Helg!

En scen från ett lärarrum... (ill. Pia Johansson, eg. ur läromedel, Svenska.)

Litteraturveckan i Göteborgs skolor är över för i år, men återkommer igen nästa år, ungefär samma tid.
Jessika Berglund skriver också om sina skolbesök i veckan, här.

Författarbesök och illustratörsbesök

Mestadels är det författarbesök som görs på skolor under litteraturveckan, men en del av oss jobbar ju både med text och bildberättande, både med författande och illustration, och vissa av oss som illustratörer endast.
Idag fick jag träffa en si så där 80-100 stycken 7 till 8-åringar som var nyfikna på vad en illustratör gör, och det berättade jag gärna om. Sjuåringar är förresten en riktig boost för självförtroendet, som jag kan rekommendera. Det var länge sedan jag hörde så mycket "Wow!" och "Coolt" och "hur kan du ha lärt dig att rita så bra?". Också som grädde på moset lite autografskrivning : ) 

Några 1:or gör sina förslag på hur Göteborgs bibliotekskort skulle kunna se ut.

/Pia Johansson

Några av alla som är ute på skolbesök i veckan är t.ex. Susanne MacFie, Maria Aminoff , Kerstin Lundberg Hahn, Lena Lilleste och Lena Arro.

Problemlösning

För två år sedan var det också litteratrurvecka.
Den gången träffade jag bland annat en massa ungar i Lövgärdet och av dem fick jag ett bra tips.
Så här,
"OM jag får idéer när jag är ute och går eller åker buss eller så, då har jag ett anteckningsblock med mig för att skriva upp dem i.
Och om jag har glömt min anteckningsbok kan det hända att jag skriver på ett papper som jag lägger i fickan.
Men om jag inget papper har, händer det då att jag skriver ner idéerna i händerna?
Undrar fundersamma 1-2:or i Lövgärdet. De vill verkligen veta, och ja, det händer att jag skriver i mina händer.
Men om det regnar och jag står så här - de visar, alltså med handflatorna uppåt, mot regnet, vad händer då? Försvinner idéerna då?
Och det hade jag inte tänkt på. Men så är det nog. Att då glömmer jag nog de idéerna, de som stod i handen, ja tyvärr...
Då räcker en pojke upp handen och säger lyckligt, men du kan ju ha vantar!
Ja.
Så nu vet jag det, väldigt bra."

/Jessika Berglund (som ska till Lövgärdet i år också...)

Intervju med arrangör Gertrud Widerberg om Litteraturveckan här.

Och även när det inte är Litteraturvecka kan skolor boka besök av barn- och ungdomsförfattare eller illustratörer. Titta in på Författarcentrum för mer info, bokning görs på Författarförmedlingen.

Litteraturvecka 2012

Vecka 13 (med start idag) är det litteraturvecka i Göteborg. Det innebär en massa besök av barn- och ungdomsboksförfattare och illustratörer ute i skolor. I år gör 46 olika författare/illustratörer tillsammans 550 besök i förskolor, grundskolor och gymnasieskolor. Läs mer om litteraturveckan här.

V å r !

Bild: Sara Gimbergsson, ur "Sova sött".

Våren är här, Sara Gimbergssons fina vårfåglar önskar en skön helg! Kvitt, kvitt.

Vildhjärta

 När jag letade berättelser och inspiration för Världsberättardagen 20 mars tittade jag i en bok vi haft hemma ett tag. På framsidan är ett foto på en täljd fågel med lång och spetsig näbb och ett knotigt håligt hjärta på bröstet. Titeln är "Vildhjärta". På baksidan skriver författaren Maria Westerberg så här;

"Innanför skogens bröstkorg av träd pulserade ett hjärta fram en vilder polska.
Jag leddes in i dansen och sedan den dagen blev inget mera sig likt.
Välkommen in i den skog där sagor ligger strödda i mossan,
där insikter skuttar bland grenar, där varje kvist har en röst."

