måndag 19 december 2011

Snö?

ill. Pia Johansson
När kommer snön? I alla fall i Göteborgstrakten är det fortfarande barmark. För att komma i julstämning läs Pia Hagmars berättelse från julafton förra året, om Renar och raggartomtar!

fredag 16 december 2011

Julpyssel till helgen


Ännu finns det (kanske) tid för en smula julpyssel. Mera ur bloggarkivet: Här tipsade Annika Rockström om fina ideér på hur göra ett julklapps-bokmärke. Eller kanske Caroline Röstlunds stjärngirlanger. Och läs gärna Åsa Storcks utdrag ur sin bok "Vilse i vinterskog" från vår förra julkalender, här. Spännande läsning med sann bakgrund!
Trevlig helg!

torsdag 15 december 2011

Bellas julsaga



Det här är Bella. Hennes man trillade av pinnen förra julen och dog. Nu orkar hon inte vara ledsen längre men känner sig väldigt ensam. Snart är det jul igen och då suger det verkligen att vara själv.


Först funderar Bella på om hon ska skriva ett brev till Tomten och önska sig en ny vän. Men så struntar hon i det och kollar på kontaktannonser i stället.

onsdag 14 december 2011

Det är den tiden nu
när varje skäggig gubbe på bussen blir en tomte,
när varje unge blir en ängel,
när varje snöflinga blir ett meddelande från Julen:
Vi ses snart! står det
i vitt på vitt.
Redan i september börjar Julen
förbereda sig,
till minne av en som föddes för längesen,
till minne av alla kalas som hållits
just när midvintermörkret
vänder mot vår,
till minne av alla mörkrädda barn
som ville ha tänt hela natten,
till minne av vad du vill
bara det lyser.
Julen är som
Orden
Musiken
Bilden:
en sak man kan ge bort
och ändå ha kvar.
Varsågod!
Här får du ett stort paket av mig
fullt av Jul:
där finns stjärnor
vita ljus
tomtebloss
en osynlig penna
och ett tomt papper
så att du kan skriva ett meddelande till Julen
i vitt på vitt.

Julhälsningar från Lena Arro

måndag 12 december 2011

December

Det är december. Förra året hade  BarnBoksNätets blogg en adventskalender. Där fanns spännande bilder och tankar om barn och ungdomslitteratur. Vi tänker plocka fram en del av det fina materialet även denna jul. Först ut är Ingela Jonasson.
Varsågod!
/ BBN-redaktionen



Natten går tunga fjät!

Nu drar det ihop sig till lussefirande. Hemma hos många barnfamiljer rusas det runt och letas efter batterier till lussekronor, provas tomtedräkter och kanske görs en snabb räddning till affären - när lusselinnet som var så långt i fjol, plötsligt är rejält urvuxet! När allt är på plats är väl alla glada och nöjda ...?
När, faktiskt inte, gosedjuren och några av leksakerna är rejält sura. De har aldrig fått vara med och fira Lucia! Nu är det dags!

Lussefirande med de allra minsta
Här är ett enkelt men roligt julpyssel att göra tillsammans med barn, det blir både ett luciapyssel och något att leka vidare med.
Kanske pepparkaksmantel till Nalle. Gorilla vill vara tomteflicka. Vem vill vara Lucia då? Kanin får en pepparkaksponcho. Nu blir det fart på alla djuren och en och annan docka! Här visar vi hur vi gjorde:

fredag 9 december 2011

Framtiden

Jag är så glad att vi har börjat på ett nytt projekt tillsammans, Caroline och jag. Någon gång nästa år kommer "Det är orättvist!" - en syskonsaga om avundsjuka. Det tog ett tag innan vi bestämde oss för att köra igång igen. Det är ju inte direkt bra betalt i den här branschen och efter de två Tesslaböckerna, som tog en hel del tid i anspråk för oss båda, hade de dåliga villkoren för barnboksförfattare och -illustratörer, gått upp för oss på allvar.

Det vi lärt oss från tidigare gånger är att vi måste ha god tid på oss. När det blivit stressigt har det inte varit kul. Det är då jag börjat funderat över om det verkligen är värt det. Det är då, när man sitter där på kvällarna efter jobb och barnläggning och ska hålla deadline som det kan kännas surt att bara få några ynka spänn per bok.

Men samtidigt är det så väldigt kul. Jag måste se det som en hobby, har jag kommit fram till. Som något jag gör bara för att det är roligt. Och då är det nödvändigt att det verkligen ÄR roligt. Då måste jag göra de böcker som jag själv vill, som jag känner att jag kan vara stolt över. I ett tempo som känns okej. Och med en illustratör som det klaffar så bra med, som det gör mellan mig och Caroline.

Nu längtar jag redan efter att få nya boken i min hand. I och för sig har mina egna barn nog blivit för gamla för den. Men för något år sedan hade jag verkligen velat kunna ge mitt äldsta barn en saga som satte ord på det orättvisa i att man behöver gå hundra meter till dagis medan småsyskonet får åka vagn./ Åsa

© Caroline Röstlund

torsdag 8 december 2011

Samarbete enligt Caroline

Ur mailen:

Hej! 
Här kommer skisser. 
Det är två varianter på A, jag tycker att det ser ut lite som att hon tittar på något i 6a istället för att himla 6a-1 är mer uttryck i, vad tycker du? Ändringar? / Caroline.



