måndag 31 oktober 2011

Den svåra kärlekskänslan



Kärlek. Hur känns det? Och vad händer när man blir kär? Både med dig själv, och relationen till andra människor?

Sådana frågor grubbladar både jag och Jack, åtta åt på. Han är huvudperson i min och illustratören Helena Bergendahls nya bok Fråga chans (Bonnier Carlsen).

Kärlek är väl ingenting Jack tänkt så mycket på tidigare, precis. Men plötsligt slår den till, och då är han så illa tvungen. Och så här gick det till när kärleken drabbade Jack.

lördag 29 oktober 2011

Kärlek från naturen


Varje vår upplever jag kärlek från naturen.
Gudingen lockar med mjuka förföriska läten på Ådan.
Intill min holk sitter en pilfink och viftar med en stor vit fjäder.
Honan sitter avvaktande och ser på honom.
Han flyger in i holken och får efter några försök in fjädern.
Då tittar hon in och när de kommer ut är de ett par.
Han stannar kvar och hjälper henne med fågelungarna.
Gudingen flyger till havs och lämna Ådan ensam.
Tillsammans med andra Ådor vaktar hon sina små mot måsarnas attacker.
Ge frihet är en kärlek
Vänskap är en kärlek
Stanna kvar är en kärlek
Ta hand om är en kärlek
Fyll gärna på.
Bilden är från min kommande bok om "Sjötrollet Tånge".

/Anita Steiner

fredag 28 oktober 2011

Om kärlek

En gång hade jag en häst. I elva långa år hade jag en häst och den hästen var mitt hela liv under de åren, för har man en häst så finns inget annat liv.

torsdag 27 oktober 2011

L O V E

En som uppvaktar en annan. Kärlek kan se ut på många olika sätt.

tisdag 25 oktober 2011

Vad är kärlek?

Ett modernt perspektiv på kärlek får man om man lyssnar på hjärnvetenskapen. Enligt det perspektivet så har du en viss typ av signaler i hjärnan som orsakar din känsla av kärlek, alltså är kärlek egentligen ett sådant här tillstånd i hjärnan! På sätt och vis, säger filosofen, kan hjärnvetenskapen förklara kärleken och på sätt och vis så missar den målet.

Problemet med ett sådant synsätt kan vara att man missar något betydelsefullt, nämligen själva upplevelsen av att vara kär i alla dess dimensioner. Det verkar vara så att man kan veta hur mycket som helst om hur hjärnan fungerar utan att för den delen förstå kärleken bättre alls. Kunskapen om hur det känns för dig att vara kär är en kunskap som bara du kan ha. En hjärnforskare som betraktar din hjärna när du är kär får en helt annan typ av kunskap om din kärlek, om de överhuvudtaget kan sägas få kunskap om kärleken. Kanske får de ”bara” kunskap om kärlekens grund, nervprocesserna i hjärnan?

måndag 24 oktober 2011

Kärlek

Idag börjar tema kärlek här på bloggen. Fråga chans, föräldrakärlek, fejkad kärlek, kärlekens väsen, kärlek till naturen. Under två veckor kommer BarnBoksNätets medlemmar att dela med sig av texter, tankar och bilder på temat.

Imorgon är Peter Ekberg först ut och tänker om kärlek, vad är det? Signalsubstanser i våra hjärnor och något mer…

Redan nu kan man passa på att kolla in några äldre inlägg. Hanna Jedvik skriver bland annat om den allra första kärleksrelationen här . Jessika Berglund har bloggat om barnböcker med hbt-tema här.


