En julafton när jag var i tonåren hade DN ett uppslag med rubriken ”Var din egen julgran”.
Tanken var att man skulle pynta sig själv istället för granen, eller kanske samtidigt som granen? Med kulor och glitter, tomtar, svampar och små fåglar.
Det var åttital får man tänka på.
Det tidiga åttitalet som jag minns mest av, då när jag hade varit punkare om jag bara vågat. Att vara punkare då var inte som idag, liksom modernt. Man kunde INTE köpa de rätta kläderna på HM om man säger så, utan det var loppis, London och fixa själv som gällde.
Och jag var alltså för feg för punken, men inte för feg för att fixa själv. Förmodligen behövdes ingen ytterligare styling innan jag var julgransfin, för jag såg ut som en smällkaramell redan från början med vart annat plagg rosa och vart annat lila, pärlor och band i håret, hemstickade vantar och en kappa sydd av ett sammetsdraperi, en bit möbeltyg och farmors gamla balklänning.
Inspirerad av artikeln tog jag alltså i ytterligare.
Fast jag minns ju inte hur jag gjorde?
Inte mer än pärlorna som hängde och skramlade ur hårtoffsarna. Vad det andra kan ha varit har jag glömt, men jag minns att släkten såg glad ut när vi kom till kalaset.
Glad, förvånad och lite grand överseende…
Idag skulle jag nog ha tagit en sådan där batteriljusslinga och virat runt mig. Sen skulle jag hängt kulorna så som jag brukar hänga dem i granen, sorterade efter färg. De vita hänger överst på ena sidan och de röda på den andra. Sedan de gula, de rosa, de lila och de gröna. De blå är så sorgligt få. Man kan kanske fästa dem i kläderna med säkerhetsnålar? Längst ut på grenarna brukar jag ha pyttesmå röda, vita eller blå kulor. Dem fick jag väl vira runt fingrarna.
Flaggparaderna kan få sitta med hårspännen och hänga längs hela kroppen.
Och sen skulle jag varit tvungen att stå still hela julen…