© Caroline Röstlund


Hej, kort och spontant,
 jag tror att du ska testa att vända på Tessla i första bilden så att hon står mot pappan. Jag håller med om att det ser ut som att hon tittar på något och inte som att hon himlar och händerna i sidorna ser inte så demonstrativa ut, åtminstone inte med det ansiktsuttrycket. den första av bilderna är bättre än den andra.
tycker jag. /Åsa


Så här blir bra, eller hur?/ Caroline
Bingo!/ Åsa

© Caroline Röstlund

onsdag 7 december 2011

Samarbete enligt Åsa

Att jobba med Caroline är att vara delaktig i hela processen rakt igenom. Det är jag mycket tacksam för. Inför varje bildpar chattar vi en timme på kvällen. Vi funderar och vrider och vänder och kommer med idéer som hakar i varandras. Och när vi landar i en bild, känns det bra för oss båda. Det händer att det inte blir som någon av oss föreställt sig det från början. Eller så har vi inte haft en helt tydlig bild av scenen - inte jag i alla fall - men när vi chattar klarnar det.

© Caroline Röstlund

Som när vi först tänkt att scenen där Tesslas pappa inte vill ta på sig mössan ska utspela sig i hallen. När vi chattar kommer vi på att det dels finns en hallbild i Tesslas mamma-boken när mamman inte vill klä
av sig, dels att det blir lite för statiskt. Vi vill inte att det ska bli för likt mammaboken, så vi flyttar ut pappan i trapphuset, vilket också ger bilden mer fart. Varifrån kommer då glittret som Tessla erbjuder
honom?

måndag 5 december 2011

Tesslas pappa vill inte

Det var kärlek vid första ögonkastet. När jag såg Tesslas pappa
skissad för första gången visste jag direkt att det var honom jag
ville ha. Mitt äldsta barn har påpekat det flera gånger - Tesslas
pappa är gullig!
© Caroline Röstlund


Han kom via mejl från Caroline. Färdig och perfekt. Vi hade pratat om
att han skulle vara lite äldre. Så att han kan vara pappa till en
tonårssyrra till Tessla (vi får se om hon dyker upp i en tredje bok).
Och att han skulle se lite mellanöstrig ut. Det var allt vi sagt.
Han överträffade alla mina förhoppningar.

lördag 3 december 2011

Avslutningsvis

Avslutningsvis måste jag ju nämna Ellen, den lilla tjejen som föddes för sjutton år sedan och som betytt så mycket för mig. Ellenböckerna har tryckts om och om igen och det tackar man för. Det är det som gör att man överlever som barnboksmakare, att böckerna stannar kvar lite längre än första upplagan

.

fredag 2 december 2011

Tillbaka i bageriet

Idag tänkte jag ta mig tillbaka till Sockerbagaren i bageriet. Alla skisser är skissade och klara och första bilden är överförd och tuschad på akvarellpapper. Blyertslinjen bortsuddad och till sist har akvarellpapperet fått sig en morgondusch och spänts upp på masonitskiva. Åtta masonitskivor har jag stående i mitt arbetsrum och där får bilderna sedan sitta kvar tills den åttonde bilden är färdigmålad. Lite som sällskap står de uppradade utmed väggarna


torsdag 1 december 2011

Det där med kontur

Kontur är något centralt i mitt tecknar/målar liv. Och jag har pendlat mellan att det SJÄLVKLART ska finnas en tuschkontur och att det defenitivt INTE  behöver finnas tuschkontur. Men någon sorts kontur har det alltid varit, tusch, blyerts eller bara "färgmöten" som utgör en sorts linje. Man är ju en tecknare i första hand och en tecknare älskar sin linje.

onsdag 30 november 2011

Det där med färg

Färg är något jag tycker om men inte alltid är säker på hur det går till. Väldigt mycket har jag vänt och vridit på färgtuber och färgkoppar genom åren, väldigt mycket har jag suckat och otroligt mycket har jag slängt. Trodde en gång att man kunde hitta någon sorts nyckel som låser upp och sedan var det bara att ge sig hän bland alla tusentals nyanser färg. Men ack nej. Så var det inte för mig!

tisdag 29 november 2011

Bygga vidare

Idag fortsätter skissandet på Sockerbagaren. Jag har en sorts övertygelse att i barnens böcker är en kaka en kaka och en elvisp en elvisp. Där får det inte råda några tvivel.

måndag 28 november 2011

Göra bilderbok

Den här veckan ska jag berätta hur det går till att göra bilderbok om man heter Catarina. Det blir boken om Sockerbagaren, berättelsen som är en visa och handlar om Sockerbagaren som bor i staden och bakar kakor hela dagen! Och vi kan ju låta boken om De tre pepparkaksgubbarna få slinka med den också!

söndag 27 november 2011

Genusfrågor för en skrivande gubbe

Jag växte upp i ett "folkhem" som var mycket patriarkaliskt och extremt heteronormativt. Nu skriver jag barn- och ungdomsböcker. Hur hanterar jag mitt bagage? Kan en gammal hund lära sig sitta?

