En blomsterdrottning

Idag har vi pratat lite med Maj Fagerberg. 

Om det är någon som kan måla blommor så är det hon, o så vackert det hela tiden blir!

Majs bilder är en spännande kombination av mycket realistiska blomporträtt och små fantasieggande figurer och sagosnuttar och visst är det intressant att läsa vad hon skriver om detta? 

Det väcker också tankar att läsa hennes definition av sig själv - som främst illustratör. Som skriver ibland eftersom ingen annan vet vilken text som hör till mina bilder.

En vacker formulering...

På vilket sätt skiljer sig naturfakta för barn från naturfakta för vuxna?
Ja, inte vet jag om jag har arbetat så som jag borde eller tror på är bra. 

Men jag tror att barn, i alla fall många barn, uppskattar en berättelse, en saga eller humor om till exempel en fågel, humla eller en blomma hellre än att stapla fakta på led. 

Vuxna tycker för det mesta, tack o lov inte alla, att en omskrivning via sagan både kan vara förvillande och slöseri med tid.

På vilket sätt är det annorlunda att jobba med fakta jämfört med annan litteratur?
Båda är en utmaning var för sig på olika vis. 

Kanske det är lätt till att fastna i fakta och glömma ta ut svängarna så att resultatet blir tråkigt. Usch, det är det värsta, jag vill inte hamna där men tyvärr så sitter jag ofta i den stolen i alla fall. 

Försöker vara observant och slänga de besvärliga stopptråkbilderna och finna på nya, men tiden, tiiiiden... räcker inte alltid till.
  
Är du författare eller illustratör eller både och?
Jag är absolut en illustratör (som skriver ibland eftersom ingen annan vet vilken text som hör till mina bilder)

Vem berättar du för och varför?
Först tänker jag att jag ska berätta för någon, men så fort jag börjat glömmer jag denne eftersom fokus hamnar på det eller dom som berättelsen eller bilden handlar om.
  
Har du någon gång använt dig av en påhittad figur, eller en fiktiv berättelse i en faktabok? 
Jaa, det kan jag väl tycka att jag gjort med humlan i mina illustrationer om Stefan Castas text om humlan.

Följdfråga: Vad kan man vinna på att väva in fakta i en berättelse? Finns det någon nackdel med att göra detta?
I humlans Blomsterbok, som jag nu tänker på, blev det väl lite tvärs emot. 

Stefan skrev fakta om humlan och jag lite förmänskligade henne i mina bilder, därför att jag kände att jag då lättare kunde identifiera mig med humlan. Jag ville väcka känslor hos läsaren för humlan och jag tror att om också läsaren kan identifiera sig med t ex en humla tar hon till sig fakta om den lättare. ( Jag tror det eftersom jag själv funkar så.) 

Men då jag för ganska länge sedan gjorde bilderna om humlan så var det omodernt att förmänskliga djur. Då trodde de “som förstod bäst” att det kunde vilseleda barnen att tro att t ex en humla kunde se ut så.
Jag berättade för barnen i några skolklasser, efter att jag lärt mig detta av ett par kritiker som skrivit om boken, att det kanske inte var så lyckat eftersom barnen kunde göra sådan förväxling. Då skrattade de hjärtligt och tyckte att det var underligt av dom att tro det.
Numer tror jag inte längre det finns riktigt lika många vuxna som tror det om barnen längre, för det är inte lika modernt att tro så längre.

Vad gör du för research?
Det lilla jag vet läser jag mig till. Söker upp i naturen o kollar är också medlem i ett par föreningar som ägnar sig åt natur o särskilt växter. Där finns väldigt mycket kunskap samlad. Och så har vi ju internet, som inte är fy skam heller.
Det kan ibland vara bra att inte veta för mycket men att vara nyfiken på det jag jobbar med och därför ta reda på hur det ena o andra hänger ihop.
Hur tänker du när du gör bilderna? Hur ser din arbetsprocess ut?
Tänker på hur jag ska ta reda på saker det gör jag. 

När jag sen har fått reda på detta så... Neeeeej, då får jag inte helst tänka... Nej fyyyy... Bort med tankarna. Väck med dem!!!!!!
Phuuu... så ja, nu hoppar det upp... Och får vara i fred. 

Sätter på radion. 

Arbetar stilla.
Ja, så är det när det funkar till slut.

Hur ser du på förhållandet mellan text och bild? Och på samarbetet mellan illustratör och författare?
Jag ser på det som att i den här boken arbetar två upphovsmän i full respekt för den andres insatts.
Om jag vill tala med den andre, vrida o vända på ngt eller har hamnat i en svacka och behöver en puff så gör jag det med största förtroende. 

Om detta inte kan funka går det åt skogen. Och i den sortens skog blir det inte ngn vidare till naturbok gjord.

Vad har du för förebilder bland illustratörer/ författare?
Jag tror mig verkligen inte vara bäst som säger att jag nu inte har ngn. 

För det beror nog mer på att jag är till åren kommen och om jag inte gör mina bilder ur mitt egna inre förråd nu, när ska de då bli gjorda. Jag letar där inne hos mig själv och hur det är så ploppar det ibland upp det som jag tycker är roligt att få måla och det räcker för mig. 

Men om det räcker att få betalt för det är ju en helt annan historia som jag inte kan rå på.

Tack för att vi fick ställa våra frågor!
På torsdag kommer nästa inlägg. Då har vi intervjuat Helen Rundgren.