annika Rockström

Äntligen funkade tekniken!

Och jag kunde lägga in musikbilderna som jag ville lägga in häromdan. De är från i söndags, när Michaela, 8 år och Paulin, 9 år hälsade på och vi målade en stund och spelade. Vi lyssnade på skivan "Hush" med YoYO Ma och Bobby McFerrin. Den är en blandning av perfekt utförd klassisk musik och galet nynnande och påhittande. Först målade vi varsitt musikinstrument på ett papper som vi skickade runt tills det kom tillbaka. Sen kunde man lägga in nåt eget, och måla bakgrund.

Det är så kul att bara måla lite utan krav ibland...och att måla ihop med barn.

Michaelas musikbild

Den gråa katten i Kroatien

var ett av tre kattsyskon som bodde nära vårt hus i Kroatien. De var allra magra och hungriga och vi kunde till slut inte låta bli att ge dem lite mat. Den här gråa  var den modigaste och tuffaste. Kom fram och strök sig mot benen och kurrade och spann när man klappade den. Jag hoppas vår taxichaufför på ön som hette Andrea tog hand om den. Vi försökte övertala henne, och berättade hur fin och gosig den var. Hon verkade faktiskt tycka om den, så jag hoppas att den fick ett hem. Och att den lilla randiga och den lilla fläckiga som båda var mycket räddare ändå hittar någon som tar hand om dem.

Grodan läser och det har jag också gjort idag

grodan är tecknad till en rapport för WWFs naturväktare

Jag har läst om frusna gastar, arga nissar och bergtagna kvinnor i Britt Engdals bok "Det lyser i mörkret", midvintersagor från Bohuslän. I boken berättar moster Edit runt köksbordet i fotogenlampans sken. Om några veckor ska jag själv berätta sagor, historier och myter från öar och hav på ön Björkö där jag ska träffa flera lågstadieklasser. 

Imorgon ska jag skriva lite mer om att leta berättelser och hur jag får inspiration för mitt berättande. För idag är jag trött och tänker vila mig.(Kanske lyckas jag även överföra musikbilder imorgon.)

Nu har det redan blivit lunchtid

och jag har just ätit upp min lunch som var uppvärmda rester av en lammgryta vi gjorde igår.
Idag blev det lunch i ensamhet. Ibland bjuder jag hit någon på lunch, ibland blir jag bortbjuden och ibland går jag ut och äter med någon i Lysekil eller Uddevalla. Mitt favoritställe i Uddevalla är Yerba café och bokhandel. Där finns massor av olika te - och kaffesorter och mycket böcker och tidningar i ett mysigt 1700-tals trähus. Ofta bilder av olika konstnärer på väggarna. Värt ett besök om du är i Uddevalla.
   Jag sitter hemma och jobbar, på gott och ont. Här är jag i mitt arbetsrum och blir fotograferad för en bild till Pandatidningen.

VINN EN BOK! UTLOTTNING!

Ta chansen att vara med i vår utlottning av Sara Gimbergssons och Pernilla Geséns fina "Det låter bra!". Skicka ett mail med rubriken UTLOTTNING till: barnboksnatet@gmail.com 
helt enkelt så är du med!
Senast sista november. 

Lycka till!

"Det låter bra", text Pernilla Gesén och bild Sara Gimbergsson. 

Fabian och Karamellhäxan

Ibland gör jag omslag till barn och ungdomsböcker. Här är ett som är så nytt att det inte är i tryck än, den kommer finnas att köpa någongång i början av 2011 tror jag, förlaget är Rabén. Det här är på sätt och vis också ett boktips, jag hade väldigt roligt när jag läste manus av Maud Mangold. Väldigt fin lite småmagisk bok, men också en bok om en vanlig kille.

Dagens boktips!

Man är nostalgisk, chockad och gapskrattande på samma gång när man läser Kalle Linds bok Proggiga barnböcker. Jag var själv barn på 70-talet och när man får det samlat så här och inser; ALLA de här böckerna har jag läst så förstår man hur vi blev som vi blev, och hur det kan bli så stora kulturkrockar när möter andra länders barnbokstraditioner och jämför. Skall jag vara kritisk kan jag tycka att han är väl raljerande och inte så analytisk. Men det är väl inte en sådan bok, den är lättläst och underhållande och det är gott nog!
Siri Reuterstrand som jag delar kontor med och som också är barnboksförfattare har skrivit en recension i tidningen Alba HÄR.

Jag och Leo Lionni

Det här är jag när jag är tre år och min bästa barnbok då. Det är inte så längesedan som jag hittade den igen, den heter Lilla Blå och Lilla Gul av Leo Lionni, en italiensk barnboksillustratör som gjorde mängder med böcker på 60- och 70- talet.

Pelle Snusk och att plugga barn och ungdomslitteratur

Nu i höst har jag börjat läsa barn och ungdomslitteratur på litteraturvetenskapliga instutionen på Göteborgs universitet. Det är så väldigt väldigt roligt. Det är en tisdagskväll i veckan och än så länge känns det inte så värst betungande, jag läser Skattkammarön istället för morgontidningen i sängen på morgonen.