lördag 26 november 2011

Pojkar som (inte) läser

Härom dagen diskuterade läsambassadören Johan Ungene med en litteraturvetare i P1. De konstaterade att tjejer gillar vampyrgenren och att pojkar inte läser böcker. Över det första gladdes de, medan de beklagade det senare.
     Språkbruket är slappt, när man hävdar att pojkar inte läser böcker och att tjejer läser Twilightserien. Killar som läser böcker är också killar, och tjejer är tjejer även om de inte gillar vampyrromantik. Och detta konstaterande är faktiskt meningsfullt. Varför? Därför att allt man säger påverkar barn att uppfylla ens förväntningar.

torsdag 24 november 2011

Erena och Ludvig

Värmlands egen trettonde bokmässa den gångna helgen hade många intressanta utställare. Erena Rhöse är av maorisk hövdingasläkt och traditionellt uppfostrad. Ludvig Johansson är en vanlig tonårspojke i Trollhättan. Dem lyssnade jag till vid deras gemensamma seminarium.

onsdag 23 november 2011

Livat värre i Stora Höga


I går, tisdag, var jag i Storahögaskolan och besökte årskurserna 2 och 3. Jag älskar att möta mina läsare. De är inte så långa men desto mer entusiastiska. Vid det här laget har jag hunnit med att besöka mer än 500 barngrupper (15 år, cirka 10 dagar per år, 3 - 4 grupper per dag), men det är fortfarande lika kul. Det hjälper mig minnas att mina läsare inte arbetar på kulturredaktioner utan är 120 - 160 centimeter långa och älskar att rulla runt i sand.

Litteratur som bruksvara

Ge mig en jordglob, men helst en med bare Värmland på – ungefär så lyder ett citat på fasaden till Värmlands museum. Där gick Värmlands egen bokmässa av stapeln den gångna helgen. Det var den trettonde i ordningen. En av mina bordsgrannar, Kicki, skrev barnböcker för att hon behövde dem i sitt arbete inom neuropsykiatri. Mötet med Kicki är ämnet för idag.

måndag 21 november 2011

Pojkarna vann!

Stort GRATTIS till Jessica Schiefauer som fick gå hem från Augustgalan med bronsstatyetten för bästa barn/ungdomsbok.

Motiveringen:
"Med vass och avslöjande flickblick infiltreras Pojklandet. En idéroman som strävar efter att upplösa språkets, växandets och verklighetens gränser. Om kroppen som slagfält och manligheten som drog."

Här nedanför kan du läsa vad Sofia Nordin tyckte om boken. Den och alla de andra Augustnominerade hoppas vi finner vägen in i många hårda paket så småningom.

Grattis, igen Jessica!

lördag 19 november 2011

Pojkarna.

Den här veckan presenterar vi de böcker som är nominerade till Augustpriset i barn- och ungdomsklassen. Och vi bad Sofia Nordin skriva om Jessica Schierfauers bok Pojkarna. Sofia är vår kollega i Stockholm och hon var själv nominerad både i fjol (Det händer nu) och i förfjol (Natthimmel).
På måndag får vi veta vem som får priset!

Så här skriver Sofia;

Jag tycker mycket om Pojkarna av Jessica Schiefauer. 
Jag tycker om språket och karaktärerna – de vrånga, rädda, mjuka, hårda karaktärerna och deras försök att ta sig igenom tillvaron utan att gå sönder. 

fredag 18 november 2011

Vita Streck och Öjvind

© Sara Lundberg

Långa vita, ibland korta. Raka fina, ibland tjocka, så att bilarna ska förstå hitåt och ditåt. Det blir fint tycker Vita, hon målar i lugn takt det ena strecket efter det andra.
En dag mitt i ett streck, dimper någon rakt ner i hennes färgpyts. Vita blir alldeles...stum.
- VAD GÖR DU?
- Förlåt! säger han och flyttar på sig. Men då blir det spår.
- SLUTA! Vita blir arg. Pojken stannar. De tittar på spåren en stund.
- Men visst blir det fint, säger han.
Vita säger ingenting.
- Prova, tycker han.

torsdag 17 november 2011

Konstiga djur

Var med familjen i Köpenhamn en långhelg nyss och jag packade Lotta Olssons &Maria Nilsson Thores "Konstiga djur" i kappsäcken. Det gjorde jag rätt i. Ihopträngda i ett litet danskt hotellrum högläste vi oss igenom boken till stort nöje för såväl 9-, 11- som 48-åringar.

Jättemyrsloken känner sig ledsen. Alla säger att han är så konstig. Hasselmusen tröstar med orden:
- Se på mig! Jag är inte konstig alls, och hur roligt är det?
Detta muntrar upp jättemyrsloken så till den grad att han bestämmer sig för att ordna en tävling: Vem är konstigast?

Konstiga djur av Lotta Olsson & Maria Nilsson Thore (Bonnier Carlsen) är underfundig i både text och bild från första början, men när anmälningarna med motiveringar börjar trilla in blir det dessutom riktigt, riktigt roligt.

Jag älskar det egensinniga uttrycket hos vart och ett av de djur som får uttala sig, från nakenhundens rörande, rara vers, till de bombastiska myrornas utvidgade upprepningar av ord som marsherar över sidan. Och en absolut favorit är dagsländan som trots sitt konstigt korta liv inte klagar alls, utan ber juryn skicka priset till barnen,eller barnbarnen, eller barnbarnsbarnen. Och tillägger Carpe Diem! 
Här är det humor och djupt allvar vart man ser och alldeles samtidigt.

