tisdag 31 maj 2011

Författarbesök jag minns.

Här kommer en berättelse till om hur det kan kännas att få besök av en riktig författare...

Den här gången är det BarnBoksNätets medlem Inger Granberg som berättar:

Jag gick på mellanstadiet när Kerstin Johansson i Backa kom på besök till Åkraskolan i Sala.
Vår magister hade förberett oss genom att läsa boken "Som om jag inte fanns" för oss. Så vill jag också kunna skriva, tänkte jag många gånger när han läste.
Jag kände huvudpersonen Elinas utsatthet ända in i huden, precis som jag kände den elaka skolfrökens elakhet in i mig.
Det kändes mycket stort när magistern sa att Kerstin Johansson I Backe som var en riktig författare skulle komma på besök till oss. Dagarna sniglade sig fram. Men så kom äntligen författardagen.
Oj, vad vanlig hon ser ut, tänkte jag besviket, när hon klev in genom klassrumsdörren.
Men sen började hon prata. Då var hon inte vanlig längre. Då var det som om hon blev boken som hon skrivit. Sen sa hon åt oss att skriva en dikt var.
Oj, tänkte jag.
Jag gillade mest att skriva berättelser. Men sen skrev jag en dikt. Jag läste upp den också. Alla som ville läste sina dikter. Kerstin Johansson i Backe sa att hon kände hösten i sig när jag läste min dikt. Det kändes stort.


Så kom en annan gång då det var författarbesök. Jag var tonåring när svenskaläraren stolt presenterade Tomas Tranströmer. Tomas Tranströmer blickade nervöst ut över klassen. Fast han var nervös såg han ut som om han tyckte att han var kung, tänkte jag.
Man ska läsa en dikt om dagen. Gör det till en vana att alltid läsa en dikt om dagen, sa han.
Äsch gubbe åk hem. Du är som en gammal lärare, tänkte jag.


Men rådet att läsa en dikt om dagen bär jag alltid med mig.


Inger Granberg

måndag 30 maj 2011

Skolbesök - en tråd av dröm

Nu bloggar vi om skolbesök i ett par veckor. Flera medelmmar i BarnBoksNätet och en "hemlig" gäst från Stockholm bjuder på olika infallsvinklar: Vad kan ett författarbesök betyda för en elev? Hur kan det gå till på olika stadier? Hur känns det att vara Författaren som kliver in i klassrummet?


Det blir en mosaik av ögonblick och vi hoppas på kommentarer från olika håll som kan göra oss alla en smula klokare, eller åtminstone leda funderingarna vidare.

Författarbesök kan för övrigt bokas via Författarförmedlingen.
En speciell sida om Skapande skola-satsningen finns också på Författarcentrum Västs hemsida.

Först ut idag är Malin Eriksson som berättar om när hon var nio år och mötte Hans Erik Engqvist:

"När jag var en nioårig liten person i Tösse skola, där världen sträckte sig till fälten som omringade skolbyggnaden och en mack - som då ännu inte hette Statoil - i fjärran, skulle vi en dag få en författare på besök. Hans Erik Engqvist. Besöket hade förberetts av flera veckors högläsning ur hans böcker. Så kom då författaren själv. Han berättade om allt möjligt men det som fick världen att stanna upp, som gjorde att min blick höjdes och drömmen fick fäste var när han sa att skolbesöken gav honom idéer till nya berättelser. Att någon av oss skulle kunna inspirera till en karaktär i hans nästa bok. Jag sträckte på mig, dagen till ära hade jag en knallrosa tröja med svarta prickar och jag tänkte: Åh, vad jag vill bli en karaktär i en bok. Se mig! Författaren åkte iväg och vi var kvar på skolan med fälten och macken i fjärran. Men en tråd av dröm fanns kvar. Den var en viktig del i väven som fick mig att börja skriva."

Malin Eriksson

lördag 28 maj 2011

Workshop på Tiny Toones:

Nu avslutar jag min bloggvecka med att berätta om Tiny Toones och vårt besök där, som var en del av kulturutbytesprojektet Femival. Du kan även besöka deres hemsida HÄR eller http://tinytoones.org/
Foto: Joel Sames, Tiny Toones.

fredag 27 maj 2011

Varför spökar det?