Att göra barnbok i Indien

De här två böckerna har jag inte gjort, men jag var med när idéerna kom till. Det var i Goa 2007 där jag var deltagare i en barnboksworkshop. Umas hemlighet av Marie Oskarsson, Kenneth Andersson och Jeeva Raghunath finns utgiven sen 2009, det är en superfin liten bok illustrerad av en av mina favoritillustratörer.

Presentation av veckans gästbloggare

Hej! Jag heter Helena Bergendahl och är veckans bloggare. Jag är illustratör och har jobbat som det sedan jag gick ut HDK för femton år sedan. Mest jobbar jag som debattillustratör för tidningen Dagens samhälle, men det blir en del annat också. Jag har gjort barnpyssel och barnkorsord och serier åt Kamratposten och både bokomslag och böcker åt Alfabeta. På bilden ser ni böckerna om Min modiga mormor. De kom ut 2003, 2005 och 2006, skrivna av Inger Jalakas.

Vår utflykt

Igår  var vi på utflykt. Andrea som bor på ön och har en stor vit bil med plats för alla åtta körde oss först till byn Pucisca där det finns en stenhuggarskola. Därinne hugger de i den vita stenen som finns överallt på Brac. Men det är inte marmor, som man kan tro, utan en hård kalksten. Den användes för att bygga Diocletianus palats i Split för nästan tvåtusen år sen, och den finns i Vita Huset och i Wien och Berlin.
   Luften var vit av damm inne i skolan. Unga killar sprang lättade ut när klockan ringde till lunch. Vi åkte och badade vid "Det gyllene hornet", en lång vacker stenstrand som flyttar på sig då och då. Sen åt vi vår medhavda lunch där på stranden; yoghourt, clementiner, färskt bröd, ost, tomater, korv, och choklad till efterrätt. Sköljdes ner med juice eller öl. Gott!

Andrea körde vidare på skumpiga grusvägar till byn Murvica där vår guide Zoran mötte oss. Han hade kortklippt mörkt hår, ett glatt och vänligt ansikte och massor att berätta. Han började vid huset där han själv bodde och förklarade hur husen byggdes i två våningar för att hålla vinet kallt i bottenvåningen. När en liten insekt förstörde vinodlingarna i slutet av 1800talet innebar det katastrof för öns invånare som i hög grad försörjde sig på vinodling. Många lämnade ön och reste till andra länder som Australien, Nordamerika och Chile. Det finns ca 4 miljoner kroater runt om i världen och 5 miljoner kroater i Kroatien. Zoran kunde oerhört mycket historia och vi förflyttades framåt och bakåt i tiden under vår vandring uppåt i bergen.

Den stora höjdpunkten på vår vandring var förstås drakgrottan. I en av ravinerna har det bildats en naturlig grotta, mycket hög, ganska smal och djup. Där har människor murat väggar av sten, gjort trappor och små fördjupningar att sitta i under meditation. Kanske har en eller fler munkar bott där under kortare eller längre tider. Förmodligen har grottan varit använd långt före kristendomen kom till Brac. Zoran berättade om gammal slavisk mytologi, om eken i mitten av världen där den kvinnliga Mokosh höll till, om draken/ormen Weleis vid trädets rötter och om guden Peron i toppen av trädet. I grottan fanns utkarvade skulpturer i väggarna, och vissa tecken tyder på att det funnits äldre skulpturer som helt enkelt blivit borthuggna för att lämna plats för de nya bilderna, där Jesus, Maria, den stora draken och scener ur Apokalypsen framträder.
   Mycket håligheter och plats att tända ljus framför inristade bilder fanns också. En helig och speciell plats som var värd den jobbiga klättringen uppåt och den farliga nedåtvandringen på grusig väg.
Och nu måste jag gå för att göra vår senaste uppgift; att beskriva vandringen ur ett barnperspektiv. Ska nog ta mig ett dopp i havet först.

Annika Rockström

Grädde

En svår sak när man inte förstår språket:
Man förstår inte språket.
Till exempel kan man tro att det står "grädde, vispbar" på paketet. Och så står det förmodligen "grädde, sötad".
Det är inte samma sak.
Men potatisgratängen blev väldigt god. Lite förvånande kanske, men god.
Idag ska vi göra utfärd till andra sidan ön. Det har slutat blåsa, fastlandet som nyss var morgonrosa har övergått i en flygande ljusblå, havet vilar.
Jessika

