onsdag 30 april 2014

Nya böcker från Barnboksnätets medlemmar - maj



Harry, Gunnar och presenten av Sofia Nordin och Kajsa Gordan (text) samt Caroline Röstlund (bild)





















På friluftsdagen i skolan får Harry och Gunnar jordens överraskning; deras mamma är värsta proffset på att klättra i berg! Som Spiderman klättrar hon upp och ner för berget minst tio gånger och visar alla barnen hur man gör. De hade ingen aning om att hon kunde!

Harry och Gunnar kan inte glömma hur glad mamma var när hon klättrade. Annars är hon mest stressad och jobbar hela tiden. Så de bestämmer sig för att mamma ska få klätterutrustning - ett klätterpaket för 2 500 kronor - i födelsedagspresent. Killarna ska jobba ihop pengarna: sitta barnvakt, gå hundpromenader, laga cyklar och tvätta bilar. Men två dagar före födelsedagen saknas det ändå tusen kronor. Om de ändå hade en vecka till på sig, då skulle de hinna!



Tallskogens hemlighet av Åsa Öhnell
Idus förlag

















Rut ber Klara att passa en liten hundvalp. Men valpen blir sjuk och försvinner. Mystiska saker inträffar: en hemsk upptäckt i skogen, en man som beter sig skumt, en kille med en kamphund ...
Hänger allt detta ihop? Klara och Bella får mycket att klura på i denna fjärde Klarabelladeckare, som utspelar sig i Laholm, Mellbystrand och Båstad. Men deras viktigaste uppdrag blir att hitta valpen...



Stories about musical nature av Laura Popa (text och bild)


















The Earth, our beautiful blue planet is a great place to live on. The nature is magical on Earth. It invites you to adventure and surprises. Sunflowers play the violin, birds have their own song festival and trees dress up wearing musical instruments. At night the trees conjure up balloons that devour pesky thoughts. Do not miss the spring concert for the apple trees and stay to learn the secret of the weeping willows.




måndag 28 april 2014

Intervju med Kristoffer Cras




Kristoffer Cras är en av Barnboksnätets nyaste medlemmar. Här presenterar han sig själv och sin nya bok.

Berätta lite om din kommande bok.
Min kommande bok handlar om en tjej som heter Dummakatten och bor i en övergiven stad på månen. Den har vuxit fram genom samtal med min dotter och de olika figurerna som vi hittat på tillsammans. Dummakatten är nån slags deckarhistoria i barnboksform som även behandlar döden och vikten av tandborstning, eeh ... Fett skruvad kommer den att bli i alla fall.

Fanns det någon viktig inspirationskälla eller förebild?
För mig finns det alltid två förebilder oavsett vad jag tar mig för i skrivandet och det är min morbror Bengt-Åke Cras och  Hassan Loo Sattarvandi, utan dem två hade jag aldrig kommit på tanken att skriva en bok. Men vad gäller barnböcker så gillar jag serien om Låba väldigt mycket, Förlaget Olikas utgivning och sen man får aldrig, aldrig, under inga villkor, glömma Astrid.

torsdag 24 april 2014

Böcker med något extra - Anna Hansson gästbloggar



Anna Hansson är lärare och barn- och ungdomsförfattare. Bokserien om Frans och Fiffi ges ut av Beda Pedagog, och är skriven för barn i ålderna 6-9 år.

Jag har länge försökt definiera vad mina senaste böcker är för sorts böcker. För även då de ges ut av ett läromedelsförlag skulle jag inte riktigt säga att de är läromedel, även om de förstås passar utmärkt att använda i undervisningen. Men de är inte heller "bara" vanliga böcker. Jag tror att de helt enkelt är böcker med något extra. Vid första anblicken ser de ut som helt vanliga skönlitterära böcker för barn, med lite större, luftigare text och färgglada illustrationer. Och det är precis vad de är. Tills man kommer till slutet vill säga. För där finns det arbetsmaterial som läsförståelsefrågor och diskussionsuppgifter. Alltså böcker med något extra. Men det är inte det som jag tycker är mest speciellt med de här böckerna, utan sättet de har kommit till, utvecklats och utprovats på. Man skulle kunna säga att böckerna är skrivna av författaren med några extra. I det här fallet betyder några extra en sådär tjugo elever i en förskoleklass. Det är om det jag vill berätta i det här gästinlägget.