Det finns alltså många olika slags spöken inom den kambodjanska folkkulturen och vissa fungerar som omen enligt folktron, ett varsel om döden. Det är en av anledningarna till att många är väldigt rädda för spöken. 
foto: Kristín Bjarnadóttir. Vid Sothearos Aveny i centrala Phnom Penh.

torsdag 26 maj 2011

Spöken behöver tid

När vår kvinnogrupp den andra dagen skrev och presenterade sina spökhistorier visade det sig att alla hade något att komma med. Ändå var det första gången de skrev ner en spökberättelse, påstod de alla förutom en, som hade skrivit flera men inte vågat att dela med sig eller försöka publicera dem. 
foto Kristín Bjarnadóttir. Från vår skrivarverkstad i the Book Federation i Phnom Penh 21- 22 februari 2011, med Anna Mattson som tolk.

onsdag 25 maj 2011

Inte kan man ta utan att ge

Måndagen den 21 februari var det dags för workshops i Phnom Penh. Sveinbjörg och jag var laddade i vårt alldeles nya samarbete; förberedda med presentation av västerländsk poesi, olika typer av flash fiction som en genre inom kortprosa och våra isländska spökhistorier i ord och bild. Samt förstås massor med olika övningar för att komma i gång, och råd för att komma vidare. Vi förväntade oss elever med vana att uttrycka sig i skrift lika väl som nybörjare. Det var tur det!

Hotellets takterrass blev en plats där Sveinbjörg och jag satt förberedde oss ... (på isländska!). Därifrån kunde man över hustaken se en glimt av floden Tonlé Sap, som rinner förbi Kungapalatset strax innan den möter Mekong.

tisdag 24 maj 2011

Flyget till framtiden ... och projektet Femival

Vi tog flyget till framtiden och landade i Phnom Penh, en varm februarikväll i år. ”Vi” var åtta nordiska kvinnor som möttes där och skulle delta i ett litterärt kulturutbytesprojekt Femival*, ett nordiskt kambodjanskt samarbete, med khmertalande författaren Anna Mattsson som nordisk projektledare … fast hon var redan där och tog emot oss.  Vi ställde klockan 6 timmar framåt.

©foto Kristín Bjarnadóttir. Bilden är tagen på en skola som ger barn till fattiga föräldrar undervisning i bl.a. klassisk khmerdans och musik. AAA

måndag 23 maj 2011

Det spökar ... också i Kambodja

Hej! Jag heter Kristín Bjarnadóttir och bloggar som gäst denna vecka. Jag är författare - med bakgrund inom teatern (på Island & i Danmark) - skriver prosapoesi för mer eller mindre vuxna, korta berättelser, essäer och kulturjournalistik . När jag skriver så handlar det ofta om resande eller om dans.
(Här finns en artikel jag skrivit om den kambodjanska dansen.)

Tanken är att jag under veckan ska dela med mig av en kulturutbytesresa till Kambodja. Jag fick nämligen (för andra gången!) leda skrivarverkstad för barn och ungdomar i Phnom Penh när jag var där i februari – mars 2011. Men först vill jag berätta lite om det jag hade i bagaget, för någonstans från barndomen hade jag med mig en nyckel till kambodjanska ungdomar.


Kristín t.v. håller i hästen för småsyskonen Stella och Bóbó


söndag 22 maj 2011

Ses snart igen?

Här gör vi egentligen Flusvampskuddar, men vem kan låta bli att leka flugsvamp...?
Nu är min pysselvecka här i bloggen slut. Men som medlem i Barnboksnätet dyker jag säkert upp igen här i spalten. Vill ni läsa mer om att pyssla tillsammans med barn, läs gärna i min blogg eller i boken Pyssla tillsammans.
Tack till alla som läst och kommenterat!

fredag 20 maj 2011

Fredagspyssel: glass!

Enkelt och svalkande pyssel för varma dagar...
Ett busenkelt pyssel från min bok Pyssla tillsammans är att göra egen glass. Börja med att spana i er pappersåtervinning under diskbänken, där har ni kanske äggkartonger till strutar? Bomullsbollar är inte lika lätt att få tag på nu för tiden, Coop är ett bra ställe att börja leta. Annars går det förstås bra med bomull som ni själva drar ut och duttar ihop till lagom kulstorlek.