Slangbellan 2011

Slangbellan är BUS pris för årets bästa debutbok. Juryn hade ca 60 böcker att läsa under hösten och av dem vaskades tre stycken fram.

Nominerade till "Slangbellan", fr. v. Kajsa Lindström, Sanne Näsling och Jesper Bohm.

De nominerade var:
Nalla och Björn bygger en drake (Alfabeta) av Kajsa Lindström
Du borde vara här - min brors självmord (LL-förlaget) av Jesper Bohm
Kapitulera omedelbart eller dö (Rabén&Sjögren) av Sanne Näsling

I tisdags kväll var det så dags för den högtidliga prisutdelning i den vackra salongen på Författarnas Hus i Stockholm. Författare, förlagsfolk, släktingar och vänner minglade med de nominerade. Efter bubbel och tilltugg var det så dags för prisceremonin.

Författarna och böckerna presenterades och vi fick höra dem läsa en bit ur sina böcker. Och så klev då änligen BUS nyvalda ordförande Kajsa Gordan ut genom dubbeldörren  och tillkännagav:
Vinnar av 2011 års Slangbella går till …
Kapitulera omedelbart eller dö av SANNE NÄSLING!
Motiveringen lyder: "Sanne Näsling har med ett originellt språk och en stilsäkerhet långt utöver debutantens lyckats fånga tonårstidens mest intensiva, frustrerande och himlastormande sidor."

Det vackra diplomet är gjort av Kristina Digman.

Priset består av 30.000 kr, ett vackert diplom målat av Kristina Digman (bild) och så klart – en slangbella! Bellan, som tillverkats av Kalle Güttler provsköts traditionsenligt och pristagaren lyckades även i år undvika att träffa kristallkronan. Kvällen avslutades med middag på Restaurant Rydberg där Sanne fick klättra upp på en stege och skriva sitt namn på en takbjälke bland alla de andra pristagarna. Läsa mer, t.ex: här och här.
/Sassa Buregren, jurymedlem

Annikas rapport från Världsberättardagen

Igår var det ju Världsberättardag.
Bohusläns Museum och Berättargruppen 3e Vingen bjöd in skolklasser att vara med och fira Världsberättardagen. Sex berättare tog emot 650 barn under dagen. Själv berättade jag historien om Gluskabi och den Magiska Väskan och tre andra berättelser om träd, djur och människor.
Jag var lite nervös innan, det var större grupper än jag brukar berätta för, med 60-70 barn i varje grupp, från åk 3 och 4, från olika skolor i Uddevalla kommun.
Men det gick bra. Fast 45 minuter är ganska lång tid att sitta still och lyssna... jag bröt av i mitten med lite rörelser och skutt, och i den sista berättelsen lät jag barnen vara med och skapa innehållet.

Årets ALMApristagare 2012

ALMApristagare 2012 är hollänske författaren Guus Kuijer.
Vi gratulerar! Läs mer här.

Världsberättardagen

Bild: Annika Rockström

Imorgon är det också Världsberättardag. Alltid 20 mars, sedan nån gång på 90-talet, då Alla berättares dag började firas i Sverige. Firandet spreds över världen, och det blev en Världsberättardag. Det är alltid ett tema, som växlar varje år, efter en diskussion över en mail-lista. I år är temat träd.

Ulf Arnström har ordnat en trädberättarvandring i Botaniska Trädgården, Gbg, kl.17.00 tisdag 20 mars. Samling i perennträdgården, inte långt från restaurangen. Den håller på 90 minuter. Berättare från Berättarnät Väst och trädkännaren Björn Alldén från Botaniska trädgården bjuder på ett möte mellan fakta och fiktion, vetenskap och saga.

Det händer saker lite varstans i Bohuslän;
På Bohusläns museum är det berättarkafé kl. 19.00, som Kerstin Thuresson håller i, och i Brastad håller jag själv och Gun Jarnedal i ett berättarkafé. Då har vi laddat med lite berättelser på temat, och hoppas sen att de som kommer också vill bidra. Det blir för det mesta sanna historier ur livet, men en och annan fantasifull historia brukar dyka upp. Allt är OK, så länge det är muntligt. Läsa från papper är ej tillåtet.

