onsdag 24 december 2014

Adventskalendern - 24 december

Julljuset – en julsång av Monika Häägg

Jag är inte speciellt religiös, men när det är som mörkast tänder jag många ljus. Julen firas, och redan i början av december tar jag fram gamla saker som genom mitt liv bär på minnen från tidigare julfirande.

Den gamla tyska tomten från 20-talet, som var min farmors, min 50-tals-tomte, som var den första jag fick av min mamma, och de stora röda ljusstakarna i Carl Larsson-stil, de som för hundra år sedan tillhörde min farfars mor. Hilma, hon som bodde i ett hus med jordgolv, hon som blev inspiration till min bok ”Jag spelar min roll”.

De tända ljusen gör att den mörkaste tiden blir lättare att bära.

Jag firar också den längsta natten, så som människor firat långt före kristendomen gjorde sin entré här i Norden. Ordet jul eller jol är gammalt, har förmodligen funnits i tusentals år. I mina böcker, om bronsåldersflickan Fry, firar också den tidens människor den längsta natten och Jol. Det är inte så konstigt, både den tidens människor och vi nutida människor behöver något som lyser upp i mörkret.
Jag har genom mitt liv komponerat många sånger och texter, men ”Julljuset” är min enda julsång. Den handlar om julfirande som är, och som har varit. 


söndag 21 december 2014

Adventskalendern - 21 december



Ett smakprov ur ungdomsromanen Ekon av Camilla Jönsson. Kommer i mars 2015 på B. Wahlströms bokförlag.


Alva drar på sig gympaskorna och tar på sig jackan. Hon virar om sig halsduken och tar till och med på sig mössan. För vem ska se henne? Kvällsluften är kall men frisk, himlen alldeles klar. Alva tar ett djupt andetag och börjar gå.
     Det känns bra att röra på sig, den där våta svampen i skallen vrids sakta ur och tankarna flyter lite lättare. Hon går genom grönområdet bakom villorna. Fast det är fortfarande mest vitt. Snön ligger i ett tunt men envist lager över allting. I vissa vinklar syns husen inte alls och det går nästan låtsas att man är i en riktig skog. Förutom gatlyktorna och parkbänkarna och de asfalterade gångvägarna förstås, men om man ställer sig mellan gatlyktorna, där det är som mörkast, och ser rakt upp känns det nästan som om man är ensam i världen.
     ”Alva?” Rösten kommer bakom henne. ”Är det du, Alva?”
     Alva stannar och snurrar runt. Hon känner igen rösten, vet vem det är redan innan hon kan se hennes ansikte. Liv kommer gående mot henne. Hon ser tunnklädd ut, den tajta korta skinnjackan kan inte innehålla mycket foder och hon har varken mössa eller vantar. Håret hålls tillbaka av två svarta spännen, ett ovanför vardera öra. Som vanligt är hon supersnygg. Alvas hand flyger upp som av sig själv och drar lite i mössan, som för att försiktigt smyga ner den i fickan. Men det är faktiskt kallt och förresten alldeles för sent. Hon har redan blivit sedd. Alva stoppar händerna i fickorna i stället och försöker le.
     ”Hej”, säger hon, och sen ”Är du också ute och går?” Heldumt, som vanligt.
     ”Jag behövde komma bort från huset ett tag”, säger Liv och grimaserar.
     ”Mmm, jag med.” 

lördag 20 december 2014

Adventskalendern - 20 december



De flesta ormar går i ide på vintern, men inte de här gröna ormarna för de tycker så mycket om julen. De försöker allt de kan att hålla sig vakna så de inte missar något av den. Inte förrän på tjugonde dag Knut somnar de. Då är de jättetrötta och somnar i en strumpa eller en tomteluva.



Till julaftonen har de slagit in sig själva i ett paket bara för att få vara med under granen och överraska alla.

torsdag 18 december 2014

Adventskalendern - 18 december



Knösgrybbingar

Bakom en hög mur i Grybbingdalen finns de stenrika knösgrybbingarnas stängda kvarter, dit ingen mer än de själva har tillträde. Knösmännen går klädda i höga hattar, svarta lackskor, frack och vit skjorta med slips eller fluga. De har ringar på fingrarna och medaljer på brösten. Kvinnorna bär långklänningar, virkade schalar och högklackade skor. De pryder sig med örhängen, halsband, armband och diadem. 

I knöskvarteren är det alltid fest. Knösarna fördriver dagarna på de serveringar och krogar som knöskvarteren vimlar av. De drar från krog till krog, de festar, skrålar, hurrar och håller högtidliga tal till varandra. De sjunger och spelar musik och dansar på golv och bord.     
     
