måndag 31 januari 2011

Konsten att vänta in


Jag läser ett citat av Lars Gustafsson: "vill du att ditt barn ska bli kreativt, lås in det i en garderob". Ensamhet koncentrerar kreativiteten, barnet blir inte vingklippt av kritik och hämmad av jämförelser med andra. Och jag tänker att precis så är det. Stå ut med att vara ensam, stå ut med att ha långtråkigt, vänta in.

Det är lätt att glömma bort vad som föder kreativiteten. Det är lätt att ryckas med och tro att den kommer ur spännande intryck, social samvaro, att fyllas på och ha roligt. Jodå, det behövs också, men inte i det skapande skedet.
Innan jag började med Fabian och Karamellhäxan hade jag glömt bort hur viktigt det är att vänta in. Jag började otåligt på text efter text, skrev några sidor som självdog lika snabbt. Försökte tänka, samlade ihop idéer, ritade kanske någon tankekarta. Tvärnit!
Ända tills jag en dag satt på bussen och funderade på varför det inte lossnade. Hur brukar jag göra? Vänta in. Släppa alla tankar och bara låta det hända.
Och just då rullade bussen nerför Aschebergsgatan och jag noterade en ny affär. I nästa ögonblick for vi förbi universitetsparken med sina stora vackra träd. När jag kom hem började jag skriva precis där: en pojke går genom parken och möter en kvinna som plockar kastanjer, en bit därifrån ligger hennes nyöppnade affär …

söndag 30 januari 2011

Filmtrollen





Två dokumentärfilmstroll som jag hittade på en seminarium om tyska samproduktioner på tredje långgatan. Det kvinnliga trollet är svenskt och har gjort film om senildemens.  Det manliga trollet är isländskt och har filmat sitt krisande land.


Två superintensiva filmfestivaldagar, och ännu en vecka kvar på festivalen. Efter gårdagens alla kortfilmer kan jag bara säga: inte en film till om ålderdom och död! Så många filmer handlade om gamla och om begravningar. Jag orkar inte mer.
Inledde festivalen med att se Pepparminta av konstnären Pippilotti Rist, ni kan se trailer här.
Humor, färg, inspiration.. Liv!

 Det har varit roligt att vara trollforskare här på bloggen. Närmast blir det en fältstudie av bergen i Bottna i norra Bohuslän, ska ha en serie-kurs i Tanum i februari och kommer då bo i vår stuga i Bottnadalen. Hoppas ni alla har en solig söndag.

Frida Eriksson Edwards

torsdag 27 januari 2011

Idag börjar filmfestivalen. Tänkte påminna om nästa fredags manusdag. Med Åsa Lantz, Pia Hagmar, Helene Tursten, Anders Grönros.


På lördag ska jag se en långfilm, åtta kortfilmer, gå på en "masterclass" med Charlie Kaufmann (manus), mingla och sen premiärfest. Rörigt, men kul. Festival helt enkelt.

Trollen på filmfestivalen kan vara svåra att avslöja. Men dom finns.
Gårdagens bok "Trollen - Deras liv, land och legender av Jan Öjvind Swahn har bytts mot Ebbe Schön "Troll och människa, gammal svensk folktro".

Frida Eriksson Edwards

onsdag 26 januari 2011


Skogstroll av Kittelsen. Eller kanske ett självporträtt?
När man säger att ett landskap ser trolskt ut så menar man oftast att det ser orört ut och fridfullt. Det var just såna platser som trollen gillade att bo på. Ofta har det väldigt snillrika konstruktioner på sitt boende så att det är svårt att ta sig in, och att man lätt kan täppa till ev ingångar.

Troll kan vara väldigt förföriska och anta skepnaden av en efterlängtad make/maka och på så sätt lura till sig en mänsklig älskare/älskarinna. Halvtrollen som blir resultatet är fertila och det sägs till exempel att Egil Skallagrimson var släkt med ett halvtroll det var därför han var så ful. Halvtrollen behöver inte ärva trollets yttre attribut utan kan tex bara ärva trollets styrka, och bli en väldigt stark människa.

