tisdag 30 oktober 2012

Tema fantasy - Ingerun Syrén Sjösvärd

 
Fantasy utvecklar tänkandet
Läsande i allmänhet är personlighetsutvecklande både för barn och vuxna. En sak som jag minns från bokmässan är när bokambassadören Johan Unenge talade om att han tyckte det var synd att så få rektorer hade koll på att böcker kan hjälpa dem med sina mål, såsom att utveckla barns empati.

Både realistiska och fantasy historier kan göra det. Men kanske är realistiska romaner ofta mer inriktade på att utveckla läsarens empati. En realistisk roman erbjuder läsaren en bild av hur minst en realistisk person, skild från läsarens jag, tänker och agerar i olika realistiska situationer. Resultatet blir ofta förståelse för någon som är annorlunda än en själv. Läser man sedan mer än en bok så har man snart en bra empati-grund.

Enligt min uppfattning är Fantasy böckers speciella styrka deras potential att utveckla lateralt tänkande och (surprise!) fantasi. För i Fantasy kan du inte ta något för givet. Inga regler är säkra, och det gäller att hålla ögon och öron öppna. Finns det ett hemligt rike bakom kyldisken på ICA? Saker är inte alltid som man tror. Snarare tvärtom. Precis som Science Fiction, så kan Fantasy vara rena tankeexperiment. Och det är utvecklande att experimentera med tänkande.

Några Fantasy-kategorier
Vet du skillnaden mellan high och low fantasy? I Low-fantasy finns den vanliga världen men en eller flera kan resa till den fantastiska världen, tex Narnia. I High Fantasy befinner du dig hela tiden i en annan värld, exempel och genregrundare: Sagan om Ringen. Urban Fantasy är egentligen low-fantasy där verkliga världen är en stor-stad, och det inte alltid finns en separat fantastisk värld. Magisk realism går ytterligare ett steg mot realismen. Historien utspelar sig i den vanliga världen,där bara någon eller några saker är väldigt konstiga, tex Nils Karlsson pyssling.

Hur ofta, i det vanliga livet, kan man bli jätteliten genom att att röra en spik och säga ”Killevippen”? Rätt svar: Alldeles för sällan.

Illustratör Matilda Salmén
Några favoriterNågra av mina favorit Fantasy-böcker är Alice i Underlandet, Narnia-serien och Harry Potter. Plus allt av Roar Dahl. En ny storfavorit är Neil Gaiman, och då framför allt Coraline och Kyrkogårdsboken. Men min äldsta favorit är Nils Karlsson Pyssling! Den kan jag läsa om hur många gånger som helst. I ungdomskategorin gillar jag exempelvis Varma kroppar av Isaac Marion(Zombies) och Cirkeln av Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg(Häxor). Cirkel-serien är f.ö en Fantasy som också lägger mycket krut på empati-delen.

Om mitt eget skrivande
När jag tänker ut en historia på egen hand så kommer det förr eller senare alltid in minst ett magiskt eller orealistiskt element. Förmodligen beror det på att det är sådant jag själv tycker om att läsa. Jag bor i Kungälv norr om Göteborg och flera av mina manus utspelar sig där. Nej, jag tar tillbaks. De utspelar sig inte i det vanliga Kungälv, utan i en magisk variant av staden. På kyrkogården kan man råka bli inlåst, och träffa spöken. Det gäller att kolla noga så inte en tiger har flyttat in i ens källare. Och bor det faktiskt några under skolan? Om du är nio år på kvällen kan du ha hunnit bli vuxen nästa morgon, för allt sånt där är vardagsmat i magiska Kungälv. Den bok jag arbetar med just nu heter ”En ovanlig dag”, en läsa-självbok för nybörjarläsaren.
/Ingerun Syrén Sjösvärd

Ingerun bloggar vanligtvis på Fantastik-bloggen Spektakulärt och på sin egen blogg Boktjuven.

lördag 27 oktober 2012

Tema fantasy - Patrik Stigsson


När jag var liten fanns en tidning i Borås där jag växte upp som hette Västgöta-Demokraten. Det var en av två tidningar som gavs ut dagligen. Den andra var Borås Tidning. Västgöta-Demokraten var s-märkt och lästes i arbetarhemmen. Liberaler och högermänniskor läste Borås Tidning, som var borgerlig.
Min kompis mamma jobbade som utdelare av VD, som den kort och gott kallades. Hon körde tidningsrundan varje dag på en vit moped av märket Monark. Till skillnad från BT som var en morgontidning så kom VD ut på eftermiddagen.
Ibland fick min kompis, som hette Ronny men kallades Lillen, ta hand om utdelningen. Då brukade jag cykla med honom och hjälpa till.