Tema "HAVET" idag

Hej!
Idag har vi haft tema "HAVET" här på Höststormen. Vi befinner oss på en ö, Brac, omgivna, omringade och omfamnade av just havet. Vi har i läxa att minst en halvtimme varje dag sitta vid havet och lyssna på vad det har att säga. Lyssna och försöka dokumentera, skriva ned. Havet har varit pratigt, nästan tjatigt när jag suttit vid dess sängkant och tagit mig tid, en del har varit av mycket privat karaktär mellan bara Havet och mig, annat kommer jag dela med mig av till mina kollegor här, senare i veckan.
   Havsväsen har vi gestaltat idag; Poseidon, Ran och Sjöjungfrun för att nämna några. De hänger här på väggen tillsammans med de porträtt vi målat, med beståndsdelar (ögon, näsa och mun) vi fått oss tillottade av varandra. Sammansatta, komplexa personer som fört dialoger med varandra, två och två. Det var värst vad de fick liv, vilka draman som utspelades mellan vissa av dem. Draman som tog en helt annan vändning  av en endaste replik...
   Imorgon tar vi färjan till fastlandet, till Split. Katakomber ska det finnas där. Blanksliten marmor. Romerska lämningar. Det sägs att det var där Romarriket delades - splittrades - i Östrom och Västrom. I Split.
   Hejdå på er, vi ses snart igen!

Den 25 oktober 2010, Brac, Kroatien
Maria Aminoff

Höststorm

Det är nu det skulle behövas bilder.
Kanske kommer det också till exempel i morgon men tills vidare får ni tänka er.
Vi är alltså 8 stycken medlemmar i BarnBoksNätet som tillsammans har Höststorm i på ön Brac i Kroatien. En höststorm är ett slags fortbildning. Vi hittar på övningar åt varandra och jobbat tillsammans med bild och text, och eftersom vi har åkt så lång så stannar vi borta ett tag. En hel vecka faktiskt!
Så här ser det ut där vi är: en ö i havet, ganska stor, med olivlundar och en liten stad byggd av sandsten och cement. I trädgårdarna växer granatäpplen, citroner, grapefrukt och vindruvor, allt är moget just nu.
Runt ön ligger Adriatiska havet, det är en bit av medelhavet, medelhavsblått och vackert. Över fastlandet hänger tunga regn men här har solen lyst hela dagen. Det är varmt, fast bara lagom varmt. Utanför huset smyger tre kattungar och i små låga träd hänger vackra citroner. Goda är de också.
Idag har vi ritat kartor.
Och lyssnat på havet, några av oss badade också.
Och berättat saker för varandra och vandrat runt och stuckit oss på kaktusfikon och ätit goda saker.
Vi är mycket inspirerade.
Luften är vacker och luktar gott.
Men som sagt - jag lyckas inte överföra någon bild så ni får tänka er alltihop.
Men det kan ni, eller hur?

Hösten är här!

Fram med regnställ och paraply.

Den här veckan verkar det som hösten definitivt kommit till Göteborg, för det är väl inte vintern reda? Jag såg snö...
Delar av BarnBoksNätet drar nu mot varmare trakter och bloggar nästa vecka från Kroatien. Där blir det "höststorm", kolla in nästa vecka!
I alla fall verkar träden och lyktstolparna här i Göteborg rustade för bistrare temperaturer. På väg till min ateljé (kolla in vad jag och mina ateljékollegor gör där) idag såg jag att någon pysslat om dom så här fint.

Jag tackar för mig för den här gången!

Tjingeling.

/Pia Johansson

Författardrömmen

Ibland gör jag bilderböcker. Jag gör annat också, men ibland gör jag bilderböcker. Tillsammans med en författare som berättar i text berättar jag i bild, också blir det efter hand en historia, en bok, av våra gemensamma ansträngningar.
Då och då händer det att någon kontaktar mig och vill ha tips och råd. Någon som drömmer om att göra en barnbok, drömmer om att skriva och teckna den där boken. Jag har en känsla av att det finns många, många människor i Sverige som skriver och som längtar efter att skriva. Och att det finns många som drömmer om att skriva en barnbok, att göra en bilderbok just.
Vad kommer sig det här av egentligen funderar jag? Den här längtan hos så många att uttrycka sig i det skrivna ordet? Längtan och drömmen om att bli publicerad? Att få ge ut en bok, kanske en bilderbok. Jag är nyfiken på detta och har en känsla av att detta tål att återkomma till.

Drömmen om att skriva...

I dag ska jag i alla fall till Folkuniversitetet och träffa den här gruppen som förmodligen består av författardrömmande människor. Kanske kan jag få några svar där.
/Pia Johansson

En onsdagseftermiddag

Jag får lite hjälp vid bokhyllan. Foto av Malin Fasth.

Se där, nu fick jag lite inspiration, genom denna blogg, av begåvad illustratör från Kanada med inriktning på barn. Det finns så många bra illustratörsbloggar på nätet, svenska favoriter är  Jojo Falks och den här tjejen som jag nämnt förut tror jag, bland andra.
En ny svensk blogg som ser intressant ut är denna med fokus på barns lekmiljöer, rum och ting. Där hittar jag t.ex. ett schysst ritbord där barnen själva får vara illustratörerna!
Tack för idag.
/Pia Johansson

En onsdagsförmiddag

Efter regn kommer sol, efter sol kommer regn...
/Pia Johansson