Vill man läsa mer om muntligt berättande i Västsverige och övriga Sverige kan man kolla på dessa sidor: Berättarnät Väst och Berättarnätet.

Nu är jag inne i en period, där jag inte bara skriver och ritar, utan även berättar utan papper och penna.

Längre fram i veckan tänkte jag skriva lite mer om varför jag anstränger mig för att lära mig berätta utan papper, och om vad som inspirerar mig som berättare. Och lite om hur jag ser på skilllnaden mellan att läsa och se på en skriven och illustrerad berättelse och att höra en historia berättas.

/Annika Rockström

Den här veckan blir det blandade rapporter här på BarnBoksNätets blogg. I morgon tisdag är det dags för utdelning av ALMApriset, världens största barn- och ungdomslitteraturpris, för tionde gången. Och även BUS årliga dubutantpris Slangbellan. Mer om detta och annat kommer. Håll utkik.

Avslutningsvis

Nu har vi fyllt två veckor på bloggen av tankar om och kring inspiration. Det verkar som att vi har olika drivkrafter och hämtar lust från många håll.Vissa stunder är vi fyllda av skaparglädje och i andra stunder behöver vi vila, kanske gå i skogen, segla eller arbeta med något annat. Att vänta in ett frö av inspiration kan upplevas som både behagligt och frustrerande. Ett av skapandets villkor är väl just detta pendlandet mellan storhetsvansinne och självförakt. En outgrundlig tro på att man kan, vill och måste men med tvivlet som ständig följeslagare. Skapandet som ett slags behov eller en metod för att kunna leva sitt liv. Det är spännande... hur vi fungerar och varför. Tack alla som bidragit med inlägg och tack alla som läst!
Serietecknaren Sara Elgeholm får med sin fina text avsluta det här temat.

Bilder, bilder, bilder och ännu fler bilder.

Jag tittar på bilder, alla möjliga, mest barnboksbilder, lite grafisk design och ibland illustration. Det är fantastiskt hur många det finns som håller på med just bild och hur skickliga de är.

Just nu ska jag börja med att färdigställa bilder till en bok och då tittar jag som mest. Mycket på hur andra löst sina bilder teknikmässigt, vilken slags färg de använt, vilka nyanser. Hur löser andra kompositioner, hur gör de för att karaktärerna ska bli så uttrycksfulla som möjligt. Finns det bättre sätt att kommunicera med läsaren än vad jag tidigare funnit. Funderingar och frågor som jag får svar på genom att just titta. Jag söker referensbilder.

När jag hittar något som jag tycker om suger det till i magen och jag blir sprallig som ett barn full av inspiration och vill genast börja jobba!

Man kan ju tro att det skulle bli kopiering och efterapning av detta? Nej, man är sig själv närmast, alla bär vi på olika erfarenheter, tycken och smak. Det blir alltid något nytt!

Jag vill visa vad som inspirerar mig just nu!

Ett spännande projekt håller Siri Ahmed Backström och Kyuhyung Cho på med!

© Siri Ahmed Backström och Kyuhyung Cho

"Moon Cookie - an artists´ book collaboration between Siri Ahmed Backström och Kyuhyung Cho. With the starting point of a story Kyuhyung wrotw, we made a layout together, but two individual set of drawings. These were screenprinted on top of each other - Kyuhyung´s in blue, Siri´s in red."

Här kan ni se Moon Cookie som en filmad artist´s book. 

En fransk illustratör Marie Caudry. Hon är spännande på många sätt. Och hon jobbar för hand i kombination med datorn på ett bra sätt. Jag gillar hennes barnböcker mest men hennes illustrationer är också väldigt spännande.

Jag är Ti-ti-oo!

Jag lever av fantasier. Så har det alltid varit. Att vara nio år och ha en egen häst att ta hand om själv kräver stor motivation. Den hämtade jag från olika fantasijag.