tisdag 22 april 2014

Ris, ros och beundrarbrev – om recensioner



Som ny författare håller man ögonen öppna efter recensioner av ens böcker. Jag bävade inför mina första, men hade tur. Så mycket tur att jag faktiskt började slappna av. Ända tills nyligen … 

För några veckor sedan blev jag delvis sågad, om inte jäms med fotknölarna så åtminstone någonstans i nivå med lårbenshalsen. Mina förlagskollegor försökte trösta mig. 

”Men så dålig var recensionen inte”, sa de. ”Och förresten publicerades den på en blogg som drivs av ett gäng icke namngivna bokfantaster, hur seriöst är det?” sa de.

Nej, så dålig var inte recensionen, det höll jag motvilligt med om. Den tog sig i slutet, precis som recensenten menade att min bok gör. Jag konstaterade dock att kritik svider mer än positiva ord värmer, åtminstone för stunden.

torsdag 17 april 2014

Glad påsk!

Visst märker ni att våren är här nu? Ta en titt på dessa fina vårtecken och njut!

Illustrationer: Sara Gimbergsson





Illustrationer: Annika Rockström





måndag 14 april 2014

Bokrecension - Djuren av Sara Olausson



Djuren av Sara Olausson


Framsidan är verkligen lockande och man vill dyka in i djurens värld och se vad som gömmer sig däri. Boken börjar bra och klokt med en fin uggla. Rimmen är roliga och enkla. T ex ”Tigern morrar grr grr grr - Farligt, farligt brr brr brr.” ”Igelkottens tre små barn hjälper till att bära garn.” Bilderna till dessa två sidor är av lite olika kvalité. 

Den med igelkottar är genomarbetad med noga målade detaljer. Färgvalen är underbara och man blir varm och glad av att titta på bilden. Bilden med tigern har blyertsstreck som stör och bakgrundsfärgen är ett mindre lyckat val. För en synskadad eller ett litet barn tror jag inte det är bra. Texten om giraffen är också genialisk och klurig. 

Man kunde ha tagit bort bilderna med hund och katt och gjort boken till en som bara handlar om vilda djur. Man kunde ha valt att blanda rimmen som handlar om djurens läten jämnt över hela boken. När boken börjar med flera sidor om hur djuren låter fastnar barnet lätt och vill gärna fortsätta ”låta” som djuren. Boken har många lättsmälta och roliga rim som bjuder till skratt. Formatet är perfekt för det lilla barnet. Jag gillar speciellt de bilderna och rimmen som överraskar och får barnet att tänka en extra gång. T ex, äter ormen bär? Det flytande huvudet med getingarna känns mer skrämmande än själva getingarna. Mönstren i bildernas bakgrund är härliga. Den rena bilden med giraffen ger dock ett lugnare uttryck.

/ Ellie Lind


torsdag 10 april 2014

Bloggstafetten - Min kreativa process

Bloggstafetten - Min kreativa process


Alla barn är kreativa – fulla med fantasi, så även jag när jag var liten. Jag skrev små böcker, dikter och, lite senare, långa manus som skickades till förlag och kom tillbaka med snälla följebrev och ett och annat tips. Någonstans i tonåren försvann en del av denna kreativitet för min del. Kanske var det uppsatsernas ämnen som inte var så lockande: Argumentera för och emot kärnkraften var ett av de populäraste. Kanske var det situationen: att bli inlåst i en skrivsal och tvingas plita ner ett visst antal ord på tid (för och emot kärnkraften!). Hur som helst tog det många år innan jag hittade tillbaka till min kreativitet. Under tiden jobbade jag som översättare. Då kunde jag fortsätta att skriva, men slapp komma med idéerna själv.




Jag har lärt mig några saker på detta.

1. Kreativitet föder kreativitet.
Man kan faktiskt lära sig att bli mer kreativ, att tänka kreativt. När jag hade skrivit mitt första manus (som blev en bok), trodde jag att jag hade slut på idéer. Nu har jag insett att ju fler böcker jag skriver, desto fler nya idéer får jag.