 En av de finare släktena i sverige: Trolle fick sitt namn av att en medeltida riddare högg huvudet av en trollkvinna som ville bjuda honom på öl. När kungen fick höra detta sa han att riddaren skulle kalla sig Trolle och ha det avhuggna huvudet som sköldmärke. Kungar hatar troll.
Trollkroppen på skölden är lite fågelliknande med långa klor på händer och fötter och har något djävulskt över sig medan huvet mer är en blandning av gris/människa. Eller bock/människa.

Frida Eriksson Edwards

måndag 24 januari 2011

Det var en gång ett troll

Det var en gång för inte så länge sen som jag på ett hotelltak i Jaisalmer, Rajasthan fick ett behov av att berätta något om platsen jag kommer ifrån. Efter att ha fått frågan "where are you from?" och svarat "Gothenburg in Sweden" ettusenen gånger ville jag svara något mer. Jag sökte i minnet och IKEA, Volvo,  Björn Borg-kalsonger och Ingmar Bergman dök up. Men det var fel.

Jag började prata om den stora skogen och trollen. Berättade att dom var jättar och älskade guld och levde med sina stora rikedomar inuti berg. Att dom tog människornas bäbisar för att dom var mycket vackrare än trollungar. Men sen tog det slut. Så pinsamt. Så tomt. Nu tänkte ägna min bloggvecka åt att vara troll-forskare.
Här är min favoritillustratör Teodor Kittelsen och hans "Vastroldet som levede af bare Jomfrukjød".

Frida Eriksson Edwards

lördag 22 januari 2011

Lista

Vi har haft en idé om att man kan göra listor på bloggen om man vill. Som när Mikael Thörnqvist gjorde sin att läsa lista inför 2011. Ja, alla möjliga listor, och omöjliga. Här kommer en.

Södrasverigelukter jag skulle vilja skriva om:

1. Lukten av döda sniglar och regn i en skogsdunge.
Mycket distinkt lukt. Finns inte i norrland eftersom det inte finns såna där stora sniglar utan skal som kryper omkring överallt, särskilt i regn på stigar och asfalt där dom dör i massor och äter upp varandra.
Norrlandssniglar är små med skal och luktar inte.

2. Kaprifol. Ja, hur ska detta gå. När jag skriver brukar jag gå lite vid sidan av, fast helst med stor exakthet. Inte rakt på. Kaprifol är att gå rakt på. Möjligen att man låter en, rätt överblommad blomma finnas kvar i en skog kanske den luktar något om man går fram till den?

3. Snäcklukt. Ville man vara elak kunde man säga att Västkusthavet stinker eller i alla fall gör stort väsen av sig. I alla fall i högsommarvärme, lagom med lite saltlukt på en snäcka man tagit med sig hem. Man lägger i fönsterbrädan och tittar på medan man tänker på norrlandshavet som kan komma alldeles nära en utan att man märker det därför att skogen går ända ner till vattnet och gömmer det och det inte avslöjar sig med lukten. Sätter man sig på stenarna i strandlinjen luktar havet vatten.

Katja Timgren

torsdag 20 januari 2011

Skrivskogar

När jag letade inspiration till den här bloggveckan surfade jag runt bland tidigare inlägg och saker vi sagt, och då kom jag bland annat att tänka på alla metaforer man kan ha för sitt skrivande och skapande. Att man har bilder för sin skapandeprocess. Som är ens egna. Kanske man seglar sitt skepp i stormigt hav, inget land i sikte. Kanske man bakar ett bröd med många jäsningar och dom rätta ingredienserna. Kanske som någon skriver, att manuset är en planta som inte får skötas hur som helst.

Det är spännande. Hur den där bilden ser ut man har. Om den finns.
Kanske hänger den där inre bilden ihop med en verklig plats, eller något man faktiskt gör. Kanske är den till tröst när inget fungerar. Något att återvända till. Det är bara att vattna växten eller lugnt styra vidare mot horisonten.

Vissa har skrivskogar. Jag har en sån. Och det är en södrasverigeskog, en som är avgränsad och tar slut så att man kan välja att gå in i och ut ur den. Inte norrlandsskog som man alltid är omgiven av.

tisdag 18 januari 2011

Läsvägar

Om man kunde jobba som läsare skulle jag vilja det.
Alltså helt utan något på förhand givet syfte, jag skulle inte kritisera eller berömma, eller försöka förbättra, inte värva fler, sälja något, tycka något, förstå mig på något. Jag skulle bara läsa för min egen skull och sedan säga det jag fick lust att säga.
Ungefär som författare, fast vänt ut och in.