Måla strutarna i valfri kulör, och varför nöja sig med våffel-beige...? Passa på att blanda till era egna önskefärger. Minns att det fanns rosa glasstrutan när jag var liten! Och bomullsbollar i pastellfärger... Gissa om jag letat efter sådana!

onsdag 18 maj 2011

Ett inre uppdrag: klura ut pyssel…

Som kulturarbetare och konstnär kan man arbeta med både yttre och inre uppdragsgivare. De yttre uppdragsgivarna kan variera. Den inre uppdragsgivaren är den samma…

tisdag 17 maj 2011

Pyssla egna cykelkörkort

1. Använd gärna ett riktigt körkort som ritmall, eller rita en ruta på ca 9 x 6 cm.
Det är ofattbart lång tid tills artonårsdagen och körkort, när man bara är tre år eller så. Men kanske behöver ni inte vänta så länge på att ta körkort för cykel eller trehjuling i alla fall? Särskilt inte om ni kan pyssla ihop egna körkort. 

Pysslet är lätt och roligt att utöka till fortsatta lekar, ni kan kanske hitta på olika uppkörningsprov till varandra? Svänga utan att sätta i fötterna, eller köra i sicksack-banor och liknande? Och när körkortet väl är färdigt och ligger i fickan, kan det ju dyka upp spännande körkortskontroller både här och där.   

måndag 16 maj 2011

Hålla hårt i styret


Minns du när du lärde dig cykla? Mina egna första försök är lite blekta av decennierna, men jag minns det vingligaste vingliga, skrapade knän och en hindrande ladugårdsvägg där det fanns brännässlor. Ett svidande tvärstopp. Och senare, hur det kändes när det bar. Den hisnande känslan i magen, och fartvinden - som man för första gången själv kunde påverka. Ju hårdare tramp, ju mera fartvind.

söndag 15 maj 2011

Tack för en fin bloggvecka

Tack för de fina kommentarer jag fått.
Jag kommer att fundera vidare över ögonblick som varit viktiga för mig. Många av de ögonblicken har varit tidigt i livet. De första åren är man ju vidöppen för alla intryck. Jag tycker att något av det finaste som finns är sådant som barn skapar själva. Det var stora ögonblick för mig när mina barn gjorde sina första teckningar.
Här är en bild på en teckning som ett av mina barn skapat för cirka tio år sen.

Apropå debatten om barnbokens möjligheter och begränsningar

Jag funderar vidare över samtalen i förrgår om barnbokens begränsningar och möjligheter.
Jag tror att barnboken har många fler möjligheter än begränsningar. När man illustrerar och skriver för barn tror jag dels att det är nödvändigt att ha kontakt med barn. Men jag tror också att det är viktigt att minnas hur det var att vara barn. Man kan ställa sig frågorna.
Vad önskade jag som barn? Vad längtade jag efter? Vad var jag rädd för.
På fotot är jag i sexårsåldern.

tisdag 10 maj 2011

Barnbokens möjligheter och gränser

Jag har precis kommit hem och har fullt av intryck i huvudet. Jag ska göra mitt bästa för att dela med mig.
Det började på eftermiddagen klockan 16. Då var jag i barnsalongen i Lagerhuset som tillhör Pusterviksteatern. Där lyssnade jag tillsammans med andra vuxna och barn på Gro Dahle som läste ur sin bok Den Arge.  Svein Nyhus har gjort illustrationerna i boken. På norska heter boken SINNA MANN
Den Arge handlar i korthet om en liten pojke som lever i en familj där pappan är våldsam.
På bilden ser ni Gro Dahle tillsammans med böckerna, en norsk version och en svensk.