Lotta Olsson ger varje djur ett individuellt (utom myrorna då som hävdar "En för alla! Alla för en!") och mycket personligt uttryck. Maria Nilsson Thore fångar dem i sina bilder.

Augustjuryns motivering till nomineringen lyder: "Faktion möter fabel i en humoristisk drift med tävlingssamhället. Klockrena nonsensdiskussioner om normalitet ackompanjeras av oemotståndliga illustrationer där minsta bär har karaktär."

En mumsig bok är det. Både texten och bilderna. I synnerhet både texten och bilderna, som hasselmusen skulle säga. Jättemumsig. Lika mumsig som vinnarkakan ska bli. Eller vinnarkakorna. För det är ju så det måste gå när jättemyrsloken kommer på att alla vinner, för alla är konstigast.

Det är en berättelse som passar alla från 5 och uppåt. Det är ju bara att titta in i vilket klassrum som helst. Ettor eller åttor. Eller se sig omkring på bussen, i affären eller på kontoret. Oj, vad vi undrar ifall vi är lite konstiga ibland. Var lugn! Det är vi.
Grattis till oss allihop!

/Kerstin Lundberg Hahn

PS! Läs recensioner av Sverker Lenas i DN och Åsa Warnqvist i SvD.

onsdag 16 november 2011

Cirkeln.

Det här är första delen i en trilogi och den är skriven av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren tillsammans. Sara Bergmark Elvgren är debutant, medan Mats Strandberg tidigare skrivit vuxenböcker.
Det är spännande med samarbeten, hur gör man egentligen när man skriver en text tillsammans?
Det skulle jag så småningom vilja fördjupa mig i lite...

tisdag 15 november 2011

I den tysta minuten mellan...

Vacker titel, eller hur?
Och nu är det ett tag sen jag läste, i somras var det, men färgen hänger kvar och tystnaden.
En stor tystnad fast uppblandad med vindar och hav och fylld av en stark längtan både efter det som sägs och det som inte sägs.
Fastän man så gärna vill höra det sägas.

måndag 14 november 2011

Petras prick

När Petra vaknar en morgon är det något som inte känns bra. Efter en titt i spegeln inser hon att en av hennes tusen prickar har försvunnit. Hon hittar den i köket, med nosen tryckt mot fönsterrutan. Efter en vild jakt där Petra misslyckas med att tejpa fast pricken i pälsen förstår hon vad hon måste göra: släppa pricken fri. Så hon öppnar fönstret, och iväg studsar Pricken. Hur ska det gå nu?
Petras prick av Maria Nilsson Thore, Bonnier Carlsen 2011
Maria Nilsson Thore är mest känd som illustratör och konstnär, och Åsa Warnqvist skriver i sin recension (SvD) om hennes alldeles egna bilduttryck. Även Pia Huss  (DN) och Eva-Lotta Hulthén (GP) skriver om bildspråket, färgerna och de karaktäristiska, detaljerade mönstren.

Men Maria Nilsson Thores förkärlek för mönster går igen också i textens form: en rytmisk, orimmad vers som harmonierar med bilderna:

En kylig vintermorgon vaknar Petra.
Fast hon inte riktigt vill.
Svettig nos, och krånglig knut på svansen,
och tassarna känns kallare än is.

Så småningom, efter en hel vinters väntande återvänder Pricken till Petra, och naturligtvis handlar det om att släppa taget om den man älskar.

Men det är något mer också. Jag bläddrar igenom boken flera gånger. Mönstren är så genomgående framträdande: på textilier och tapeter, i form av stiliserade blomrankor, rutor och ränder, som snygg svensk design på allt ifrån Stig Lindbergs kaffekopp till den traditionella trasmattan. Mitt i allt detta snygga virrar alltså en frihetstörstande - prick! En som inte vill inordna sig i designen.

Är det på en nivå Maria Nilsson Thores lek med sitt eget skapande? Det kan man fundera på medan man tar en kopp kaffe och läser boken, med eller utan barn vid sin sida. Det här just en sådan där bilderbok som talar till läsare oavsett ålder.

Maria Nilsson Thore är dessutom nominerad tillsammans med Lotta Olsson för boken Konstiga djur. Mer om den på torsdag.

/Kerstin Lundberg Hahn

söndag 6 november 2011

Vinnare i boklotteriet!

Den här gången har vi tre vinnare: Izabelle i Mjölby, Alice i Hägersten och Valdemar i Göteborg. Grattis! Ni kommer att få var sitt ex av Marie Oskarssons "Fråga chans" hem i brevlådan.

Håll utkik efter nästa utlottning som snart kommer här på BarnBoksNätets blogg!

fredag 4 november 2011

Kärlek och sorg

Astrid Lindgrens "Allrakäraste Syster" grep mig så starkt när jag var liten. Och fortfarande tycker jag mycket om den. Det här exet med bilder av Hans Arnold hittade vi på bakluckeloppis för några år sedan.

