Bloggstafetten - min kreativa process

Ensam, lagom uttråkad och lite rastlös – då skriver jag som bäst. Sitter helst ute på min favoritplats och blickar ut över skog och sjö.

Jag väntar och sitter i tystnad, sen kommer det smygande. Jag möter först en karaktär som berättar historien för mig. Jag behöver bara skriva ner vad som berättas för mig.

Ibland stör grannar, barn, mobiler och hundar. Kan jag undvika att svara gör jag det, annars svarar jag kort och hoppas att folk ska förstå och lämna mig ifred. Jag blir lite lätt irriterad men snart är jag inne i min berättelse igen. Ju längre in i berättelsen jag kommer desto ivrigare blir jag. Jag tänker inte på grammatik eller ordval utan bara skriver i en rasande fart.

Med tiden när historien vilat några veckor ändrar jag en aning men det mesta är som det blev nerskrivet från början. Dock försöker jag korta ner den och anpassa språket. Jag ändrar ord som ibland är för svåra för barn att förstå. Behåller gärna talspråket så mycket jag kan.

Karaktärerna överraskar mig. Jag vet ingenting om berättelsen innan och det dyker upp saker jag inte väntat mig. Till exempel visste jag inte att böckerna om Jens handlade om troll.

För mig var Jens en vanlig liten pojke som bodde i skogen. Men så en dag visade han mig sin svans.

Att inte veta vad som ska hända i berättelsen är det roligaste av allt. Ibland tror jag att jag vet vart berättelsen är på väg men det visar sig att jag ofta har fel. Tar jag lunch och går och äter pausar berättelsen tills jag sätter mig ner med papper och penna igen.

Det här gör hela processen spännande och jag vill inte sluta skriva för jag bara måste få veta vad som händer. Jag älskar att skriva på det här sättet. / Ellie

Peter Bergting - En bok blir rollspel

Min bokserie Legenden om Morwhayle har gått och blivit rollspel. Ett sådant där som man inte använder dator till. Egentligen är det logiskt, för det var ju i rollspelen allt började för mig. Och omslaget på både spelet och första boken i serien är en klar pastisch på den gamla klassiska Drakar och Demoner boxen från 80-talet. Men att Fria Ligan faktiskt skulle höra av sig och fråga om de fick göra spel av mina böcker kom som något av en chock för mig. Visst fanns tänket där redan innan – Jag designade ju världen i mina böcker som om den hade varit en spelvärld. Men de såg något annat i bokserien, de såg en brygga från min/vår generation till nästa. Bokserien är tänkt för 9-12 åringar, dvs barnen till de som växte upp under rollspelens guldålder. Spelet om Morwhayle skulle bli ett nybörjarspel – länken som förde spelen in i 2000-talet och samtidigt gjorde att nya spelare fick upp ögonen för hobbyn.

Författarintervju Peter Ekberg

Berätta lite om din senaste bok?

Min senaste bok heter Uppdrag Stjärnväktarna. Den släpptes i

januari på Berghs förlag. Det är den andra delen i min science fiction serie

som kretsar kring stjärnskeppet Voya som generation för generation,

ska ta mänskligheten till en främmande stjärna. Den första delen heter Uppdrag Silverstjärnan

och den tredje har arbetsnamnet Uppdrag Roxera. Grundidén för böckerna var nog tanken:

Hur skulle det vara att födas i ett sådant skepp? Mitt ute i rymdmörkret på väg?

Jorden har dessutom blivit en mytisk plats under årtusendenas gång så ett tema handlar om

återupptäckande, dels kring vad jorden var för ett ställe, men också ett återupptäckande av delar

av Voyas historia. För de unga hjältarna handlar det förstås också om lojalitet, vänskap, rädsla,

att upptäcka vilka de är, att ställa upp drömmar och kämpa mot omöjliga odds för att nå dem.

I Uppdrag stjärnväktarna finns döden som särskilt starkt tema. Stjärnskeppets eventuella död som

i sin tur skulle innebära "döden" för resan, huvudpersonernas eventuella död psykologiskt och eller fysiskt.

Bokrecension: Flicktion – perspektiv på flickan i fiktionen

Flicktion – perspektiv på flickan i fiktionen (red: Eva Söderberg, Mia Österlund och Bodil Forsmark)

Utgiven av Universus Academic Press 2014.

