Sätta punkt och börja om

Årets bokmässa är alltså slut. Nu börjar resten av hösten. Vi kan se fram emot en massa bra läsning till exempel. Årets Barnbokskatalog är jättefin och gör en glad:

Katarina Dorbell (barnensbibliotek.se) och Eva Fred (Kultur i Väst, regionbiblioteket) visar upp Barnbokskatalogen.

Nytt för i år:

Blandat från bokmässan.

Vi fortsätter vår rapportering från mässan med några korta rapporter och bilder.
Först vill vi berätta om den fina katalogen som illustratörcentrum sammanställd över sina medlemmar. Katalogen är helt ny och presenterades vid monterminglet på torsdagen.
Illustratörscentrum är en organisation för illustratörer av alla slag och många av BBNs medlemmar är med där. Centrumbildningarna är inga fackliga organisationer utan har till uppgift att hjälpa sina medlemmar till jobb. Katalogen är en del i detta, eftersom den presenterar medlemmarnas arbete på snygga färgsidor.
Tanken är att den ska förmedlas även internationellt.

Peters rapport från bokmässan.

Såhär morgonen efter bokmässans avslut, förkyld och med väntande arbete, tänkte jag försöka samla tankarna. Bokmässan 2011 var en toppenerfarenhet för mig.

Först och främst var det givande att träffa kollegor, förlag och gamla som nya vänner. Det var också inspirerande att se att min debutbok från 2009 "Tänk själv!" har nått ut till så många, både inom och utanför branschen.

Det är de vuxna som behöver utbildas om världen

Den meningen hänger kvar i mina tankar efter ett seminarium på Bok&Bibliotek i fredags. Orden är Claudia Funkes, en av de mer kända tyska barnboksförfattarna (Bläckhjärta m fl). Diskussionen gällde pedagogiska barnböcker och hon sa ungefär så här: Det är så arrogant att förvänta sig pedagogiska böcker just för barn. För det är ju de vuxna som hittar på alla dumheter i världen och behöver utbildas, medan barnen är helt osyldiga.

Läsro

Så här efter bokmässan längtar man kanske efter en lugn plats att sitta och läsa på.

Vad händer på Bokmässan!

På torsdag börjar det!
Flera av BarnBoksNätets medlemmar har programpunkter på bokmässan och här kommer nu den utlovade listan. Kanske saknas något? Skicka en kommentar om det i så fall!

Fina Madame, spindeln som gjordes för att pryda montern ett år när vi hade en sådan. 

Snart är det Bokmässa!

Och det är ju ett slags julafton om man håller på med böcker.
Precis om den vanliga julen får man en hel del ångest och grubblerier på köpet. Vad ska hända, vem ska man möta? Vart ska man gå?
Och inte minst, vad vill man inte missa?

Finaste bokbussen från i fjol

The end

Foto: Lisa Thanner.

Min bloggvecka här på Barnboksnätet går mot sitt slut. Tusen tack alla ni som har läst vad jag har skrivit. Hoppas att det har varit åtminstone lite intressant. Ni som vill följa mig i fortsättningen kan föra det på min blogg på http://hanna-jedvik.blogspot.com/. En blogg som jag i ärlighetens namn inte uppdaterar allt för ofta. Men ibland glimmar det till.

Den allra första gången

Jag vet inte vad det är som är så fängslande med de där åren mellan barn och vuxen. Det som kallas för pubertet. Tonår.

Kanske är det svängningarna. Att livet är som en berg- och dalbana och att allt möjligt. I det där reportaget om pubertet som jag skrev för Göteborgs Posten pratade jag med Sanne Näsling Torpenberg som i våras debuterade med den superfina ungdomsromanen Kapitulera omedelbart eller dö. Om de två bästa vännerna Lovely och Mary och deras näst intill symbiotiska vänskap.
 

Soundtracket till våra liv

Henrik Berggren i Broder Daniel.

För mig har musik alltid varit en viktig del av mitt liv. Den som har läst Snart är jag borta vet att musiken spelar en avgörande roll för handlingen och för personerna i den. Jag har till och med satt ihop ett eget Soundtrack till romanen.

Det är antagligen ingen slump att musiken ofta spelar en så viktig roll under puberteten och tonårsåren. Där finns de tvära känslokasten, kärleken och identiteten. I musikens värld är allt tillåtet och inga känslor är fula eller förbjudna.

Det där som sätter djupa spår

När jag skrev min debutroman Snart är jag borta hade jag ingen tänkt målgrupp i huvudet. Jag visste inte att det skulle bli en ungdomsroman och absolut huruvida något förlag skulle vilja ge ut den eller inte. Jag skrev om det som låg mig varmt om hjärtat och som jag själv hade velat läsa några år tidigare.  De populärkulturella referenserna duggar tätt och inramningen är en tydlig samtid.

Kärlek och Uppror

Omslaget till Ebba Gröns album Kärlek & Uppror. En titel som sammanfattar pubertetsåren ganska bra. Åtminstone för mig.