Det visade sig att mina barn också fann den förtrollande och läs-igen-och-igen-värd. Jag tror det har att göra med detta att kärlek och sorg ligger så papperstunt intill varandra.

torsdag 3 november 2011

Pappa+ Tessla= Kärlek

I höst kommer Åsa Mendel-Hartvig och min andra bok om Tessla ut den heter "Tesslas pappa vill inte" och är utgiven på Olika förlag. För er som inte vet vem Tessla är kan jag berätta att det är en unikarraktär, det är alltså inte en flicka och inte en pojke utan ett barn fri för läsaren att tolka efter behov. Berättelsen handlar om trots, men också om relationen mellan Pappa och Tessla.

tisdag 1 november 2011

Mammor.


Det här är några gamla bilder från ett bilderboksprojekt som liksom aldrig blev klart.
Det är ganska ofta så. Att få idéer är lätt och att börja är inte heller så svårt men det är inte alltid man riktigt får få till det där sista som gör att det verkligen BLIR.
Och det är ju inte försent än heller.

måndag 31 oktober 2011

Den svåra kärlekskänslan



Kärlek. Hur känns det? Och vad händer när man blir kär? Både med dig själv, och relationen till andra människor?

Sådana frågor grubbladar både jag och Jack, åtta åt på. Han är huvudperson i min och illustratören Helena Bergendahls nya bok Fråga chans (Bonnier Carlsen).

Kärlek är väl ingenting Jack tänkt så mycket på tidigare, precis. Men plötsligt slår den till, och då är han så illa tvungen. Och så här gick det till när kärleken drabbade Jack.

lördag 29 oktober 2011

Kärlek från naturen


Varje vår upplever jag kärlek från naturen.
Gudingen lockar med mjuka förföriska läten på Ådan.
Intill min holk sitter en pilfink och viftar med en stor vit fjäder.
Honan sitter avvaktande och ser på honom.
Han flyger in i holken och får efter några försök in fjädern.
Då tittar hon in och när de kommer ut är de ett par.
Han stannar kvar och hjälper henne med fågelungarna.
Gudingen flyger till havs och lämna Ådan ensam.
Tillsammans med andra Ådor vaktar hon sina små mot måsarnas attacker.
Ge frihet är en kärlek
Vänskap är en kärlek
Stanna kvar är en kärlek
Ta hand om är en kärlek
Fyll gärna på.
Bilden är från min kommande bok om "Sjötrollet Tånge".

/Anita Steiner

fredag 28 oktober 2011

Om kärlek

En gång hade jag en häst. I elva långa år hade jag en häst och den hästen var mitt hela liv under de åren, för har man en häst så finns inget annat liv.

torsdag 27 oktober 2011

L O V E

En som uppvaktar en annan. Kärlek kan se ut på många olika sätt.

tisdag 25 oktober 2011

Vad är kärlek?

Ett modernt perspektiv på kärlek får man om man lyssnar på hjärnvetenskapen. Enligt det perspektivet så har du en viss typ av signaler i hjärnan som orsakar din känsla av kärlek, alltså är kärlek egentligen ett sådant här tillstånd i hjärnan! På sätt och vis, säger filosofen, kan hjärnvetenskapen förklara kärleken och på sätt och vis så missar den målet.

Problemet med ett sådant synsätt kan vara att man missar något betydelsefullt, nämligen själva upplevelsen av att vara kär i alla dess dimensioner. Det verkar vara så att man kan veta hur mycket som helst om hur hjärnan fungerar utan att för den delen förstå kärleken bättre alls. Kunskapen om hur det känns för dig att vara kär är en kunskap som bara du kan ha. En hjärnforskare som betraktar din hjärna när du är kär får en helt annan typ av kunskap om din kärlek, om de överhuvudtaget kan sägas få kunskap om kärleken. Kanske får de ”bara” kunskap om kärlekens grund, nervprocesserna i hjärnan?

måndag 24 oktober 2011

Kärlek

Idag börjar tema kärlek här på bloggen. Fråga chans, föräldrakärlek, fejkad kärlek, kärlekens väsen, kärlek till naturen. Under två veckor kommer BarnBoksNätets medlemmar att dela med sig av texter, tankar och bilder på temat.

Imorgon är Peter Ekberg först ut och tänker om kärlek, vad är det? Signalsubstanser i våra hjärnor och något mer…

Redan nu kan man passa på att kolla in några äldre inlägg. Hanna Jedvik skriver bland annat om den allra första kärleksrelationen här . Jessika Berglund har bloggat om barnböcker med hbt-tema här.


Under veckorna lottar vi dessutom ut flera exemplar av Marie Oskarssons och Helena Bergendahls nya bok ”Fråga chans”. Du behöver bara skicka ett mail med ditt namn och adress till barnboksnatet[at]gmail.com. Senast lördagen den 5 november. Så är du med!

lördag 22 oktober 2011

Mitt arbetsrum och Big Bang

God morgon barnboksnätare och andra läsare!
Dimman ligger över dalen. Fiskmåsarna flyger över taket på mitt hus. Skogen står tät runt området. Ångan stiger ur kaffekoppen. Jag som bloggar den här veckan heter Peter Ekberg. Jag skriver böcker för barn och ungdom och alla andra som är intresserade, även nyfikna vuxna. Idag tänkte jag bjuda in dig till mitt arbetsrum. Detta är mitt sista inlägg för denna gång. Jag vill tacka för att ni läste. Det har varit givande att få skriva för er. Väl mött i framtiden.

