Litterär gestaltning

Denna vecka är det litteraturvecka i Göteborgs skolor. Författare från hela landet träffar alltifrån f-klasser till gymnasium. Men vilken är litteraturens roll ute i skolorna? Här kommer en rapport från Lars Kromsten som undervisar i Litterär gestaltning på Schillerska gymnasiet.

Två elever under uppläsning.

Projektarbetena i litteratur är äntligen klara och inlämnade. Det har varit tre hektiska veckor med konstant bevakning av mailboxen. De flesta har skrivit omfattande arbetet, några på hundra sidor eller mer. Jag vill göra en bok som beskriver hur eleverna jobbat med att använda litteratur för att närma sig den komplicerade frågan om den andre, vår medmänniska, individen från en annan kultur. Hur beskriver man mötet?

  Eleverna i Litterär gestaltning har skrivit en bok. Den heter SYND och består av 28 noveller. Vi har läst ur den på Stadsbiblioteket och nästan fyllt stora hörsalen, varit ute i skolorna och nu i lördags på uppträtt på textivalen i Göteborg. Vår bok har blivit läst av föräldrar, ungdomar, kollegor, skådespelare och akademiska lärare. Alla är entusiastiska och imponerade. Vi har varvat uppläsningarna med musik och citerat bitar ur Dantes Inferno för att ge ram åt historierna om de olika dödssynderna.

Bokens omslag.

   Lokalerna i Lagerhuset där textivalen ägde rum är som hämtade ur 1800-talet med en hel serie av småförlag uppradade bredvid varandra. Det är nyttigt för de skrivande eleverna att möta dessa miljöer i början av sin eventuella författarbana. De var som vanligt inför sina uppläsningar både taggade och lugna. De står ensamma på scenen i ”svarta lådan” med åskådarna placerade i mörkret längs väggarna. De utgör ett friskt inslag i bilden precis som de brukar.
  Detta är tredje uppläsningen på en månad nu och en viss frihet i framförandet börjar märkas. De varierar sina stycken för att testa texterna och känna på. Intressant att se hur uppläsningarna fungerar i olika miljöer. Att läsa upp för små barn i nioårsåldern eller tolvårsåldern gör en väldig skillnad. I förra veckan när vi var ute och läste var det en pojke som kände till Dante.
 Ofta vill man diskutera våld. När Micaela läst ur sin berättelse om kriget på Balkan ville de veta om det var sant. Hennes svar var klokt: Ja det är delvis sant. Historien byggde på hennes fars och släktingars upplevelser men omvandlat till en historia om våld. Den latinska termen är ira.
  Att möta all entusiasm som föräldrar kollegor och skolledare visat är nästan omtumlande. Äntligen har det börjat lossna. Om inte samarbetet med Forum för poesi och prosa kommit igång skulle vi inte ha mött dessa författare och aldrig förstått hur viktig en uppläsning kan vara.

/Lars Kromsten