Under veckorna lottar vi dessutom ut flera exemplar av Marie Oskarssons och Helena Bergendahls nya bok ”Fråga chans”. Du behöver bara skicka ett mail med ditt namn och adress till barnboksnatet[at]gmail.com. Senast lördagen den 5 november. Så är du med!

lördag 22 oktober 2011

Mitt arbetsrum och Big Bang

God morgon barnboksnätare och andra läsare!
Dimman ligger över dalen. Fiskmåsarna flyger över taket på mitt hus. Skogen står tät runt området. Ångan stiger ur kaffekoppen. Jag som bloggar den här veckan heter Peter Ekberg. Jag skriver böcker för barn och ungdom och alla andra som är intresserade, även nyfikna vuxna. Idag tänkte jag bjuda in dig till mitt arbetsrum. Detta är mitt sista inlägg för denna gång. Jag vill tacka för att ni läste. Det har varit givande att få skriva för er. Väl mött i framtiden.

Jag vill börja med att säga att jag är en lyhörd, optimistisk person att samarbeta med. Jag svarar alltid på mejl och missar aldrig en deadline. Nej, jag söker inte jobb, säger bara detta för att ni inte efter nedanstående skall få en alldeles felaktig bild av undertecknad. Ibland läser jag om andra författares arbetsrum. Det brukar vara en helig plats dit författaren drar sig för att knappa ner sina storverk. Arbetsrummen ligger kanske med vacker utsikt och är vackert inredda. Musikmaskiner bidrar som stämningshöjare. Lampor av olika slag ger det ljus skrivandets konst tarvar. Författaren slår sig ner och omsluts av kraften och lugnet i arbetsrummet, redo för en ny dags skapande.

Mitt arbetsrum är den totala antitesen till dessa arbetsrum. Ingen inbördes rankning. 

fredag 21 oktober 2011

Vad är en faktabok?

God morgon barnboksnätare och andra läsare!
Jag som bloggar den här veckan heter Peter Ekberg. Jag har vandrat bland stjärnorna. När jag klev upp i vargtimmen för att skriva detta inlägg så kikade jag ut på balkongen. Det var så stjärnklart som det kan bli på 2010-talet. Gatlyktorna var avstängda och bara månskenet störde sikten ut mot universum. Jag rörde mig bland stjärnbilderna tvillingarna, stora björn och Orion. För mitt medvetande dök stjärnsagor om havsmonster, drakar och floder som rinner på himlavalvet upp. De uråldriga myterna om månen och Vintergatan blev för en stund levande. Jag gick in och hämtade mitt teleskop. Samma vita tubkikare som jag fick när jag fyllde tio år. Jag betraktade månens kratrar och vände sedan kikaren mot Jupiter som flammade i väst. Tre av jätteplanetens månar syntes som gnistrande pärlor.

Det är fakta, ett sakförhållande att vi lever i ett planetsystem. Jag har ju profilerat mig som faktaboksförfattare för barn och ungdom. Två böcker är utgivna, ytterligare två kommer ganska snart. En tanke som har surrat efter uppmärksamhet ett slag är vad som utmärker en faktabok. Vad är en faktabok? Vad är en skönlitterär bok?

De flesta har lätt för att svara på den andra frågan. En skönlitterär bok är en fantasi, en fiktion som skapats för att roa, inspirera, locka till skratt, tårar och insikt med mera. Ingen skulle komma på tanken att säga: ”Vad menar du med att Frodo inte vandrade till domedagsberget? Jag har ju själv läst om alltihop.”

torsdag 20 oktober 2011

Musik och skrivande

God morgon barnboksnätare och andra läsare!

En ny dag väntar. Ännu är det mörkt och egentligen alldeles för tidigt för att gå upp. Jag som bloggar den här veckan från skogen och havet heter Peter Ekberg. Jag skriver böcker om filosofi, liv i rymden, tänkande robotar och mycket annat som det är för tidigt att berätta om nu. Från mina hörlurar strömmar musik. Jag smuttar på kaffet och funderar över likheterna mellan musik och skrivande. När jag precis skall posta det här inlägget så inser jag att kanske allt skapande har samma kreativa bas?