Hur påverkas en som författare av att läsa litteraturvetenskaplig forskning? Det är en fråga vi ibland snuddat vid på BBN-möten. Vi har diskuterat recensioner. Att diskutera möjligheten att gå mellan forskning och skrivande skulle vara ett intressant framtida ämne, tänker jag när jag läser den nyutgivna antologin Flicktion, där forskare från olika institutioner undersöker flickan i skönlitteratur och konst. Allt från klassiska flickporträtt som Anne på Grönkulla och Alice i underlandet, och några samtida barn- och ungdomsböcker, till flickan i konst och teater analyseras.

Bloggstaffeten - Min kreativa process

Morgon. Dricker kaffe. Vet vad jag ska göra idag. Korrekturläsa ett manus. När jag la mig för att sova igår kändes det bra. När jag vaknade kändes det bra. När jag gick - de ofta långa stegen – mellan vardags/sovrumet1 var det ovanligt lätt. Varför? Svar: För att dagen kräver väldigt lite eget tänkande och kreativitet. Dagens arbete är tydligt. Och jag andas ut.

De vanliga arbetsdagarna med att skriva nya texter, fördjupa karaktärer och handling kräver en ansträngning som får min själ att rygga på samma sätt som kroppen inför ett joggingpass. Vad säger detta? Svar: Kreativiteten är ett hårt arbete.

Men myntet har två sidor, orden fler betydelse och i nästa stund, under en vilodagssöndag när jag bara skulle se på film och ha fötterna på bordet då hoppar den fram. Plötsligt skrivs ett nytt kapitel eller en ny novell. Och det har bara varit roligt! Orden har hoppat fram och lagt sig lydigt på plats utan motstånd.

Detta kunde vara ett argument för att sluta kämpa med arbetsdagarna, åtta timmar i arbetsrummet. Men det gör jag inte. Jag tror att kreativiteten behöver ansträngningen, om inte annat för att göra uppror. Utan arbetsrumsdagarna inga lediga dagar då infallen hoppar fram. Sen händer det ju en del kreativt när jag väl tagit mig till arbetsrummet en vanlig dag också – ibland …

/Malin Eriksson

Intervju med Patrik Stigsson

Patrik Stigsson rör sig gärna i fantasins riken, men vill samtidigt gärna tänja på fantasygenrens gränser. Här berättar han bland annat om hur grybbingarna kom till, ett litet sagoväsen som vi får möta i hans kommande bok.

Hej Patrik!

Berätta lite om din kommande bok?

Idén till kom till mig när jag efter att ha publicerat min debutbok Cirkoli försökte få fason på ett tidigare manus jag hade liggande, som bär arbetsnamnet ”Förklararen”. I det finns en liten bifigur - Davvad. Han är en grybbing, alltså ett sagoväsen, typ vätte eller tomte. 

När jag började utveckla den karaktären kom det bara mer och mer stoff.  Så jag släppte Förklararen och började skriva om Davvad, hans flöjtspelande kompis Polp och världen de bor i.

Strax visade det sig att Davvad och Polp var tvungna att ge sig av från Grybbingdalen, för att rädda Prinsessan Ja! 

Det visade sig också att det finns tre sorters grybbingar: knös- mån- och frukt-.  Davvad och Polp tillhör den sistnämnda kategorin. De bor i frukttorn där deras mat växer på väggarna. Utöver att mumsa frukt och bär gillar de att spela spång, tupplura och promenixa.

Grybbingarna var så pockande och det kändes så kul att berätta om dem att jag bestämde mig för att ta ett års tjänstledigt från mitt jobb som socialarbetare i Biskopsgården, Göteborg. Jag är nu klar med första delen i serien och skriver på del två. Det är inte tänkt att bli en sedvanlig fantasytrilogi, utan en serie böcker. Tillbaka till socialarbetar-jobbet skall jag 1 juni. 

Bloggstafetten - Min kreativa process

I dag drar vi igång en ny grej här på bloggen. Under de kommande torsdagarna presenterar några av medlemmarna i Barnboksnätet texter på temat "Min kreativa process". Läs och inspireras och kommentera eller skriv egna inlägg och skicka dem till bbnbloggen@gmail.com. Ju fler berättelser vi kan foga till stafetten desto bättre.