2. Man behöver koppla av för att fantasin ska flöda.
En skrivsal är inte en kreativ miljö. Mina idéer kommer under hundpromenader i skogen, på natten och under resor (därför utspelar sig mina Klarabelladeckare under olika resor som huvudpersonerna gör).

3. Min kreativitet kommer i perioder.
Jag är en av- och påmänniska. Under vintern hade jag helst gått i ide, men eftersom det är omöjligt gör jag det nödvändigaste, men har inte ork och tid för kreativitet. Jag kan fortfarande skriva, men handlingen har jag tänkt ut tidigare.  Under våren och sommaren när dagarna är ljusare eller under resor till varma/soliga platser sprutar idéerna ut. Jag skriver ner dem i olika dokument för att plocka av senare, när jag får mer tid. Det kan handla om allt från meningar, hela mysterier eller karaktärer.

Innan jag börjar skriva på ett nytt manus går jag alltså och funderar under ganska lång tid. Jag går helt in i den värld jag skapar. Jag känner karaktärerna och ser miljöerna framför mig. Jag antecknar. Jag hämtar idéer från saker jag läser i tidningen, från miljöer, från händelser. När jag har handlingen klar, börjar jag skriva. Då vet jag vad som ska hända, men jag fyller på efter hand. Det går ofta trögt i början. Då använder jag en skrivlogg (jag skriver varje dag upp hur många ord det blivit). Jag måste faktiskt tvinga mig själv. När jag har kommit in i handlingen går det mycket lättare och i slutet skriver jag bara på. Det är lite som att läsa en bok. Man måste komma in i handlingen innan det blir riktigt roligt. När manuset är klart följer det roligaste och svåraste arbetet: redigeringen! Det är faktiskt det jag håller jag på med just nu. När boken sedan är klar är jag så trött på den att jag inte ens läser den!

/Åsa Öhnell



.

måndag 7 april 2014

Nya böcker från Barnboksnätets medlemmar - mars/april



Lilla frö av Sara Gimbergsson 
Opal förlag.




















En dag faller ett litet frö till jorden. Där ligger det och kan inget göra. Inte krypa, inte gå. Vi får följa lilla fröet när det får besök av en mask, känner solens strålar och regnets blöta. Plötsligt börjar det spritta i benen och det växer ut rötter, ur pannan kommer en grodd. Gröna blad vecklas ut och en vacker blomma slår ut. En söt småbarnsbok där det lilla barnet får följa fröets liv och utveckling.


Det smakar kalas! av Pernilla Gesén (text) & Sara Gimbergsson (bild)
B. Wahlströms förlag.




















Det är förväntan i luften. Pappa blåser upp ballonger. Lova och katten tittar nyfiket på. Det vankas snart tårta.
Hur smakar det?
Roliga ballonger.
Runda, långa.
Det smakar kalas!
Om Lova som upplever hur ett födelsedagskalas smakar.

torsdag 3 april 2014

Bloggstafetten - Min kreativa process - Gästbloggare!



Bloggstafetten - min kreativa process


Egentligen är jag som Skalman – när jag är hungrig eller trött är det inte mycket som kan stå mellan mig och maten eller kudden. Det kan möjligen vara aktiviteter som att påta i trädgården, att måla eller att skriva. 

När jag skriver kan saker som vanligen brukar kännas väsentliga bli totalt undanträngda. Det kan gälla regler för barnens speltider eller att resten av familjen behöver äta till exempel. 

- Va, är du hungrig lilla gumman? Ta en banan så länge, jag ska bara...
- Läggdags redan? Ja, jag kommer snart och nattar dig. Vänta lite bara... Hoppsan, har du somnat i soffan?
- Vill du måla Darth Vader på väggen? Visst, visst, kan du låta mig skriva klart bara …


Det är tur att det finns en annan vuxen hemma som håller ställningarna eftersom barnen får göra vad som helst, bara mamma får vara kvar i sin bubbla av kreativitet och lycka. För det är faktiskt lycka det handlar om när man kommer in i det där skapande flödet. Lycka. Energi. En känsla av att vad som helst kan hända.