Intervju med Jessika Berglund!

I dag intervjuar vi Jessika Berglund, författare och tecknare med flera böcker bakom sig. Just nu är hon aktuell med den lättlästa ungdomsboken "Nu är jag kär i dig" på Nypon förlag.

 Hej Jessika!
 

Berätta lite om din senaste bok?

Min senaste bok är en lättläst ungdomsbok, ”Nu är jag kär i dig”. Det är en berättelse som följt med mig väldigt länge och jag är mycket glad åt att den nu äntligen har kommit ut. Som titeln säger är det en kärlekshistoria. Jag har jobbat aktivt med att hålla texten öppen och möjlig för så många som möjligt att identifiera sig med.

Det är också jag som gjort omslaget, mitt första egna från idé till tryckfärdigt. Bilden är ett collage med foto och akvarell. Fotot är taget i Lysekil, där jag flera gånger gjort skolbesök. Nu hoppas jag få göra det igen så att jag kan visa eleverna för det känns lite som att boken är extra mycket till dem även om målgruppen egentligen är äldre… Men de växer ju.

Fanns det någon viktig inspirationskälla under processen?

Här skulle jag ju peka på en förebild, men jag kommer aldrig ihåg. Vissa texter och bilder får mig att vibrera men jag har dåligt minne för namn och titlar.

Det finns fortfarande få berättelser där också unga hbt-personer kan känna igen sig utan att behöva tänka om historien. Jag har därför valt att kalla personerna för ”jag” och ”du”. Det kan vara vilka som helst, eller, det är just de personerna som läsaren vill att det ska vara.

Jag har också velat ladda texten riktigt mycket. Jag vill att språket ska vara vackert, att det ska vara litteratur på riktigt fast omfånget är så begränsat. Meningen är ju att locka läsaren vidare, i litteraturen och i livet.

Intervju med Christin S. Salander, författare och förlagsredaktör

Christin S, Salander är ett ganska färskt tillskott i Barnboksnätet och förutom författare är hon dessutom förlagsredaktör på Pärlan Förlag, som hon själv startat. På förlaget ger hon inte bara ut sina egna barn- och ungdomsböcker, utan även andras. Det tyckte vi på bloggen verkade spännande så vi passade på att ställa några frågor till Christin.

Hej Christin!

Berätta lite om din senaste bok?

När jag var liten hade jag och en kompis en lek som hette just Flygande Matta. Den gick ut på att man satte sig på en matta, vilken som helst, och så började vi fantisera om vart vi flög med mattan. Det var också en önskematta och vi önskade oss allt vi kunde komma på. Det var en så magisk lek att jag aldrig glömt den. Boken Flygande Matta handlar om två barn som hittar en flygande önskematta och så råkar de önska sig till "någon spännande plats där det finns drakar och enhörningar". De träffar på en trollkarlslärling som har väldigt svårt att få någon ordning på sitt trolleri och vars syster är kidnappad av en ond trollkarl. De får vara med om en mängd spännande äventyr och på vägen klura på vad deras innersta önskan egentligen är. Det är alltså mängder med fantasi, underliga varelser, spännande äventyr, en hel del humor och till och med en gnutta allvar.

Fanns det någon viktig inspirationskälla under processen?

Ja, som sagt så var det leken jag hade som liten. Faktum var att när jag började skriva boken led jag av akut skrivkramp. Varje gång jag satte mig vad datorn för att skriva fick jag ångest och satt bara och stirrade på tangenterna innan jag gick därifrån. Flygande Matta var mitt terapiverktyg. Jag bestämde mig för att skriva något utan att tänka över huvud taget på vad det skulle bli av det, utan bara skriva för att det var roligt (naturligtvis borde man alltid skriva så, men har man slagit knut på sig själv så har man). Jag hade ingen aning om vad som skulle hända i boken och efter ett tag fortsatte jag att skriva för att jag ju bara var tvungen att få veta hur det skulle gå för Indigo, Samandra och de andra. Så min inspiration kanske var min egen skrivkramp? I varje fall hjälpte mig Flygande Matta ur den. I övrigt är boken helt enkelt en hyllning till fantasin.

  

Är det okej med nöje utan nytta?

Diskussionen uppstår under en skrivarcirkelträff. Måste barnböcker vara nyttiga? Har barn- och ungdomsboken ett fostrande ansvar eller är det okej med ren verklighetsflykt?

Meningarna går isär. En del menar att barn- och ungdomsboken knappast har något värde om den inte på något sätt bidrar till barnets utveckling. Andra tycker att det är självklart att barn och unga också ska få läsa enbart för nöjes skull, utan pekpinnar, precis som vuxna gör.

Som litteraturvetare ser jag saken lite från båda hållen. Ja, det är sant att barn- och ungdomslitteraturen har sitt ursprung i pedagogiken, att böcker riktade till barn och unga ursprungligen hade ett fostrande syfte. Men det är i sig inget argument för att barnboken måste fortsätta att vara sådan. Litteratur är och ska vara dynamisk, den utvecklas och växer på egna villkor, vare sig den riktar sig till barn eller vuxna, och i takt med att vår syn på barn har förändrats så har också barnboken utvecklats. Många av dagens barn- och ungdomsförfattare strävar efter att förena nytta med nöje, att skriva spännande och engagerande samtidigt som de försöker förmedla kunskap av någon sort. 