Först ut är Inger Granberg.

Den kreativa processen

Alldeles nyss satt jag och rensade i datorn. Jag raderade texter som jag en gång trott på. Texter där det fanns figurer som en gång för mig skrattat, gråtit, andats, älskat, hatat och luktat på olika saker.

Nu är de borta ur min dator. Är det sorgligt? Nej, det är lika lite sorgligt som att släktingar som levde på 1600-talet inte lever längre. Vi människor från olika tider kan helt enkelt inte leva tillsammans samtidigt på jordklotet. Då skulle vi inte få plats. Till slut skulle vi inte kunna sätta nya barn till världen.

Varför dör vissa texter? Varför blir andra manus till böcker? Är det med nödvändighet just de bästa manusen som blir till böcker? Det kan vara så men det är nödvändigtvis inte så.

Jag funderar också över ordet kreativitet. När jag var liten hette det fantasi. När jag var på min första anställningsintervju och skulle nämna en positiv egenskap jag hade, sa jag att jag var fantasifull.

-  Det låter bättre om du säger kreativ, rättade hen som intervjuade.

Varför undrar jag. Fantasi är ett underbart ord. Den fantasifulla processen låter väl så mycket roligare än den kreativa processen. Vad tycker ni?

  Inger Granberg

Nya böcker från Barnboksnätets medlemar - januari/februari

Stjärnväktarna av Peter Ekberg
Berghs förlag



Uppdrag Stjärnväktarna, andra delen i Peter Ekbergs science fiction serie har precis släppts! I den här boken innebär ett bortglömt förflutet en fullständig katastrof. Stjärnskeppet Voyas motor slutar att fungera. Katastrofen är oundviklig. Temperaturen i skeppet sjunker snabbt, syret börjar ta slut. Arena Trexo och hennes spretiga grupp av rädda jämnåriga gör ett försök att starta motorn. Ska de lyckas? Eller händer något helt annat?



Svea klär på sig av Linda Palm (författare) och Jessica Lindholm (illustratör)
Turbine/Massolit Förlag/B. Wahlströms

 


Svea är ett och ett halvt år och dagarna fylls med bus. Det är så hon upptäcker! Mamma och pappa får mycket att göra, men också många härliga skratt.

I den här boken träffar du Svea när hon vill klä på sig själv - och dragkedjan fastnar. Det kan ibland ta lite tid att komma till dörren när man ska gå ut. Tillsammans hittar mamma och Svea på en bra lösning!

Mingla och Errol av Åsa Storck
Hegas

Första boken om Mingla handlade om scenskräck. I andra boken lär Mingla känna Lundberg som jobbat som ljustekniker vid en teater. Alla som jobbar på och med teater står inte på scen!

Boken är en fristående fortsättning på "Scenen är din Mingla!" som kom 2012.

"För de som träffat Mingla förut blir det här ett kärt återseende./../ Mingla är en trovärdigt skildrad flicka i mellanåldern. Hon går på fritids, men ska prova på att vara hemma själv. Typiskt att hon lyckats slarva bort nyckeln till lägenheten. Trots att hon försöker låta bli kommer tårarna, och mamma som inte svarar i sin mobil. /../  - den är lättläst, välskriven och har luftig text"

- Madeleine Jephson Emoji, Btj

Nu är jag kär i dig av Jessika Berglund
Nypon förlag

”Nu är jag kär i dig” är en ungdomsbok i lättlästformat. Min förhoppning är att innehållet ska fungera även för den som är trygg i sitt läsande, men det är viktigt då att inte läsa för fort. För det ligger mycket mellan raderna, texten är inte riktigt så kort som det kanske verkar... Jag är väldigt glad för den här boken, som är en kärlekshistoria, eller början på den i alla fall. Om att upptäcka att man är förälskad och sen faktiskt våga göra något åt det. Från 13 år står det på baksidan, men egentligen tror jag att vem som helst kan läsa med behållning, både yngre och äldre. Jag har valt att kalla personerna i boken för ”jag” och ”du” för att både han, hon och hen ska kunna läsa och känna igen sig…

Boken är utgiven på Nypon förlag som gör lättläst för alla åldrar.