Knösgrybbingarnas källare är fulla med guld, silver och dyrbara prydnadsföremål. De ruvar på skatterna som drakar och lämnar inte frivilligt ifrån sig så mycket som en silvernål.       

På bilden ser du baron von Didrik Sporre af Morgonblagg Ribberdask tillsammans med grevinnan Klara-Hera af Stenbumling Wimmelkant.



Besök Grybbingdalen http://www.grybbingdalen.se/

Patrik Stigsson
 

onsdag 17 december 2014

Adventskalendern - 17 december



De flesta ormar går i ide på vintern, men inte de här gröna ormarna för de tycker så mycket om julen. De försöker allt de kan att hålla sig vakna så de inte missar något av den. Inte förrän på tjugonde dag Knut somnar de. Då är de jättetrötta och somnar i en strumpa eller en tomteluva.



Så fort det finns tillräckligt med snö för att bygga en snölykta slingrar de sig ut i skogen och gör en stor fin snölykta som lyser mycket. Där står de och värmer sig.

måndag 15 december 2014

Adventskalendern - 15 december


Här kommer ett pysseltips.

Snögubbekit: 
Såga tio "skivor" av en pinne.
Tälj en spets på resten av pinnen.
Sandpappra om du vill.
Måla skivorna svarta och spetsen orange.
Nu är det bara att vänta på snön.
Rulla tre snöklot och använd spetsen som morot och skivorna som ögon, mun och knappar!
 


/Marie Rydell

fredag 12 december 2014

Adventskalendern - 12 december





Konrad Lussar.

Konrad lussar är andra boken i serien om Konrad och hans syster Hedvig. Nu närmar sig lucia och mormor tar fram den stora lucialådan. I lådan finns det många saker. En luciakrona, ett tomteskägg och stjärnsvärd. Vad ska barnen välja?

Den här boken handlar om en av våra mest älskade traditioner, Lucia. Vad ska Hedvig och Konrad klä ut sig till och tänk om båda vill ha luciakronan?
Konrad kanske vill vara tomte och lucia samtidigt och Hedvig vill ha stjärnsvärd och skägg?
Hur löser de det? Och vad säger mamma och mormor om deras okonventionella val?

torsdag 11 december 2014

Adventskalendern - 11 december



NYÅRSPROMENAD

Stackars måne! utbrast barnet sorgset
när nyårsfyrverkeriet sprakade och skrällde,
lyste upp den nattsvarta himlen.

dikt av Laura Popa (www.laurapopa.se)

tisdag 9 december 2014

Adventskalendern - 9 december





Konrad står längst fram på familjens segelbåt och sjunger för sig själv. Tidigare under dagen har han råkat stöta på en klasskompis han inte gillar och därför kommer han att tänka på när de skulle öva luciasånger en vinter för länge sedan.

Utdrag ur Familjen Knas går till sjöss:

     Så blev det advent och det bestämdes att hela klassen skulle ha ett luciatåg för alla föräldrar och syskon. Det var roligt att öva på luciasångerna. Konrad sjöng och sjöng. Han märkte inte att hans röst hördes mer än alla andra. Inte förrän de andra tystnade mitt i Staffan stalledräng.
     Någon skrattade. Ett högt, kluckande skratt. Det var Jossan. Hon tittade rakt på honom och skrattade så att hon fick stora gropar i kinderna. Men ögonen skrattade inte ett dugg.
     Några av de andra tjejerna började också fnissa och snart satt hela klassen och skrattade åt honom ända tills fröken avbröt och fick dem att börja om med sången.
     Men då kom det inte en ton från Konrad mer. 



    

måndag 8 december 2014

Adventskalendern - 8 december



Nyanser av grått

Jag klättrar över stengärdsgården. 
Ser sovande strandängar och ensamma klippor. 

Hav möter himmel i oändliga nyanser av grått. 
En vinterblek sol, försiktig bakom molnen. 

Fräsande vågor spolar upp tång i röda ruskor. 
Jag känner på vattnet. Klart, kallt och märkligt doftlöst.

Räfflor i grå granit. Ett ådrat berg med mjuka dalar. 
En rundslipad sten känns len i handen.

Låga knotiga tallar med kronor som hukar i vinden. 
Kurviga stammar erbjuder en sittplats i lä. 

Kalla fingrar mot en rykande mugg. 
Kaffet värmer, kroppen slappnar av.

Jag ser parabolerna. Kritvita mot allt det grå. 
Stora öron mot rymden, undra vad de lyssnar på?

Själv har jag vintervassens rassel i mina öron, 
när jag packar ner termosen och går hem.



Ann-Charlotte Ekensten