Ett exempel: Jag är tolv år och vaknar på julaftonsmorgon. Det regnar. Jag har desperat längtat och bett till de högre makterna om snö, nu är allt förstört, men då löser fantasin det; jag blir Jill Crewe och bor i England med mina två ponnyer. I England är det aldrig snö, det vet man ju, så jag tar på mig mina nya julklappsridbyxor som blir ett par Jodhpurs – läs engelska ridbyxor – och går ut och bygger hinder, helt lycklig.

På samma sätt städade jag stallet som Maria i Marie Louise Rudolfssons bok Maria och hästens dag. Jag sköljer bort varenda liten smuts som gömt sig i stallets skrymslen precis som bokens hästskötare Persson förevisar Maria att göra. Det blir fint i stallet kan jag lova.

Och så fortsätter det. Fortfarande i dag.

Att våga satsa tid, och därigenom ekonomi, på skrivandet kräver en liknande motivationsstyrka som att vara ung hästägare. Mina fantasijag hjälper mig.

Mobilens fader gör mig glad

Skulptören Alexander Calder hade alltid en rulle ståltråd med sig i fickan. Med sin skarpa blick, sitt lekfulla sinne och sin ståltråd var han alltid redo att forma porträtt av sin omgivning. Eller bjuda sina vänner på cirkusföreställning.

Denna film gör mig alltid lika glad. En förebild i berättarglädje och lust att gestalta, oavsett vilket medium eller material man väljer…

Han gjorde även mycket annat, svt sände en strålande dokumentär för många år sedan, tyvärr inte på Play längre, men mer om Calder finns både här och där på nätet.

/Ingela Jonasson

Ett inspirationsfrö

Det finns författare som inte alls tror på inspiration, utan på hårt arbete: att sätta sig ner och skriva mellan givna klockslag varje dag (ni vet: 10 procent inspiration och 90 procent transpiration) Och så finns det de som förlitar sig helt på att inspirationen ska drabba dem och som inte skriver förrän den gör det. Jag befinner mig nog någonstans mittemellan, med en lätt övervikt åt det lättjefulla väntandet.

Ju längre och mer komplicerad text man ska skriva, desto mer måste man förstås planera och arbeta. Men mitt i alltsammans kan man träffas av ett inspirationsfrö. Det kommer till synes som en blixt från klar himmel, men i själva verket är det nog så att den mix man har i huvudet av allt man sett och hört och upplevt genom åren plötslig får en knuff utifrån. Kanske är det något man läser i tidningen eller hör på bussen eller ser i mataffären, inspiration kan komma absolut varifrån som helst. Det är då huvudpersonen i ens text plötsligt gör något oväntat, alltså oväntat även för författaren. Det där kan vara jobbigt om texten då slingrar iväg åt fel håll men ofta är det bra.

Jag brukar skriva ner sådana där plötsliga idéer på vad helst jag har till hands – skrivblocket, tidningen, servetten. Det är inte att rekommendera eftersom risken då är stor att man a) eldar upp tidningen, b) slänger servetten c) inte hittar just det skrivblocket förrän tre år senare och då inte har en aning om vad man egentligen menade med det man skrev.

När jag letar runt lite hittar jag en receptbok där det på en sida (intill ett recept på Paprikor från Balkan ) står nerrafsat: svajande hår, liket bevarat i källan (mineraler). Vem har gjort det? En granne närmar sig bakifrån…

Och på ett kvitto från 1998 har jag klottrat: Tiger Bar, svart och gult. Han skämdes med ens för sin tvåfingrade hand, för gluggen där hans hörntand suttit, för sina slitna kläder, för allt

Vem och varför? Ingen aning. En gång visste jag nog men inte nu längre. Somliga inspirationsfrön hamnar på hälleberget, somliga i god jord. Det är nog som det ska vara. Nya skapas hela tiden och kommer blåsande när man minst anar det – eller som bäst behöver det.