Jag vill börja med att säga att jag är en lyhörd, optimistisk person att samarbeta med. Jag svarar alltid på mejl och missar aldrig en deadline. Nej, jag söker inte jobb, säger bara detta för att ni inte efter nedanstående skall få en alldeles felaktig bild av undertecknad. Ibland läser jag om andra författares arbetsrum. Det brukar vara en helig plats dit författaren drar sig för att knappa ner sina storverk. Arbetsrummen ligger kanske med vacker utsikt och är vackert inredda. Musikmaskiner bidrar som stämningshöjare. Lampor av olika slag ger det ljus skrivandets konst tarvar. Författaren slår sig ner och omsluts av kraften och lugnet i arbetsrummet, redo för en ny dags skapande.

Mitt arbetsrum är den totala antitesen till dessa arbetsrum. Ingen inbördes rankning. 

fredag 21 oktober 2011

Vad är en faktabok?

God morgon barnboksnätare och andra läsare!
Jag som bloggar den här veckan heter Peter Ekberg. Jag har vandrat bland stjärnorna. När jag klev upp i vargtimmen för att skriva detta inlägg så kikade jag ut på balkongen. Det var så stjärnklart som det kan bli på 2010-talet. Gatlyktorna var avstängda och bara månskenet störde sikten ut mot universum. Jag rörde mig bland stjärnbilderna tvillingarna, stora björn och Orion. För mitt medvetande dök stjärnsagor om havsmonster, drakar och floder som rinner på himlavalvet upp. De uråldriga myterna om månen och Vintergatan blev för en stund levande. Jag gick in och hämtade mitt teleskop. Samma vita tubkikare som jag fick när jag fyllde tio år. Jag betraktade månens kratrar och vände sedan kikaren mot Jupiter som flammade i väst. Tre av jätteplanetens månar syntes som gnistrande pärlor.

Det är fakta, ett sakförhållande att vi lever i ett planetsystem. Jag har ju profilerat mig som faktaboksförfattare för barn och ungdom. Två böcker är utgivna, ytterligare två kommer ganska snart. En tanke som har surrat efter uppmärksamhet ett slag är vad som utmärker en faktabok. Vad är en faktabok? Vad är en skönlitterär bok?

De flesta har lätt för att svara på den andra frågan. En skönlitterär bok är en fantasi, en fiktion som skapats för att roa, inspirera, locka till skratt, tårar och insikt med mera. Ingen skulle komma på tanken att säga: ”Vad menar du med att Frodo inte vandrade till domedagsberget? Jag har ju själv läst om alltihop.”

torsdag 20 oktober 2011

Musik och skrivande

God morgon barnboksnätare och andra läsare!

En ny dag väntar. Ännu är det mörkt och egentligen alldeles för tidigt för att gå upp. Jag som bloggar den här veckan från skogen och havet heter Peter Ekberg. Jag skriver böcker om filosofi, liv i rymden, tänkande robotar och mycket annat som det är för tidigt att berätta om nu. Från mina hörlurar strömmar musik. Jag smuttar på kaffet och funderar över likheterna mellan musik och skrivande. När jag precis skall posta det här inlägget så inser jag att kanske allt skapande har samma kreativa bas?

Mike Oldfield kom nyligen med en skiva som heter ”Music of the Spheres.” Motivet är den ”sfärernas musik” som man under antiken tänkte sig fanns i universum. Grundantagandet var att alla himlakroppar ger ifrån sig ett ljud när de rör sig i sina banor. Vi är så vana vid ljudet eftersom vi har utsatts för det sedan födseln att vi inte längre kan uppmärksamma det. Tillsammans bildar universum en fantastisk musik, ungefär som en kosmisk speldosa. Oldfields skiva är ett fint exempel på hur gammalt tankegods kan inspirera till skapande.

Musik och skrivande är två sidor av samma mynt för mig. Jag har alltid spelat, skrivit låtar och sysslat med musik. Mina ungdomsvänner har lyckats att bli väletablerade, hårt arbetande musiker. För mig var den viktigaste lärdomen av vårt gemensamma musikintresse och envisa harvande i band att vi tillsammans formade nya regler för livet. Vi kunde skapa, vi var kreativa, och kunde påverka vår tillvaro. Det innebar en frihet. Särskilt eftersom mitt första arbete efter gymnasiet var enformigt och inrutat från 0700-1600 varje dag. Musiken och skrivandet tillät mig att drömma om ett liv som passade mig bättre. Sartre pratar om förmågan att kunna sätta negationstecken på situationen och välja något annat. Precis så var det, fast jag inte kunde formulera det.     

Min gitarr och jag. Kan inte leva utan den!

onsdag 19 oktober 2011

Tankar om ljus

God morgon Barnboksnätare och andra läsare!

Jag som bloggar för barnboksnätet denna vecka heter Peter Ekberg. Morgonen har anlänt. Den gyllene vagnen har påbörjat ännu en resa över himlavalvet. Det har varit strömavbrott i mitt hus. I en timme och tjugo minuter var strömmen borta. Vi tände värmeljus och plockade fram de få ficklampor som fanns. Först var det mysigt, men snabbt blev det…tja, mörkt! Gryningen var blek och mörkret låg överallt omkring oss. Elektriskt ljus kom för hundra år sedan. På den tiden har vi blivit fullständigt beroende av elektricitet överhuvudtaget. Vi kan inte laga mat, ta ut kontanter, köra företag, (eller blogga för barnboksnätet) utan elektricitet. Somliga skulle säkert säga att det vore bäst så. Innan 1910-talet har människor fått kämpa för att skingra mörkret och driva undan skuggorna.