Det är spännande hur vi närmar oss text. Jag tänker mig att vi har vår helt egna nyckel som kan se olika ut i olika skeden i livet. Vi kommer in genom olika dörrar, det kan vara intrigen, det kan vara landskapet, eller hur vattnet rör sig, eller, förhållandet mellan yttre rörelse och inre, det kan vara tid, år, årstid, morgon eller kvällsljus, det kan vara dolda konflikter, symboler, den knappt märkbart föraktfulla tonen i en dialog, eller hur rytmen i språket förändrades när cykelfärden nerför backen övergick från förtjusning till skräck.

måndag 17 januari 2011

Titel

Jag har ett manus här hemma. Som jag har skrivit. Och det har inget namn.
Ni har kanske märkt det, att ett manus måste ju heta någonting, det går inte att komma ifrån.

Vad kan man förvänta sig av en titel? Att den ska väcka intresse? Att den ska säga någonting om innehållet? Ja, helst.

Stora krav. Få ord

Jag tycker om titlar som lämnar frågor efter sig, eller som inte riktigt går ihop. Det finns annan frukt än apelsiner. Vi kallar honom Anna. Jag smyger förbi en yxa.

Imorgon när kriget kom, läste jag en bok som hette när jag var tonåring. Jag minns inte boken, men titeln.

Och så tycker jag om titlar som är ett ord, ett ord som säger något om känslan i boken, eller kanske om innehållet. Och som blir fint när man tänker på just det ordet bara. Ord man annars kanske inte skulle ha märkt tillräckligt. Järnnätter. Skuggboxerskan. Motsols. Tiger. Trollslag.

Hur döper man ett manus? Ska man bara komma på det, som genom ett trollslag, medan man skär upp purjolök eller kliver på spårvagnen? Tänk om manuset börjar bli klart och ingen titel dyker upp? Kan man då göra något för att hjälpa den på traven?

Katja Timgren

lördag 15 januari 2011

Vinn!

"Alva och våren" med text och bild Jessika Berglund, Eriksson & Lindgren.
Snön ligger vit nu, men snart är det vår! Vinn Jessika Berglunds bok om Alva och våren helt enkelt genom att skicka ett mail till:
barnboksnatet@gmail.com
Märk mailet "Boklotteri". Jessika kommer också snart att ha en utställning på Botaniska trädgården i Göteborg, håll utkik under tips & aktuellt-fliken här på sidan!

fredag 14 januari 2011

Tack

Tack för mig och den här bloggveckan. Trevlig helg!

Maria Aminoff

Om Robin Sharma och "The Big Fives"

Robin Sharma är en av mina stora förebilder här i livet. Han har bland annat skrivit boken "Munken som sålde sin ferrari" som jag varmt rekommenderar. Robin Sharma är, liksom jag själv, jurist i botten. Jag var och lyssnade på honom en inspirerande heldag fredagen den 11 september 2009 här i Göteborg och då sade han bland annat "I became a very successful lawyer, but I became a lawyer for the wrong reasons." En av hans deviser är "Lead without title". Det handlar om att vi alla är ledare, oavsett titel och position i samhället. Vi leder våra egna liv och kan ta kontrollen över vår - och som ledare även andras - energi.

Vår köksvägg i juletid

I våras när jag bloggade berättade jag om vår köksvägg som är ett levande dokument där barnens alster och korrespondes från våra vänner samlas och visas. Så här i juletid domineras väggen av julhälsningar från vänner i när och fjärran (ber om ursäkt och överseende för kökslampan).