Jag smakar på ordet pubertet. Klibbigt. Kroppsligt. Svettigt. Minnen av kalla omklädningsrum och skolidrottens hala duschrum flimrar förbi. Minns kropp och knopp i Kamratposten och tankar om mens, könshår ömmande kroppsdelar.  Ett ständigt jämförande med vem som hade fått vad och när. Antingen för tidigt eller för sent. En gyllne medelväg finns sällan under de här åren. Alla känner sig lika udda, lika konstiga och lika främmande inför förändringen som står för dörren. Ingen tid att längta tillbaka till, det verkar alla som jag pratar pubertet med överens om.

Bok & Biblioteksmässan

Jag har under min bloggvecka försökt att berätta om vad jag gör och upplever som författare. Givetvis hade jag önskat att jag kunde göra längre inlägg, men en blogg är små, snabba nedslag i bloggarens liv och vardag och därför har det inte heller blivit något djupgående berättande.
Jag vill avsluta min vecka med att tacka för det förtroende som Barnboksnätet har gett mig. Barnboksnätet är ett mycket positivt och bra initiativ för oss författare som är verksamma i västra delarna av Sverige. Att skriva är min passion oavsett om det är korta eller längre texter.

Forntid som skapande process

Kan forntid och bronsålder vara ett spännande ämne i skolan? Är det kul att titta på gamla krukskärvor och trasiga benkammar?
Nej, brukar jag säga. Det är knappast roligt för en nioåring eller en elvaåring att möta forntiden på det sättet. Det är inte speciellt roligt för en vuxen heller. Bara ett fåtal kan finna intresse i att betrakta krukskärvor och bevarade frön.

Att skriva kan jämföras med att improvisera i teater

Innan jag blev författare arbetade jag många år med teater. Både som pedagog/regissör och som skådespelare. Jag har turnerat med barnteater och skrivit många teaterpjäser.
En av de mest spännande teaterformerna är improvisation. Speciellt direktimprovisation som ofta sker under namnet: Teatersport. Att gå upp på scenen, inför en publik, och inte veta vad som kommer att hända, att inte ha några repliker intränade kan verka skrämmande, men är fantastiskt spännande om du kan bemästra rädslan. Publiken väljer miljö och rollfigurer och du kan inte planera någonting i förväg.

Varför böcker i bronsålder?

Mina historiska ungdomsböcker Solbarnet, Månguden, Isvintern och Kungsgården utspelar sig i bronsålder. En mytisk och mystisk tid som ger uppslag till spännande fantasi. Bronsåldern är väl dokumenterad på olika sätt, men är ändå oklar och svår att få grepp om. Inget kvarlämnat skriftspråk kan berätta den tidens historia. Men ändå finns gravhögar och hällristningar fortfarande kvar efter tretusen år. Det var alla dessa gravhögar som gav mig idén till böckerna om Fry. En flicka med övernaturliga krafter.

Pedagog - författare - pedagog

Jag heter Monika Häägg och är veckans bloggare. Jag bor i Halmstad och är författare till fyra ungdomsböcker som utspelar sig under den tid som vi kallar för bronsålder. Min första bok: Solbarnet utkom 2009 och för några veckor sedan utkom Kungsgården som är den sista och avslutande boken i serien.Jag har under många år arbetat som teaterpedagog och skådespelare.

Värsta boken

Tips för dom mellan 13 och 25: "Värsta boken" idag kl. 14 på Stadsbiblioteket och tre andra platser i Göteborg, läs mer under vår Tips & aktuellt-flik.

Vikten av ett glas vatten

Lyssnade på en föreläsare för ett tag sedan som kom att prata om "hur man hanterar storpratare" i en grupp. Hon var själv en storpratare sa hon, och i ett sammnhang hade de bestämt sig för en regel kring turtagning: när man har sagt något så måste man vänta tills fyra andra har sagt något innan man får komma in i samtalet igen.

"Det var en chock", erkände hon, och förstod först då hur van hon var att komma in med synpunkter och funderingar efter var och varannan annan talare.

Från grottmålningar till twitterromaner

Sokrates tyckte visst att skrivandet var överskattat. "Om vi skriver ner saker så kommer människor att glömma allt", lär han ha sagt. Hur vet vi att han sa det? Jo, Platon skrev ner det.

Det var en av de anekdoter som Aidan Chambers kryddade sin föreläsning med när han och Katarina Kuick höll seminarium i Göteborg härom veckan.


Sokrates. Bild från wikipedia.  http://de.wikipedia.org/wiki/Sokrates

Den 19 augusti var det fullsatt hus på Burgårdens konferenscenter när Aidan Chambers och Katarina Kuick föreläste om berättelser, böcker och vikten av att tala om det man läser. Skolbibliotek Väst arrangerade. Tack för det!

Kärnan i seminariet handlade om boksamtal i skolan, om varför och hur. Men det blev också en lärd och underhållande exposé genom litteraturens historia, från forntidens grottmålningar till japanska twitterromaner, om hur vi tar till berättelserna och varför de betyder så mycket.