Mike Oldfield kom nyligen med en skiva som heter ”Music of the Spheres.” Motivet är den ”sfärernas musik” som man under antiken tänkte sig fanns i universum. Grundantagandet var att alla himlakroppar ger ifrån sig ett ljud när de rör sig i sina banor. Vi är så vana vid ljudet eftersom vi har utsatts för det sedan födseln att vi inte längre kan uppmärksamma det. Tillsammans bildar universum en fantastisk musik, ungefär som en kosmisk speldosa. Oldfields skiva är ett fint exempel på hur gammalt tankegods kan inspirera till skapande.

Musik och skrivande är två sidor av samma mynt för mig. Jag har alltid spelat, skrivit låtar och sysslat med musik. Mina ungdomsvänner har lyckats att bli väletablerade, hårt arbetande musiker. För mig var den viktigaste lärdomen av vårt gemensamma musikintresse och envisa harvande i band att vi tillsammans formade nya regler för livet. Vi kunde skapa, vi var kreativa, och kunde påverka vår tillvaro. Det innebar en frihet. Särskilt eftersom mitt första arbete efter gymnasiet var enformigt och inrutat från 0700-1600 varje dag. Musiken och skrivandet tillät mig att drömma om ett liv som passade mig bättre. Sartre pratar om förmågan att kunna sätta negationstecken på situationen och välja något annat. Precis så var det, fast jag inte kunde formulera det.     

Min gitarr och jag. Kan inte leva utan den!

onsdag 19 oktober 2011

Tankar om ljus

God morgon Barnboksnätare och andra läsare!

Jag som bloggar för barnboksnätet denna vecka heter Peter Ekberg. Morgonen har anlänt. Den gyllene vagnen har påbörjat ännu en resa över himlavalvet. Det har varit strömavbrott i mitt hus. I en timme och tjugo minuter var strömmen borta. Vi tände värmeljus och plockade fram de få ficklampor som fanns. Först var det mysigt, men snabbt blev det…tja, mörkt! Gryningen var blek och mörkret låg överallt omkring oss. Elektriskt ljus kom för hundra år sedan. På den tiden har vi blivit fullständigt beroende av elektricitet överhuvudtaget. Vi kan inte laga mat, ta ut kontanter, köra företag, (eller blogga för barnboksnätet) utan elektricitet. Somliga skulle säkert säga att det vore bäst så. Innan 1910-talet har människor fått kämpa för att skingra mörkret och driva undan skuggorna.

Såhär när det långa mörkret är på väg att lägga sig över oss tänkte jag fundera en smula kring ljuset. Vi har två huvudsakliga ljus på himlen och tusentals mindre. Bland urgamla historier från människans kulturer finns berättelser om solen och månen. Hos aboriginer sägs solen vara en kvinna som bär en fackla och letar efter vägen hem till sitt barn. Månen står för evigt liv, pånyttfödelse. I båda berättelserna är det människor som klivit upp på himlarna och förvandlats till himlakropparna. Berättelserna har också sedelärande drag. Solkvinnan lär oss exempelvis att man aldrig skall ge upp för sina barn. Solen är livgivaren.

tisdag 18 oktober 2011

Den flyktiga vän som kallas inspiration

God morgon barnboksnätare och andra läsare!
Regnet piskar mot rutorna. Solen stretar långsamt upp över horisonten medan kaffet svalnar till drickbar temperatur. Jag som bloggar den här veckan för barnboksnätet heter Peter Ekberg. Jag har gett ut två böcker och har många fler på gång. Idag tänkte jag diskutera den flyktiga vän som kallas inspiration. Hur gör ni för att få fatt i inspirationen? Kommentera gärna nedan. 