Men vuxna läsare tänker sällan på vad de eventuellt kan lära sig av en bok då de väljer den. De är i första hand intresserade av att få en avkopplande och engagerande lässtund. Men när samma vuxna väljer böcker till sina barn ser de ofta läsandet med en ny blick. Nyttoaspekten vägs in. Läsandet är inte längre ett mål i sig, något mer måste till för att läsandet ska bli relevant. Det här tänket finns förstås också i skolan. Ett författarbesök är sällan bara ett sätt att väcka läsglädje, där finns en pedagogisk tanke i bakgrunden.

”En annorlunda pianoafton på Waldemarsudde” av Laura Popa

”En annorlunda pianoafton på Waldemarsudde” är en illustrerad barnbok av författaren och tillika konstnären Laura Popa. Boken är en hyllning till konstnären och människan Eugen, till hans vackra hem, till musiken, konsten och naturen. Det är en fantasifull berättelse som underhåller, roar och samtidigt väcker en del viktiga frågor. Boken är rikligt illustrerad av författaren själv och rekommenderas för barn från 6 år och uppåt.

Det är författarens andra barnbok där musiken spelar huvudrollen. Waldemarsudde är ett magiskt ställe som inbjuder till verklighetsflykt och dagdrömmeri. Det är ett ställe som inspirerar och väcker förundran; en blandning av sällsynt vacker natur, skulpturpark och konstmuseum. Hela berättelsen skildrar natten till första augusti. Naturen är magisk och besjälad. Den blåser liv i skulpturer från slottsparken och målningar från slottet. Vissa utvalda blir riktiga människor för en natt. Tillsammans med prins Eugen och några musiker firar skulpturerna prinsens födelsedag. De leker, sjunger, spelar musik, dansar, äter god mat och berättar för varandra om sina passioner och drömmar. Berättelsen målar en kväll där alla njuter av livet med alla sinnen vidöppna.

Gästbloggare Ann-Charlotte Ekensten

Gå på skrivarkurs!

Jag heter Ann-Charlotte Ekensten och jag skriver främst för barn- och ungdomar. Mina tre första böcker kommer ut på Tukan Förlag i juni 2014. Det är böcker för barn som precis knäckt läskoden och börjat läsa själva. Böckerna är illustrerade av Catharina Nygård.

Innan jag tog mitt skrivande på allvar var jag ganska tveksam till kurser i kreativt skrivande. Att skriva böcker är väl inget man kan lära sig? Det är väl en gåva? Något som man föds med? Det är säkert en och annan som föds med skrivargåvan. Men livlig fantasi och en stor portion tålamod är väl så goda egenskaper hos en aspirerande författare. Och det finns faktiskt en hel del skrivknep som går att lära sig. Men det gäller också att skriva. Att skriva mycket!

Jag gick min första skrivarkurs på Folkuniversitetet i Göteborg för fem år sedan. Efter den helgkursen har det blivit många fler, både kortare och längre kurser. Det har varit olika typer av utbildningar med olika ingångar till skrivandet. En kurs fokuserade på hur man kommer igång att skriva. En annan var koncentrerad på hantverket och knepen. En tredje tog upp hur förlagen arbetar.

Gästbloggare - Eva Holmquist

Hitta Hugo …
När mina barn var små älskade de en serie med böcker som hette något med Hitta Hugo. Det var
bilderböcker med oerhört detaljrika bilder där det gällde att leta reda på alla Hugo och räkna olika
föremål. Jag brukar tänka att jag vill att mina böcker ska vara som de där detaljrika bilderna där du
kan hitta olika saker varje gång du läser och också att olika personer kan hitta olika saker.

Med min senaste bok Förlora för att vinna måste jag ha lyckats för olika läsare lyfter fram olika saker som de fastnat för. På ytan är det en ganska klassisk äventyrsberättelse där Sophie som skickats som diplomat till planeten Vailao upptäcker att barn skickas ut i kriget, försöker stoppa det och då tvingas ut på flykt. Jag vill gärna att du ska kunna läsa mina böcker som spännande äventyr. Samtidigt vill jag att det ska finnas andra bottnar som får dig att fundera.

Åsa Öhnell, aktuell med Elefantförarens hemlighet och ny medlem i BBN

Jag heter Åsa Öhnell och är författare. Det känns fint att presentera sig så, en barndomsdröm, men det är nog först nu som jag faktiskt börjar känna mig som en. På riktigt. Tre böcker har jag hunnit med på ett år.

I slutet av januari debuterade jag med Snögubbens hemlighet. Droppstensgrottans hemlighet kom i början av juni tillsammans med en ny upplaga av Snögubbens hemlighet som var slutsåld på förlaget. Nu är det snart dags för bok nummer tre, Elefantförarens hemlighet. Samtidigt har mina båda första titlar blivit e-böcker.

Böckerna ingår i en serie, Klarabelladeckarna, och passar barn i mellanåldern 9-12 år. Det är klassiska pusseldeckare med hög spänningsfaktor. Huvudpersonerna Klara och Bella hamnar i klistret var de än befinner sig och det visar sig vara på en ny plats i varje bok. Detta var faktiskt inte planerat från början, men av olika anledningar har det blivit så.