Flyget till framtiden ... och projektet Femival

Vi tog flyget till framtiden och landade i Phnom Penh, en varm februarikväll i år. ”Vi” var åtta nordiska kvinnor som möttes där och skulle delta i ett litterärt kulturutbytesprojekt Femival*, ett nordiskt kambodjanskt samarbete, med khmertalande författaren Anna Mattsson som nordisk projektledare … fast hon var redan där och tog emot oss.  Vi ställde klockan 6 timmar framåt.

©foto Kristín Bjarnadóttir. Bilden är tagen på en skola som ger barn till fattiga föräldrar undervisning i bl.a. klassisk khmerdans och musik. AAA

Från Färöarna kom Malan Marnersdóttir, professor i litteratur vid Fró∂skaparsetur Føroya, Färöarnas universitet, för att hålla workshop om nordisk modern litteratur tillsammans med svenska prisbelönade litteraturpedagogen Kerstin Munck (författare bland annat till boken Att föda text, Symposium 2004). Drama- och genuspedagogen Sara Berg kom från Stockholm för att hålla workshops i härskartekniker; Hjördis Davidson, illustratör och barnboksförfattare, kom för att hålla workshops med barn i en statlig skola; Kerstin Karlsson, folkhögskollärare med mera, var där med utvalda dokumentärfilmer och bildspel från skandinavisk kvinnorörelse.

©foto Kristín Bjarnadóttir. 

Kerstin Karlsson visar bildspel och film, i Meta House, Phnom Penh.

Innan Femivalen var över fick vi även se Armbryterskan från Ensamheten!

Från Island kom bokutgivare och fotograf Sveinbjörg, som skulle ge workshops i kreativt skrivande tillsammans med mig.

Pappersblommorna (så heter bougainevillea på khmer) var utslagna och vid kungliga alléer stod körsbärsträden i alla sina färgnyanser att njuta av medan vi susade förbi i våra lyxiga tuk tuk i huvudstadens kaotiska trafik. Senare lärde jag mig att ta motorcykeltaxi, då ser man även mer när man susar runt. Jag började också fatta att när man kör mot trafiken fungerar det inte bara som en genväg, utan även som tydlig varningssignal för de andra. Lite farligt kan det vara att vandra i denna huvudstad med snart två miljoner folkbokförda invånare, mest därför att det som varit tänkt som gångstigar längs gatorna, har nu förvandlats till informella parkeringsplatser som inte lämnar något plats för de gående. Alltså fick man många gånger gå ut på gatan, gå med i själva trafiken. (Jag hade behövt ett ”fotgängarkort” där!)

Det fanns även tak med lite blommor!  ©foto Kristín Bjarnadóttir.

Vi hade en långhelg för att orientera oss inför en intensiv vecka, och hann bland annat med ett teaterbesök på lördagskvällen, hos Sovanna Phum (Den gyllene byn), som ligger lite utanför centrum. Teatern har funnits sen i mitten av 90-talet; är en oberoende kambodjansk organisation och har ett nätverk bestående av drygt 100 artister.  Ingen kan försörja sig på att arbeta där, men ofta ”lånar” man elever som håller på att utbilda sig till professionella dansare, samt andra elever från den ”Kungliga Artisten” (RUFA = The Royal University of Fine Arts). Jag har sett sagolik ”apkonst” på denna teater, då just unga manliga danselever dansade de akrobatiska aprollerna. Sovanna Phum-teatern ger ofta dansteaterföreställningar, som regel med inslag av skuggspel av hög kvalitet. Det är familjeföreställningar där barn får gratis inträde, med eller utan föräldrar, vilket betyder att gatubarnen är välkomna. 

Femivalen började med en träff söndagskväll, d 20 februari. Vår kambodjanska värd var författarinnan Pal Vannarirak , som har besökt Sverige och vars dikter finns översatta under titeln Månen i Kambodja.

Denna kväll fick vi hälsa på våra kambodjanska kollegor, som många också kom att föreläsa på det avslutande seminarium i The Buddhist Institute, lördagen den 26 februari.  Vår avslutande uppgift skulle bli att berätta om den veckan vi just nu hade framför oss, ge en liten rapport från alla workshops och svara på frågor.

©foto Kristín Bjarnadóttir. Från det avslutande semininarium i The Buddhist Institute. Malan längst t.v. och vid hennes sida Penn Setharin, en kambodjansk litteraturprofessor och författare; våra projektlädare Anna Mattsson som var moderator vid detta tillfälle, samt Pal Vannarirak. Sen har vi Kerstin Munck och en av det kambodjanska föredragshållarna. 

 Nu var det Saras tur att berätta. ©foto Kristín Bjarnadóttir.

Denna lördag berättade också Sveinbjörg och jag om vår skrivarverkstad under veckan; med fyra väldigt olika grupper (med samanlagt 55 unga och barn från 11 år och upp till 26 år).
Tre av dessa var inom icke statliga skolor:
Tiny Toones, som är dagcenter för gatubarn, samt  två skolor i närheten av soptippen i Stung Meanchey: PSE (Pour un Sourie d´Enfant)och ANDC (A New Day Cambodja).

 Sveinbjörg, här på väg från vår workshop 23 februari 2011, i

Tiny Toones, Kambodjas första Hiphopcenter, med däras nyutkomna Cd. ©foto KB.

Men de två första eftermiddagarna fick vi arbeta tillsammans med en grupp unga kvinnor, 15 – 26 år. Flera av våra författarinnor visade sig också villiga att presentera en kort berättelse för de drygt 100 deltagarna på lördagsseminariet.

Under de närmaste dagarna kommer jag att berätta om denna vår första grupp.

*Femival = festival on women's literature and gender studies - arranged by the Federation for Development of the Book Sector in Cambodia and Meeting Cambodia – Sweden