onsdag 24 oktober 2012

Tema fantasy - Sofia Bergting

Fantasyserien De dödas rike
Varför skriver du fantasy? Är en fråga jag får ofta. Många tror att jag varit en hängiven fantasyläsare under uppväxten men den genomsyrades i stället av Agatha Christie och Sir Arthur Conan Doyle. Men så fick jag möjligheten att skriva en kortare novell åt en tidning, som sysslade just med fantasy och min andra hälft skulle då illustrera bilder, han som alltid varit hängiven inom denna genre. Först kändes det nervöst och jag undrade om jag kanske lovat för mycket. Fantasy, vad var det egentligen? Menar, Sagan om Ringen - visst, Harry Potter -  så klart, men vad innebar fantasy för mig? När du skriver om karaktärer i “det verkliga livet” så har du ju en viss begränsning, det finns inga flygande drakar eller demoner, vad jag vet i alla fall.

söndag 21 oktober 2012

Tema fantasy - Niklas Krog

Min första – och hittills största – fantasyupplevelse hade jag när min mamma läste Bröderna Lejonhjärta för mig och min bror. Jag minns att jag bara låg i sängen och gapade. Och grät. Så där fick man väl inte skriva för barn?!
Men det fick man. Och det är jag glad för.

Sedan läste jag själv Edgar Rice Burroughs böcker om John Carter och älskade dem också. Fullt ös medvetslös. I dag håller inte John Carter längre, men det gör Bröderna Lejonhjärta. Även om jag nu tycker att inledningen, med brödernas enkla liv i lägenheten med deras mamma, är allra mest magisk.

torsdag 18 oktober 2012

Tema fantasy - Peter Bergting


Jag är både illlustratör och författare.
För mig är text och bild samma sak, fast två skiljda lådor fulla av verktyg. 
Jag har knappt gjort en enda bok som inte innehåller något övernaturligt som gör att boken tippar över i fantasy. Fantasygenren är tacksam för att man kan ta ut svängarna, det är mer förlåtande för det finns ett extra element i texten och bilden som gör att det för mig blir roligare att illustrera. Plus att jag tycker “vanliga” böcker är ganska tråkiga. Fantasy är ingen specifik genre för mig, det är den värld jag lever i. I min fantasi befolkar jag redan gränderna och vindarna med spöken och vättar.



tisdag 16 oktober 2012

Tema fantasy - Gull Åkerblom


I oktober 1992 kom min första bok, Johannesnatten, ut. Det är alltså exakt tjugo år sedan, och jag hade hunnit bli fyrtionio. Det var en osedvanligt lång startsträcka. Författare hade jag ju velat bli sedan jag var tre, ungefär, och min pappa läste sagor för mig och visade mig John Bauers bilder. Likaså visste jag redan från början att det var den fantastiska litteraturen jag ville ägna mig åt - det som sagorna och bilderna visat vägen till.
I åtta år slet jag med mitt manus (på en reseskrivmaskin som saknade parentestecken), under alla lediga stunder, oftast nätterna - kastat, rivit sönder. Och förtvivlat.



måndag 15 oktober 2012

Tema fantasy vecka 42-45

Illustratör: Peter Bergting
http://www.bergting.com/
Vad är fantasy? Enligt wikipedia är fantasy en: "kulturell genre där en avvikande verklighet, till exempel magi eller andra övernaturliga företeelser, spelar en viktig roll. Delar som tillhör fantasyberättelsens grund är först och främst fantasivärlden, vilken kan vara likt en sagovärld, eller likna västvärldens medeltid. Det finns ofta slott och drakar, monster och häxor, hjältar och fiender med i fantasyberättelser. I en del fantasyberättelser finns det två världar vilka berättelsen vandrar mellan, genom till exempel en magisk dörr som någon träder igenom eller genom att någon faller ner i ett magiskt hål. Huvudpersonen, hjälten, har ett uppdrag, ofta något eller någon den söker efter. Det är vägen dit, hur hjälten löser detta, som är berättelsens handling."

lördag 13 oktober 2012

Spännande föreläsning.

Idag passar vi på att tipsa om en fortbildningsmöjlighet för alla som är intresserade.
Det är Kultur i Väst som bjuder intill en dag om film i förskolan.