Såhär när det långa mörkret är på väg att lägga sig över oss tänkte jag fundera en smula kring ljuset. Vi har två huvudsakliga ljus på himlen och tusentals mindre. Bland urgamla historier från människans kulturer finns berättelser om solen och månen. Hos aboriginer sägs solen vara en kvinna som bär en fackla och letar efter vägen hem till sitt barn. Månen står för evigt liv, pånyttfödelse. I båda berättelserna är det människor som klivit upp på himlarna och förvandlats till himlakropparna. Berättelserna har också sedelärande drag. Solkvinnan lär oss exempelvis att man aldrig skall ge upp för sina barn. Solen är livgivaren.

tisdag 18 oktober 2011

Den flyktiga vän som kallas inspiration

God morgon barnboksnätare och andra läsare!
Regnet piskar mot rutorna. Solen stretar långsamt upp över horisonten medan kaffet svalnar till drickbar temperatur. Jag som bloggar den här veckan för barnboksnätet heter Peter Ekberg. Jag har gett ut två böcker och har många fler på gång. Idag tänkte jag diskutera den flyktiga vän som kallas inspiration. Hur gör ni för att få fatt i inspirationen? Kommentera gärna nedan. 

Själv är jag nog ganska lättinspirerad. Ibland räcker det med att jag håller i en bok jag älskar så rinner lusten till för att skapa något eget. Så har det alltid varit för mig. Jag har inte bara velat konsumera andras verk, utan också skapa något själv. Det bästa jag vet är när en idé fästs på papper. Från ingenting finns plötsligt någonting. Det är som en liten seger.

måndag 17 oktober 2011

Filosofi, utomjordingar och det första samtalet

God morgon Barnboksnätare och andra läsare!
Solen har gått upp. En ny dag har startat. Kaffet är nybryggt. Doften sprider sig i arbetsrummet. Jag vet inte vad ni gör, men själv tänkte jag blogga den här veckan. Jag som skriver till er från skogen och havet utanför Göteborg heter Peter Ekberg. Som nybliven medlem i barnboksnätet och författarförbundet kanske en kort introduktion är på sin plats innan vi drar igång diskussionerna.
´
Än så länge har jag publicerat två böcker. Två till kommer de närmaste åren. Framtiden känns öppen.  Den första var en bok om filosofi som hette ”Tänk Själv! – en inspirationsbok för unga filosofer. Den illustrerades av Sven Nordqvist och gavs ut hösten 2009 på Bonnier Carlsens bokförlag i Stockholm.

Jag satt i gårkväll med min fyraåriga dotter och tittade i familjens fotoalbum. Där hittade jag en bild som är tagen i juni 2008, någon timme efter att förläggaren Rod Bengtsson ringt på min mobil. Jag har en nyköpt kebab framför mig på bordet och ser besynnerligt lycklig ut. Jag minns att jag knappt fick i mig något av maten. Det var en förvirrande eftermiddag. Jag hade fått ansvaret för min halvsysters krukväxter medan hon roade sig i USA. Jag parkerade bilen för andra gången den veckan, gick upp till hennes lägenhet och satte igång med mitt värv. Mitt i vattningen ringde mobilen och jag stod fastnaglad med hjärtat som rusade. Rod hade läst mitt manus och de ville ge ut det. Jag rafsade ner hans namn och lite detaljer med en blyertspenna som låg på min systers matbord. Ingen mindre än självaste Sven Nordqvist skulle tillfrågas som illustratör. Jag mumlade och försökte låta sammanhängande. Vi beslutade att höras igen efter sommaren.

Än i dag tycker jag att det är något enastående med detta ögonblick. Ett enkelt samtal och livet tar en ny riktning! Jag ville ringa min fru, men hade inga pengar på mobilen. Ivrigt rusade jag runt i min systers lägenhet och letade efter telefonen, hittade den, lyfte luren och… Den var stendöd. Ensam fortsatte jag att vattna blommorna. Det kändes som att jag skulle explodera om jag inte fick berätta för någon. Darrande satte jag mig i bilen och körde hem.

Medan kebaben kallnade och min Maria gladdes åt nyheten, tog jag fram mobilen för att försäkra mig om att det verkligen hänt. Det där 08-numret var kvar.  

Detta foto togs direkt vid hemkomsten. Det ser ut som ren lycka.


fredag 14 oktober 2011

Mer om höststorm!

Här i bloggen har ni under veckan kunnat läsa om BarnBoksNätets årliga sammankomst, kallad Höststorm, det innebär att de som vill delta från nätverket träffas under några dagar, och gör olika skriv- eller bildövningar tillsammans. Kort sagt: kompetensutveckling! Det visade sig finnas plats för god mat och fina samtal också.

I onsdags skrev Jessika Berglund ett inlägg om några övningar vi gjorde, jag fyller på med att berätta dels om Malin Erikssons övning och dels min; Ingela Jonassons övning – som Jessika i onsdags så snitsigt gjorde en riktig blogg-cliffhanger kring, och beskrev som en hemlis. Mer om varför detta lilla hemlighetsmakeri längre ned i inlägget...

torsdag 13 oktober 2011

Fler höststormbilder:

Deltagare i årets Höststormhelg på väg: Jessika Berglund, Maria Aminoff, Catarina Kruusval, Kerstin Lundberg-Hahn, Helena Karlsson, Ingela Jonasson, Malin Eriksson, Annika Rockström, Pia Johansson (foto: Sassa Buregren, ej på bild)
 Hunnebostrandhöst. Här är ytterligare bilder från workshop i helgen!