Och på tal om det där med inspiration och transpiration så hittade jag en anteckning jag gjort i ett block: vår: yttersta barken av björk i skorna mot fotsvett. Kanske något att testa i vår?
/Lena Arro

Känslor av otillräcklighet inspirerar

Just nu hinner jag inte skriva så mycket. Jag har ett annat heltidsarbete som också kräver en del engagemang. Det som inspirerar mig där för att jämföra med skrivandet är att tillsammans med kollegorna göra livet lite bättre/mer hanterbart för de vi är till för, anställda för att hjälpa.

När jag skriver är det känslor av otillräcklighet eller rädsla eller frustration som inspirerar mig.

Tyvärr.

Jag tror att de författare och konstnärer som har störst förmåga att glädja andra gör störst nytta, då vi lever i ett samhälle där många lider.

De böcker som jag gett ut speglar mig själv som ett ganska trist ensamt tjockt skolbarn till råga på eländet rödhårig, som stod där på skolgården och funderade.

Kan det glädja någon?

Kan det förbättra världen?

När jag var mycket ung skrev jag för att förstå mig själv men också för att förstå andra. Jag gick skrivarkurs ett helt år på Åsa Folkhögskola i Sköldinge. Där bodde jag på internat träffade många olika människor som gjorde stort intryck på mig. Den tiden bär jag alltid med mig och minns med värme. Jag lärde mig att det inte bara fodras talang för att skriva.

Jag läser gärna och jag funderar mycket över möten med andra människor. Det finns så mycket som kan inspirera. Ett samtal på en spårvagn, en mygga som precis dött eller en doft av vår.

Mitt arbete gör också att jag ofta tänker på alla berättelser som inte blir skrivna. Så mycket i alla människor och i alla människors liv som aldrig blir berättelser eller böcker.

Detta är en mycket stor frustration att bära. Och om den frustrationen leder någonstans och om jag någonsin kan skriva något som kan glädja någon annan återstår att se.

Inger Granberg

Internationella kvinnodagen 2012

Idag så niger vårt tagentbord för

Tove Jansson

och Elsa Beskow

och alla pedagoger som läser högt

och Simone de Beauvoir

och Pippi Långstrump

och Jeanna Otherdahl

och Elise Ottesen-Jensen

och Sapho

och Alice Tegnér

och Kerstin Ekman

och Pija Lindenbaum

och Karin Boye

och Edith Södergran

och Siv Widerberg

och alla tiders brevskriverskor

och Astrid Lindgren

och Maria Gripe

och Elsa Olenius

och Ellen Key

och verklighetens alla kämpande kvinnor

och overklighetens kvinnor

och Klara Johansson

och Elin Wägner

och Moa Martinsson

och Selma Lagerlöf

och Alice Miller

och Fredrika Runeberg

och Victoria Benedictsson
och Margareta Strömstedt

och alla bortglömda kvinnors ord

(som en dag ska hittas)

Bild vä: Elin Wägner. Pärmarna bakom henne är fulla med namnunderskrifterna som

krävde rösträtt för kvinnor. Bild ur Demokratihandboken

Bild hö:Mary Wollstonecraft som rasande över orättvisorna skrev boken "Till

försvar för kvinnans rättigheter" på 1700-talet. Bild ur boken Lilla

feministboken.

© Sassa Buregren

 (Fortsätt gärna listan,

med fler nigningar,

för våra förmödrar

som gör att det känns möjligt

och hoppfullt

och lyckopirrande

att säga grattis

idag)

Inspiration...

Det där är svårt. Vad blir jag inspirerad av? Allt?
Ja, kanske, allt och inget.
Men kanske inte i första hand vare sig text eller bild, trots att det är det jag själv jobbar med.

