ill. Pia Johansson |
måndag 19 december 2011
Snö?
fredag 16 december 2011
Julpyssel till helgen
Trevlig helg!
torsdag 15 december 2011
Bellas julsaga
Det här är Bella. Hennes man trillade av pinnen förra julen och dog. Nu orkar hon inte vara ledsen längre men känner sig väldigt ensam. Snart är det jul igen och då suger det verkligen att vara själv.
Först funderar Bella på om hon ska skriva ett brev till Tomten och önska sig en ny vän. Men så struntar hon i det och kollar på kontaktannonser i stället.
onsdag 14 december 2011
Det är den tiden nu
när varje skäggig gubbe på bussen blir en tomte,
när varje unge blir en ängel,
när varje snöflinga blir ett meddelande från Julen:
Vi ses snart! står det
i vitt på vitt.
Redan i september börjar Julen
förbereda sig,
till minne av en som föddes för längesen,
till minne av alla kalas som hållits
just när midvintermörkret
vänder mot vår,
till minne av alla mörkrädda barn
som ville ha tänt hela natten,
till minne av vad du vill
bara det lyser.
Julen är som
Orden
Musiken
Bilden:
en sak man kan ge bort
och ändå ha kvar.
Varsågod!
Här får du ett stort paket av mig
fullt av Jul:
där finns stjärnor
vita ljus
tomtebloss
en osynlig penna
och ett tomt papper
så att du kan skriva ett meddelande till Julen
i vitt på vitt.
Julhälsningar från Lena Arro
måndag 12 december 2011
December
Det är december. Förra året hade BarnBoksNätets blogg en adventskalender. Där fanns spännande bilder och tankar om barn och ungdomslitteratur. Vi tänker plocka fram en del av det fina materialet även denna jul. Först ut är Ingela Jonasson.
Varsågod!
/ BBN-redaktionen
Natten går tunga fjät!
Nu drar det ihop sig till lussefirande. Hemma hos många barnfamiljer rusas det runt och letas efter batterier till lussekronor, provas tomtedräkter och kanske görs en snabb räddning till affären - när lusselinnet som var så långt i fjol, plötsligt är rejält urvuxet! När allt är på plats är väl alla glada och nöjda ...?
När, faktiskt inte, gosedjuren och några av leksakerna är rejält sura. De har aldrig fått vara med och fira Lucia! Nu är det dags!
Lussefirande med de allra minsta
Här är ett enkelt men roligt julpyssel att göra tillsammans med barn, det blir både ett luciapyssel och något att leka vidare med.
Kanske pepparkaksmantel till Nalle. Gorilla vill vara tomteflicka. Vem vill vara Lucia då? Kanin får en pepparkaksponcho. Nu blir det fart på alla djuren och en och annan docka! Här visar vi hur vi gjorde:
fredag 9 december 2011
Framtiden
Jag är så glad att vi har börjat på ett nytt projekt tillsammans, Caroline och jag. Någon gång nästa år kommer "Det är orättvist!" - en syskonsaga om avundsjuka. Det tog ett tag innan vi bestämde oss för att köra igång igen. Det är ju inte direkt bra betalt i den här branschen och efter de två Tesslaböckerna, som tog en hel del tid i anspråk för oss båda, hade de dåliga villkoren för barnboksförfattare och -illustratörer, gått upp för oss på allvar.
Det vi lärt oss från tidigare gånger är att vi måste ha god tid på oss. När det blivit stressigt har det inte varit kul. Det är då jag börjat funderat över om det verkligen är värt det. Det är då, när man sitter där på kvällarna efter jobb och barnläggning och ska hålla deadline som det kan kännas surt att bara få några ynka spänn per bok.
Men samtidigt är det så väldigt kul. Jag måste se det som en hobby, har jag kommit fram till. Som något jag gör bara för att det är roligt. Och då är det nödvändigt att det verkligen ÄR roligt. Då måste jag göra de böcker som jag själv vill, som jag känner att jag kan vara stolt över. I ett tempo som känns okej. Och med en illustratör som det klaffar så bra med, som det gör mellan mig och Caroline.
Nu längtar jag redan efter att få nya boken i min hand. I och för sig har mina egna barn nog blivit för gamla för den. Men för något år sedan hade jag verkligen velat kunna ge mitt äldsta barn en saga som satte ord på det orättvisa i att man behöver gå hundra meter till dagis medan småsyskonet får åka vagn./ Åsa
Det vi lärt oss från tidigare gånger är att vi måste ha god tid på oss. När det blivit stressigt har det inte varit kul. Det är då jag börjat funderat över om det verkligen är värt det. Det är då, när man sitter där på kvällarna efter jobb och barnläggning och ska hålla deadline som det kan kännas surt att bara få några ynka spänn per bok.