Själv är jag nog ganska lättinspirerad. Ibland räcker det med att jag håller i en bok jag älskar så rinner lusten till för att skapa något eget. Så har det alltid varit för mig. Jag har inte bara velat konsumera andras verk, utan också skapa något själv. Det bästa jag vet är när en idé fästs på papper. Från ingenting finns plötsligt någonting. Det är som en liten seger.

måndag 17 oktober 2011

Filosofi, utomjordingar och det första samtalet

God morgon Barnboksnätare och andra läsare!
Solen har gått upp. En ny dag har startat. Kaffet är nybryggt. Doften sprider sig i arbetsrummet. Jag vet inte vad ni gör, men själv tänkte jag blogga den här veckan. Jag som skriver till er från skogen och havet utanför Göteborg heter Peter Ekberg. Som nybliven medlem i barnboksnätet och författarförbundet kanske en kort introduktion är på sin plats innan vi drar igång diskussionerna.
´
Än så länge har jag publicerat två böcker. Två till kommer de närmaste åren. Framtiden känns öppen.  Den första var en bok om filosofi som hette ”Tänk Själv! – en inspirationsbok för unga filosofer. Den illustrerades av Sven Nordqvist och gavs ut hösten 2009 på Bonnier Carlsens bokförlag i Stockholm.

Jag satt i gårkväll med min fyraåriga dotter och tittade i familjens fotoalbum. Där hittade jag en bild som är tagen i juni 2008, någon timme efter att förläggaren Rod Bengtsson ringt på min mobil. Jag har en nyköpt kebab framför mig på bordet och ser besynnerligt lycklig ut. Jag minns att jag knappt fick i mig något av maten. Det var en förvirrande eftermiddag. Jag hade fått ansvaret för min halvsysters krukväxter medan hon roade sig i USA. Jag parkerade bilen för andra gången den veckan, gick upp till hennes lägenhet och satte igång med mitt värv. Mitt i vattningen ringde mobilen och jag stod fastnaglad med hjärtat som rusade. Rod hade läst mitt manus och de ville ge ut det. Jag rafsade ner hans namn och lite detaljer med en blyertspenna som låg på min systers matbord. Ingen mindre än självaste Sven Nordqvist skulle tillfrågas som illustratör. Jag mumlade och försökte låta sammanhängande. Vi beslutade att höras igen efter sommaren.

Än i dag tycker jag att det är något enastående med detta ögonblick. Ett enkelt samtal och livet tar en ny riktning! Jag ville ringa min fru, men hade inga pengar på mobilen. Ivrigt rusade jag runt i min systers lägenhet och letade efter telefonen, hittade den, lyfte luren och… Den var stendöd. Ensam fortsatte jag att vattna blommorna. Det kändes som att jag skulle explodera om jag inte fick berätta för någon. Darrande satte jag mig i bilen och körde hem.

Medan kebaben kallnade och min Maria gladdes åt nyheten, tog jag fram mobilen för att försäkra mig om att det verkligen hänt. Det där 08-numret var kvar.  

Detta foto togs direkt vid hemkomsten. Det ser ut som ren lycka.


fredag 14 oktober 2011

Mer om höststorm!

Här i bloggen har ni under veckan kunnat läsa om BarnBoksNätets årliga sammankomst, kallad Höststorm, det innebär att de som vill delta från nätverket träffas under några dagar, och gör olika skriv- eller bildövningar tillsammans. Kort sagt: kompetensutveckling! Det visade sig finnas plats för god mat och fina samtal också.

I onsdags skrev Jessika Berglund ett inlägg om några övningar vi gjorde, jag fyller på med att berätta dels om Malin Erikssons övning och dels min; Ingela Jonassons övning – som Jessika i onsdags så snitsigt gjorde en riktig blogg-cliffhanger kring, och beskrev som en hemlis. Mer om varför detta lilla hemlighetsmakeri längre ned i inlägget...

torsdag 13 oktober 2011

Fler höststormbilder:

Deltagare i årets Höststormhelg på väg: Jessika Berglund, Maria Aminoff, Catarina Kruusval, Kerstin Lundberg-Hahn, Helena Karlsson, Ingela Jonasson, Malin Eriksson, Annika Rockström, Pia Johansson (foto: Sassa Buregren, ej på bild)
 Hunnebostrandhöst. Här är ytterligare bilder från workshop i helgen!

