Av någon anledning kom jag att tänka på nationens samlade reaktion på SD:s intåg i riksdagen när en man – vars namn jag tyvärr inte uppfattade – läste Frödings dikt Tre käringer i en backe på De litterära sällskapens scen. Särskilt omkvädet lät bekant: ” "å kôrs i jemini, kôrs i jemini, kôrs i je!". (å guschelôv, att vi int ä tockna).
Som avslutning föreslog den 150–årsjubilerande Fröding (eller om det möjligen var en till Fröding utklädd värmlänning) den egna dikten Dumt fôlk som en passande text för SD-gänget. Men han gjorde det utan ackompanjemang av vuvuzelor.
Ett annat citat som skulle passat bra som sammanfattning av reaktionen på SD:s valframgång är det som falskeligen tillskrivits Olof Palme: ”Det var det jävligaste. Det hade jag ingen aaaaaaaning om.” Det mycket välbesökta seminariet ägnat Henrik Berggrens stora Palmebiografi var en påminnelse om en helt annat politisk tid, en tid då stats– och andra ministrar faktiskt läste böcker, både skönlitteratur och annat. Och hade visioner bortom skattesatser.
Som tagen ur en annan tid var även Bengt Göransson, före detta kultur– och skolminister, nästan kusligt lik Palme i röstläge, satsmelodi och intensitet. Han kryddade sitt korta föredrag om frihetens natur med referenser till Söderberg, Geijer och några till. Jag ser inte riktigt nutidens ordningsman till utbildningsminister gå i land med motsvarande uppgift.
Friheten har för övrigt varit möjligt att välja som röd tråd de två första dagarna på mässan. Dilsa Demirbag-Sten har tillsammans med Per Bauhn skrivit boken Till frihetens försvar, där de bland annat går till angrepp mot de extremt lättkränkta grupper som gärna handgripligen begränsar andras frihet till förmån för den egna uppfattningen om tillvaron. Demirbag–Sten har också en annan bok aktuell på mässan – Fosterland, som handlar om hennes familjs ankomst till Sverige och hur hon fick kämpa för sin frihet, mot familjens våld och förtryck (en familj som nu lyckligt nog verkar ha nått full försoning). Både hon och Per Bauhn vågar hävda den omoderna åsikten att barn ibland måste skyddas från övergrepp från sina egna föräldrar, till exempel religiöst motiverad omskärelse. Vuxna människor ska få göra med sina kroppar vad de behagar (exempelvis dölja dem i burka), barnen ska skyddas tills de är vuxna och kan göra egna val. Varför är det inte självklart? Varför får inte till exempel inte alla ungar delta i sim– och sexualundervisning?
Under fredagen delades Teskedsordern mot fanatism ut. Det var oerhört glädjande att konstatera att pristagaren i år heter Christina Wahldén, en journalist och författare som skrivit mycket om förtryck av unga kvinnor, till exempel hedersrelaterat våld. Visst ska Sverige fortsätta att vara en fristad för människor som förlorat sin frihet i hemlandet. Men då ska de svenska rättigheterna också gälla samtliga familjemedlemmar. Till och med döttrarna.
Ett miniseminarium ägnades den frihet som bland annat alla författare är helt beroende av, den del av Sveriges grundlag som reglerar tryck- och yttrandefrihet. Just nu arbetar Yttrandefrihetskommittén med att ta fram förslag på hur man ska kunna förena de svenska lagarna med EU:s krav. Särskilt en av seminariets deltagare, Anders R Ohlsson, underströk vikten av att vara enormt försiktig med att pilla på dessa lagar, vilket Sverige har gjort de senaste decennierna. Syftet är alltid vällovligt (t ex förbudet mot innehav av barnpornografi) men konsekvenserna kan bli oförutsedda och oönskade.
/Mikael Thörnqvist
.jpg)