Men samtidigt är det så väldigt kul. Jag måste se det som en hobby, har jag kommit fram till. Som något jag gör bara för att det är roligt. Och då är det nödvändigt att det verkligen ÄR roligt. Då måste jag göra de böcker som jag själv vill, som jag känner att jag kan vara stolt över. I ett tempo som känns okej. Och med en illustratör som det klaffar så bra med, som det gör mellan mig och Caroline.
Nu längtar jag redan efter att få nya boken i min hand. I och för sig har mina egna barn nog blivit för gamla för den. Men för något år sedan hade jag verkligen velat kunna ge mitt äldsta barn en saga som satte ord på det orättvisa i att man behöver gå hundra meter till dagis medan småsyskonet får åka vagn./ Åsa
© Caroline Röstlund
torsdag 8 december 2011
Samarbete enligt Caroline
Ur mailen:
Hej!
Hej!
Här kommer skisser.
Det är två varianter på A, jag tycker att det ser ut lite som att hon tittar på något i 6a istället för att himla 6a-1 är mer uttryck i, vad tycker du? Ändringar? / Caroline.
© Caroline Röstlund
Hej, kort och spontant,
jag tror att du ska testa att vända på Tessla i första bilden så att hon står mot pappan. Jag håller med om att det ser ut som att hon tittar på något och inte som att hon himlar och händerna i sidorna ser inte så demonstrativa ut, åtminstone inte med det ansiktsuttrycket. den första av bilderna är bättre än den andra.
tycker jag. /Åsa
onsdag 7 december 2011
Samarbete enligt Åsa
Att jobba med Caroline är att vara delaktig i hela processen rakt igenom. Det är jag mycket tacksam för. Inför varje bildpar chattar vi en timme på kvällen. Vi funderar och vrider och vänder och kommer med idéer som hakar i varandras. Och när vi landar i en bild, känns det bra för oss båda. Det händer att det inte blir som någon av oss föreställt sig det från början. Eller så har vi inte haft en helt tydlig bild av scenen - inte jag i alla fall - men när vi chattar klarnar det.
© Caroline Röstlund
Som när vi först tänkt att scenen där Tesslas pappa inte vill ta på sig mössan ska utspela sig i hallen. När vi chattar kommer vi på att det dels finns en hallbild i Tesslas mamma-boken när mamman inte vill klä
av sig, dels att det blir lite för statiskt. Vi vill inte att det ska bli för likt mammaboken, så vi flyttar ut pappan i trapphuset, vilket också ger bilden mer fart. Varifrån kommer då glittret som Tessla erbjuder
honom?
måndag 5 december 2011
Tesslas pappa vill inte
Det var kärlek vid första ögonkastet. När jag såg Tesslas pappa
skissad för första gången visste jag direkt att det var honom jag
ville ha. Mitt äldsta barn har påpekat det flera gånger - Tesslas
pappa är gullig!
Han kom via mejl från Caroline. Färdig och perfekt. Vi hade pratat om
skissad för första gången visste jag direkt att det var honom jag
ville ha. Mitt äldsta barn har påpekat det flera gånger - Tesslas
pappa är gullig!
© Caroline Röstlund
Han kom via mejl från Caroline. Färdig och perfekt. Vi hade pratat om
att han skulle vara lite äldre. Så att han kan vara pappa till en
tonårssyrra till Tessla (vi får se om hon dyker upp i en tredje bok).
Och att han skulle se lite mellanöstrig ut. Det var allt vi sagt.
Han överträffade alla mina förhoppningar.
tonårssyrra till Tessla (vi får se om hon dyker upp i en tredje bok).
Och att han skulle se lite mellanöstrig ut. Det var allt vi sagt.
Han överträffade alla mina förhoppningar.
lördag 3 december 2011
Avslutningsvis
Avslutningsvis måste jag ju nämna Ellen, den lilla tjejen som föddes för sjutton år sedan och som betytt så mycket för mig. Ellenböckerna har tryckts om och om igen och det tackar man för. Det är det som gör att man överlever som barnboksmakare, att böckerna stannar kvar lite längre än första upplagan
.
.
fredag 2 december 2011
Tillbaka i bageriet
Idag tänkte jag ta mig tillbaka till Sockerbagaren i bageriet. Alla skisser är skissade och klara och första bilden är överförd och tuschad på akvarellpapper. Blyertslinjen bortsuddad och till sist har akvarellpapperet fått sig en morgondusch och spänts upp på masonitskiva. Åtta masonitskivor har jag stående i mitt arbetsrum och där får bilderna sedan sitta kvar tills den åttonde bilden är färdigmålad. Lite som sällskap står de uppradade utmed väggarna
torsdag 1 december 2011
Det där med kontur
Kontur är något centralt i mitt tecknar/målar liv. Och jag har pendlat mellan att det SJÄLVKLART ska finnas en tuschkontur och att det defenitivt INTE behöver finnas tuschkontur. Men någon sorts kontur har det alltid varit, tusch, blyerts eller bara "färgmöten" som utgör en sorts linje. Man är ju en tecknare i första hand och en tecknare älskar sin linje.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)