Det är en rikedom att ha det där vimlet att leka med

Jag sitter och stirrar på mina egna bokryggar. De har blivit rätt många under årens lopp. Hur kom de till? Hur kunde fantasierna löpa mellan stenåldern och nutidens förort, mellan grekiska gudar och bohuslänska gastar? En inspirationskälla är given från början: Hela den svenska barnlitteraturen, så som jag mött den både som barn och – inte minst - som barnbibliotekarie. Ibland har jag undrat med oro, om det verkligen är jag själv som talar eller om det jag skrivit i själva verket är något jag glömt bort att jag läst …

Ofta är det människor som ger mig inspiration och idéer. Att boken Tjottar och fiskarungar kom till beror på att jag mötte Elsa, en äldre dam och äkta hönöbo, som berättade en anekdot från sin barndom. Hon, hennes lillebror och deras föräldrar var på kaffekalas hos badgästerna som hyrde deras bostad. För att roa barnen gav badgästfrun dem en kortlek. Men spelkort var ju förbjudna, ja, de var rent av djävulens påfund. Ändå sa Elsas mamma inget för att försöka hindra spelet. Nej, badgästerna var ju herrskap … Med stor tvekan grep Elsa de otäcka korten och försökte koncentrera sig på spelet. Men varför satt lillebror och lyfte på bordduken stup i ett? Till sist gav han en trumpen förklaring: ”Han har inte kommit än.” ”Vem då?” ”Djävulen.” Det är väl klart att jag sedan blev tvungen att berätta historien om mötena mellan tjottarna och fiskarungarna i fyra böcker!

INSPIRATIONSTEMA

Ordet inspiration kommer från det latinska inspiro och betyder inblåsa, väcka liv i. Det beskrivs som ett stimuli som sätter igång vår mentala verksamhet.

Men var finner man det som sätter ”igång” när vardagen rullar på och kalendern är full av måsten?

Utan nya intryck är det svårt att skapa nytt. Därför är det viktigt även för kreativa att få fylla på med sådant som ger ny kraft och lust! 

Hur gör du? Dela med dig av dina knep!

Har du länkar till andra kreatörers hemsidor och bloggar?  Kanske kan vi byta bokmärken med varandra?

Vi hoppas på två veckor fyllda av inspiration från alla håll. Kommentera och diskutera gärna här på bloggen. Tillsammans kan vi bygga upp en idé och inspirationsbank som vi kan återvända till när den kreativa kortslutingen inträder.

Här kommer ett inspirerande youtube klipp från illustratören Rafael Lopez!

och en rolig sida!

Imorgon får vi läsa om vad som inspirerar Britt Engdal!

TACK FÖR MIG

Nu är min bloggvecka slut och med den här bilden vill jag tacka för mig.

Ha en riktigt trevlig vår allesammans.

Jessica Lindholm

MIN VARDAG

Idag tänkte jag visa hur de flesta av mina vardagar ser ut. Bäst beskrivs det med en bild jag gjorde åt kulturprojektet "Vardag" som ingick i Gullspångsmodellen.

När jag gjorde bilden var jag starkt inspirerad av Beppe Wolgers fina berättelse "En kos dagbok".

Jessica Lindholm

Årets svenska bilderbok!

Så nu är det klart:
Snöbollen - årets svenska bilderbok går till "Apan och jag" av Eva Lindström.

"Apan och jag" av Eva Lindström, Alfabeta Bokförlag 2011

Citat ur motiveringen:
"En enkel men finurlig historia som rymmer både humor och starka känslor kring uppbrott, ängslan och återförening. Den lakoniska texten är stillsamt rimmad, färganvändningen i bilderna växlar mellan tokvardagens blekhet och det stigande känslouttryckets hetare kolorit när svartsjukefantasierna tar form. Eva Lindström utvecklar här sitt bilderboksberättande i fullt samspel med läsaren, som genom bildernas ledtrådar hela tiden hålls införstådd med det verkliga skeendet."

Eva Lindström (Foto: Ulla Montan)

Läs hela motiveringen med mer på bilderboksprisets egen hemsida: Snöbollen

- Roligt att bilderboken äntligen uppmärksammas i hela sin komplexitet, som ett möte mellan text och bild i det unika mediet bok, säger Ulla Rhedin, välkänd litteraturvetare, bilderboksforskare och medlem i juryn för bilderbokspriset Snöbollen.

Grattis Eva Lindström och grattis bilderbokssverige - äntligen ett pris som ges till bilderboken som helthet och som konstform!

Kerstin Lundberg Hahn