Växtlighet och klippa (foto: Sassa Buregren).

Skrivarövning med Malin Erikssons övning i flödesskrivning. Här ur Pia Johanssons anteckningshäfte.

onsdag 12 oktober 2011

Meteorregn.

Vi har varit på Höststorm, det berättade vi redan i måndags.
Faktiskt är det sjunde gången vi åker iväg nu, med BarnBoksNätet. På stormen hänger vi tillsammans, gör roliga och förvånandsvärt enkla övningar kring text och bild, äter gott och hinner prata massor.
Vissa av oss (jag till exempel) har faktiskt varit med vartenda år...
På lördagskvällen drog ett meteorregn fram över himlen och jag tänker att en Höststorm med BBN är lite som ett meteorregn.
Tusen stjärnidéer som blåser över en och har man tur fångar man ett par. Annars kan man bara se på dem i lugn och ro för de är vackra att se på.

måndag 10 oktober 2011

Höststorm!

I helgen har BarnBoksNätet haft "Höststorm"! En årligt återkommande workshophelg där vi jobbar intensivt med ord och bild på olika sätt. I år var vi tio stycken som for till Hunnebostrand i Bohuslän och inspirerade varandra.
Flingpaket på parad i väntan på att bli arbetsmaterial till Ingelas övning

Mer om helgens aktiviteter kommer under veckan...

fredag 7 oktober 2011

Tre bilder

Kollagearbete i min ateljé.

En arbetshörna hemma.

Storyboard under arbete med grön och skön sommarutsikt på landet.
Med tre bilder från mina olika arbetsplatser här och där önskar jag trevlig helg!
Kom i helgstämning med några glada bokstäver här :)
/Pia Johansson

ps. Nu åker (delar av) Bbn på workshophelg, mer om det nästa vecka!

torsdag 6 oktober 2011

Grattis Tomas Tranströmer!

Trädet och skyn
Det går ett träd omkring i regnet,
skyndar förbi oss i det skvalande grå.
Det har ett ärende. Det hämtar liv ur regnet
som en koltrast i en fruktträdgård.

Då regnet upphör stannar trädet.
Det skymtar rakt, stilla i klara nätter
i väntan liksom vi på ögonblicket
då snöflingorna slår ut i rymden.

Tomas Tranströmer, ur "Den halvfärdiga himlen" 1962

ps. Läs gärna om Inger Granbergs möte med Tomas Tranströmer i hennes inlägg från i maj.

måndag 3 oktober 2011

Mikael Thörnqvist

Idag berättar Mikael Thörnqvist hur det ser ut när han arbetar som författare:
Arbetsplats med utsikt.
Sedan jag fick diskbråck är det ståbord som gäller.
Utsikten över Askimsviken är inte bara det bästa med arbetsplatsen utan grejen med hela huset. Man skulle kunna tänka att den kan vara distraherande men södra skärgården ligger så pass långt bort att inget alls händer utanför mitt fönster, det vill säga inget som jag kan se. Som att titta in i en vägg fast trevligare. Det kan bli ohyggligt varmt, dock, särskilt soliga och blåsiga dagar när markisen inte vill gå ut.
En nackdel är att jag inte har någon dörr att stänga bakom mig. Jag hör allting som resten av familjen sysslar med en och två våningar ner, men oftast är jag ensam hemma när jag jobbar.
Här är t.ex. senaste boken "Rött kort och svarta naglar" skriven.
Min förra arbetsplats var annorlunda; längst in i en klädkammare. Förutom den vanliga skrivkrampen bjöd även ytterrockar, kostymer och en gammal brudklänning initialt motstånd varje gång jag skulle sätta mig framför datorn. Kanske är en sådan miljö fruktbar om man skriver självbiografiska texter men jag trivs bättre nu.

/Mikael