Mölndal 2011-01-14
Maria Aminoff

torsdag 13 januari 2011

JK Rowlings fantastiska tal om vikten av att misslyckas samt att ha fantasin i behåll

För något år sedan fick jag tipset att lyssna på JK Rowlings (kvinnan bakom Harry Potter) tal till Harvards avgångsstudenter juni 2008. Det talet gick ända in i mitt hjärta och har bott där sedan dess. Vilken kvinna! Vilken förebild.
Lyssna här!

onsdag 12 januari 2011

En helt vanlig arbetsdag

Idag är en helt vanlig arbetsdag som lider mot sitt slut. Jag började arbetsdagen med en rask promenad i det snödekorerade landskapet, lyssnande på min mp3-spelare. Mitt mål var franska cafét på Övre Husargatan där jag träffade Inger Granberg som jag delar sammankallandeskapet i BarnBoksNätet (nedan "BBN") med. Vi gjorde upp dagordningen för mötet på tisdag, samt stämde av datum för möten resten av våren. Inger Granberg jobbar heltid parallellt med sitt författarskap, sammankallandeskap och moderskap och vi försöker planera in våra BBN-möten så att vi båda kan vara med. I mitt liv måste datumen även synkas med min man, då vi har tre små barn som måste hämtas från dagis respektive skola. Efter mötet promenerade jag hem igen och satte mig här, framför datorn. Förutom mejlkorrespondens har jag idag ägnat mig åt sälj, säljande av min barnbok "Oliver flyttar" i första hand. Jag har ringt en flyttfirma som jag skickade boken till i december; mannen var intresserad, men vill först förankra boken i sin organisation och bad att därefter få återkomma. Vis av erfarenhet bad jag att själv få återkomma om en månad om vi inte hörts av då, vilket var OK med honom. Jag loggade informationen dels i mitt säljhäfte, dels i min säljexcelfil. Sedan satt jag och gick igenom excelfilen på nytt och försökte få tag på ett par gamla kunder för att höra om de kunde vara intresserade av att köpa fler böcker. Jag kollade åter på min största kunds (en rikstäckande fastighetsmäklarfirma) hemsida för att se om det finns fler kontor jag skulle kunna kontakta och ringde sedan franchisetagaren på ett sådant kontor, som - efter att ha frågat om priset på boken - sade att jag får skicka "Oliver flyttar" jämte ett paket med flyttkort med motiv från boken till henne. Jag har packat in boken, flyttkortsbunten, ett följebrev med priserna samt visitkort och ska lägga det på brevlådan när jag nu går och hämtar mina tre barn jämte två kompisar på dagis respektive skola. På onsdagar hämtar jag min yngste son, som är tre och ett halvt år, klockan 13.30. Ännu en arbetsdag lider därmed mot sitt slut.

Mölndal 2011-01-12
Maria Aminoff

tisdag 11 januari 2011

Maria Laukkas punkter på vad en bra bilderboksrecension bör behandla

Den 12 november förra året var jag i Stockholm på ett heldagseminarium arrangerat av bland annat Nordiska Akvarellmuséet på temat "Kris i det nordiska bilderbokslandskapet?". Seminariet hölls i och i närheten av Konstfacks lokaler och programmet var fullspäckat. Den ena flashiga powerpointpresentationen följdes av den andra. Efter lunch var det dags för Maria Laukka, en finlandssvenska jag träffat i Helsingfors för ett par år sedan. Maria Laukka befinner sig på livets höst, ålder osagd. Hon är författare, kritiker och bilderbokshistoriker. Från programbladet visste jag att anförandet skulle handla om ”den livsviktiga kritiken och diskussionen kring bilderbokens text och bild”. Maria Laukka började med att berätta att hon som glad pensionär startat ett antikvariat; redan då hade hon fångat mig som lyssnare. Hon fortsatte:
Finnes: Vackra, finska bilderböcker
Sökes: Kris och kritik
Sedan satt vi, en stor publik som fyllde Konstfacks hörsal och antecknade febrilt allt vad vi orkade, varje ord vi kunde få ned från Maria Laukkas anförande, framfört helt utan tekniska hjälpmedel, från en klok, outsinlig källa som varit med i många, många år. Detta är vad jag fick ned i min moleskine:

måndag 10 januari 2011

Personligt men inte privat, tack!

Jaha. Så var det januari, måndag och ett nytt arbetsår tar sin början, för mig ett nytt arbetsår i min nya yrkesroll: författare. Som författare brottas jag med frågeställningar jag aldrig stött på eller haft anledning att fundera närmare över som jurist. En av de frågeställningar som jag grubblat mycket på som författare är hur jag lyckas skriva på för mig rätt nivå, en fråga som kanske skulle kunna sammanfattas i orden: "personligt, men inte privat".