Särskilt fina barn

När jag började första klass hörde jag en vuxen prata om särskolan.
Särskolan är för de särskilt fina barnen. Det hörs på namnet tänkte jag. Sedan såg jag barnen i särskolan. En del av dem såg annorlunda ut, mycket annorlunda ut till och med. En flicka hade hakklapp för att hon dreglade hela tiden. Den flickan hade också med sig två leksaker varje dag. Den ena leksaken var en ängel i guld och den andra leksaken var en helt osannolikt stor klippdocka. Klippdockan var lika lång som flickan själv och hade kungakrona på huvudet. Flickan fick ha med sig sina leksaker i matsalen. En dag ville jag ha med mig mina glaskulor till matsalen. Det fick jag inte för fröken.

måndag 9 maj 2011

Så många olika kyrkor men bara en Gud

Den här veckan ska jag blogga om olika ögonblick som jag ibland tänker tillbaka på och som jag delvis tror har format, varför jag skriver om det jag skriver om. Jag börjar med att skriva om en promenad för ganska länge sen.
Det var en stjärnklar kväll och jag var fortfarande ett barn. Min pappa och jag var ute och gick. Vi gick förbi några kyrkogårdar.
Pappa pekade på de olika kyrkorna.
-Det är märkligt att det måste finnas så många kyrkor när det bara finns en enda Gud, sa han.

söndag 8 maj 2011

Tack för oss

Nu har våra två bloggveckor gått, och vi vill än en gång tacka kollegor och bibliotekarier som berättat om hur de ser på naturfakta för barn. Och tack för alla kommentarer.

Jag var i Varberg i helgen och ute på Getterön hörde jag tydligt två fåglar prata med varann. Tyckte de sa att ta vara på solen och dagen. Det gjorde jag, och hoppade på stenar, kände på slipade klippor och kallt skönt vatten under ett hastigt dopp, sedan låg jag mest och bara njöt av solen, vågornas ljud och trevligt sällskap.
Vilka perfekta sittplatser vattnet, vinden och tiden har skapat, eller hur?
Tack till Urban Andersson för foton!

/Annika Rockström
ps. 1. min nya hemsida är inte klar. kanske 12 maj.
ps. 2. ett till boktips, en fin bok jag såg på Getteröns Naturum; "Vad säger fågeln?"av Joar Tiberg och Anna Bengtsson. Texten på första sidan är så här "Tsiii sirr tsii sirrr tsii sirr svirrar blåmesen. Och bilden till är härlig och lekfull med fina färger.

fredag 6 maj 2011

Fortsatt samtal

Blinka lilla supernova, Alfatbeta förlag.
Bild, Maria Beskow
      Igår publicerade vi första halva av en intervju med Helen Rundgren, författare.
Hennes svar räckte till två inlägg, så här kommer resten! Läs och fundera!

torsdag 5 maj 2011

Berätta om det roliga

Klappa kanin, Alfabeta bokförlag.
Bild Maria Nilsson Thore

Under den här veckan och förra presenterar vi några författare/illustratörer som arbetar med naturfakta för barn. Idag har turen kommit till Helen Rundgren, som förutom böcker för små och stora barn gör barnteve för UR. Helen är zoolog och har jobbat länge med naturfakta för barn - i olika former. Kanske är det därför, men hennes svar på våra frågor blev tillräckligt långa och intressanta för att räcka till två inlägg.
Två frågor idag, resten i morgon.


tisdag 3 maj 2011

En blomsterdrottning




Idag har vi pratat lite med Maj Fagerberg
Om det är någon som kan måla blommor så är det hon, o så vackert det hela tiden blir!
Majs bilder är en spännande kombination av mycket realistiska blomporträtt och små fantasieggande figurer och sagosnuttar och visst är det intressant att läsa vad hon skriver om detta? 
Det väcker också tankar att läsa hennes definition av sig själv - som främst illustratör. Som skriver ibland eftersom ingen annan vet vilken text som hör till mina bilder.
En vacker formulering...

måndag 2 maj 2011

Kristina Digman

Idag fortsätter Tema Naturfakta med en intervju med Kristina Digman, fantastisk illustratör och sen några år också författare. 
Så här skriver hon på sin hemsida:
"För mig är det en nästan ofattbar lyx att få arbeta med det som jag tycker är roligt, även om det stundtals har baksidor och våndor. Kanske är jag något så omodernt som en lycklig människa. Om man som barn lär sig att se och uppleva saker runt omkring sig; blommor, insekter, fåglar, moln eller upplever glädjen av att läsa böcker och lyssna på musik så hittar man minst en lycka om dagen, livet ut. Tror jag."
Kanske har hon rätt. 
Och kanske är bra naturfaktaböcker för barn därför extra viktiga?