Växtlighet och klippa (foto: Sassa Buregren).

Skrivarövning med Malin Erikssons övning i flödesskrivning. Här ur Pia Johanssons anteckningshäfte.

onsdag 12 oktober 2011

Meteorregn.

Vi har varit på Höststorm, det berättade vi redan i måndags.
Faktiskt är det sjunde gången vi åker iväg nu, med BarnBoksNätet. På stormen hänger vi tillsammans, gör roliga och förvånandsvärt enkla övningar kring text och bild, äter gott och hinner prata massor.
Vissa av oss (jag till exempel) har faktiskt varit med vartenda år...
På lördagskvällen drog ett meteorregn fram över himlen och jag tänker att en Höststorm med BBN är lite som ett meteorregn.
Tusen stjärnidéer som blåser över en och har man tur fångar man ett par. Annars kan man bara se på dem i lugn och ro för de är vackra att se på.

måndag 10 oktober 2011

Höststorm!

I helgen har BarnBoksNätet haft "Höststorm"! En årligt återkommande workshophelg där vi jobbar intensivt med ord och bild på olika sätt. I år var vi tio stycken som for till Hunnebostrand i Bohuslän och inspirerade varandra.
Flingpaket på parad i väntan på att bli arbetsmaterial till Ingelas övning

Mer om helgens aktiviteter kommer under veckan...

fredag 7 oktober 2011

Tre bilder

Kollagearbete i min ateljé.

En arbetshörna hemma.

Storyboard under arbete med grön och skön sommarutsikt på landet.
Med tre bilder från mina olika arbetsplatser här och där önskar jag trevlig helg!
Kom i helgstämning med några glada bokstäver här :)
/Pia Johansson

ps. Nu åker (delar av) Bbn på workshophelg, mer om det nästa vecka!

torsdag 6 oktober 2011

Grattis Tomas Tranströmer!

Trädet och skyn
Det går ett träd omkring i regnet,
skyndar förbi oss i det skvalande grå.
Det har ett ärende. Det hämtar liv ur regnet
som en koltrast i en fruktträdgård.

Då regnet upphör stannar trädet.
Det skymtar rakt, stilla i klara nätter
i väntan liksom vi på ögonblicket
då snöflingorna slår ut i rymden.

Tomas Tranströmer, ur "Den halvfärdiga himlen" 1962

ps. Läs gärna om Inger Granbergs möte med Tomas Tranströmer i hennes inlägg från i maj.

måndag 3 oktober 2011

Mikael Thörnqvist

Idag berättar Mikael Thörnqvist hur det ser ut när han arbetar som författare:
Arbetsplats med utsikt.
Sedan jag fick diskbråck är det ståbord som gäller.
Utsikten över Askimsviken är inte bara det bästa med arbetsplatsen utan grejen med hela huset. Man skulle kunna tänka att den kan vara distraherande men södra skärgården ligger så pass långt bort att inget alls händer utanför mitt fönster, det vill säga inget som jag kan se. Som att titta in i en vägg fast trevligare. Det kan bli ohyggligt varmt, dock, särskilt soliga och blåsiga dagar när markisen inte vill gå ut.
En nackdel är att jag inte har någon dörr att stänga bakom mig. Jag hör allting som resten av familjen sysslar med en och två våningar ner, men oftast är jag ensam hemma när jag jobbar.
Här är t.ex. senaste boken "Rött kort och svarta naglar" skriven.
Min förra arbetsplats var annorlunda; längst in i en klädkammare. Förutom den vanliga skrivkrampen bjöd även ytterrockar, kostymer och en gammal brudklänning initialt motstånd varje gång jag skulle sätta mig framför datorn. Kanske är en sådan miljö fruktbar om man skriver självbiografiska texter men jag trivs bättre nu.

/Mikael

fredag 30 september 2011

Sätta punkt och börja om

Årets bokmässa är alltså slut. Nu börjar resten av hösten. Vi kan se fram emot en massa bra läsning till exempel. Årets Barnbokskatalog är jättefin och gör en glad:

Katarina Dorbell (barnensbibliotek.se) och Eva Fred (Kultur i Väst, regionbiblioteket) visar upp Barnbokskatalogen.
Nytt för i år:

torsdag 29 september 2011

Blandat från bokmässan.

Vi fortsätter vår rapportering från mässan med några korta rapporter och bilder.
Först vill vi berätta om den fina katalogen som illustratörcentrum sammanställd över sina medlemmar. Katalogen är helt ny och presenterades vid monterminglet på torsdagen.
Illustratörscentrum är en organisation för illustratörer av alla slag och många av BBNs medlemmar är med där. Centrumbildningarna är inga fackliga organisationer utan har till uppgift att hjälpa sina medlemmar till jobb. Katalogen är en del i detta, eftersom den presenterar medlemmarnas arbete på snygga färgsidor.
Tanken är att den ska förmedlas även internationellt.