För mer information och anmälan, titta här.

torsdag 11 oktober 2012

Finland - Linda Bondestam

Linda Bondestam är verksam i Finland. Men arbetar med författare både i Sverige och Finland.(Kanske någon som blir sugen av att få så här fina bilder till sin text) Hon använder collageteknik. Hennes bilder är vackra, lekfulla och fyllda av händelser. Ja, allt på en gång och hela tiden med väl valda färgkombinationer och mönster.  Det är brokigt stormönstrat, randigt och prickigt! Inspirerat av 1960- och 70-talens bildvärldar. Med platta ytor som medveten estetik. 

Hon klipper ur böcker och tidningar, använder biljetter, pappersbitar och tyg för att få fram olika slags ytor och strukturer. Fram ur detta överflöd träder allt från stadsvyer till det ofta multikulturella persongalleriet. Det är roligt helt enkelt. Roligt och fantastiskt fint!
©Linda Bondestam


©Linda Bondestam
©Linda Bondestam
©Linda Bondestam
©Linda Bondestam
©Linda Bondestam

tisdag 9 oktober 2012

Yakup Tokstollen

©Sara Lundberg


©Sara Lundberg


©Sara Lundberg


©Sara Lundberg


©Sara Lundberg
Yakup Tokstollen är Sara Lundberg och Ulf Starks senaste bok på Berghs förlag. Den handlar om  pojken Yakup som alla i byn kallar för tokstollen, varför? 
Det kan ni läsa i boken sen. Nu tittar vi på bilderna. 
Det är svårt att veta var och när den här berättelsen utspelar sig, det kan vara för länge sedan i en by i ett annat land. Men det kan likaväl vara i Sverige i dag. Bilderna är tidlösa. 
Det här är konst i bilderboksformat. 
Det känns på riktigt. 
Tankarna förs till Picasso och Matisse, färgerna påminner om Gaugins. En del av uppslagen har en vänstersida med färgplatta under texten. En färg som får bilderna till höger tydligare och i bilden när Yakup är hos optikern tycker jag att den okrafärgade ytan får pojkens kinder att glöda! 
Det här är en väldigt fin bok. 
Av en mycket skicklig konstnär!
Caroline Röstlund

söndag 7 oktober 2012

De bortglömda sidorna av Katarina Taikon


På bokmässan var jag på ett seminarium som hette, de bortglömda sidorna av Katarina Taikon.
Katarina Taikon är mest känd för sina självbiografiska böcker om Katitzi. Det var just för böckerna om Katitzi som jag valde att gå på det seminariet.

fredag 5 oktober 2012

Myller!


Jag har läst en bok.
Det blir ju så på en bokmässa, att man hittar böcker att läsa:)
Sju miljoner skalbaggar av Comotto, utgiven på Lindskog förlag.
Jag valde den för att titeln innehöll ordet ”skalbaggar”. Något ska man ju gå på och det kändes som en kul idé att låtar skalbaggar vara centrala i en bilderbok.
Det här är alltså ingen faktabok utan en vild reseberättelse om enorma mängder skalbaggar som beger till kusin Marcello för att uppvakta honom på födelsedagen. Marcello bor långt bort, skalbaggarna måste åka båt över ett mycket stort och vilt hav för att komma dit. Med sig har de en present.
Ja, och sen är det kalas. Länge. Sagan slut.

onsdag 3 oktober 2012

Seminariefrossa!

Bäst på bokmässan är kanske seminarierna?
Eller, bäst är nog att man får möjlighet att träffa så mycket folk; kollegor, vänner eventuella uppdragsgivare - alla möjliga.
Men mitt i folkhavet blir man ändå trött och att då slinka in på ett bra seminarium blir ju dubbelbra. Lättad från folkhavet, inspirerad och intryckt med stundtals riktigt matnyttiga grejer...
I år finns en del av seminarierna att se på URplay. Till exempel det här, som jag och flera andra BBNare var på;
Hon, han, hen - barnböcker utan kön.
Seminariet arrangerades av Olika förlag och Bonnier Carlsen och panelen bestod av Catharina Wrååk, Cristoffer Leandoer, Lena Arro och Jesper Lundqvist.
Spännande!
Samtalet var bra bland annat för att panelen inte var helt överens. Det är intressant att fundera kring olika förutsättningar i länge och kortare texter, i text och i bild och i berättelser för mindre barn eller nästan tonåringar.  Att ansvaret för berättelsen kan ser olika ut och inte minst att det krävs olika sätt för att nå läsare i olika åldrar.
Panelen bestod uteslutande av textmänniskor men de lyckades ändå problematisera även bildberättandet.
Se hela seminariet här!
Och, för att illustrera det hela, här kommer en bild på en av de böcker samtalet tog upp:
"Miklan letar", text Lena Arro, bild Pia Johansson

Jessika Berglund