onsdag 25 december 2013

Jessika Berglund på bilderbokskurs

På Högskolan för design och konst i Göteborg går en terminslång bilderbokskurs för bildmänniskor som vill ta ett helhetsgrepp över boken, text och bild tillsammans.

Jag går på den.

Det är heltidsstudier på distans och på sätt och vis är allt precis som vanligt. Jag sitter i mitt arbetsrum och kämpar med en berättelse i text och bild, osäker och ganska ensam. Gro Dahle, som föreläser på kursen, kallar det ”fammelfas”. Alltså att leta och famla och inte vara fördomsfull eller ge sig för fort.

Leta tills du hittar det du vill ha!

Jag försöker att inte ge mig, men det är ganska svårt. En av bilderna har hittills dykt upp i 6 ganska färdiga varianter och berättelsens alla figurer ligger i drivor på skrivbordet – blyerts, tuschpennor, fineliners och färgytor och restbitar från tidigare projekt kommer till användning.

Tror jag, jag famlar ju fortfarande (igår klippte jag sönder en gammal karta, till exempel).

 
 
 
Skillnaden mot det vanliga ensamarbetet är att vi med jämna mellanrum ses och har intensiva föreläsnings- och samtalsdagar. Vi som går kursen får nya kollegor och massor av input från bra föredragshållare. Alla delar generöst med sig av arbetsmetoder, teknikkunnande, materialtips.

 

Och handledning!

Någon att bolla med och det är så spännande. Nu har jag pratat om samma projekt med två helt olika personer, en textmänniska och en bildmänniska. Det blir djupdyk i helt olika slags detaljer.

Så här kändes det efter senaste handledningen, något slags fokus:

 

Vid pennan: Jessika Berglund


tisdag 24 december 2013

Adventskalender - JULAFTON


Bild ur "Tomten och den röda halsduken" av Lena Arro och Catarina Kruusval
 
I Barnboksnätet diskuterar vi ofta bildens betydelse och att bild och text inte "ska" överlappa varandra - så här skriver Lena angående det:
Här löd texten till att börja med ungefär: "...när tomten seglade med halsduken över sjöar och åar fick han ett belåtet uttryck i ansiktet..." - men Catarina och jag blev snabbt överens om att det var överflödigt, tomtens belåtna ansiktsuttryck syns så bra i bilden (om man tittar riktigt nära). Ord blev bild kan man säga. När det händer är det extra roligt att vara bilderboksförfattare.
 
GOD JUL hälsar Lena och Catarina

måndag 23 december 2013

Adventskalender - 23 december



Nämen, vad låg det i paketet? Jo, en hästbok! Nämligen den spännande fortsättningen på "Men, ta tag i tyglarna då!" Vad heter den här nya då? Vad står det? "Se vart du ska!" Jaha.

     "På bussen hem sitter Helena fortfarande och ler. Hon tittar ut genom fönstret och stryker sig på armen. Det kommer  fortfarande  
    knottror på den när hon tänker på vad hon varit med om. Det känns helt overkligt alltsammans.
        Solen håller på att sjunka ner i havet när de far över bron. Men de sista strålarna värmer genom fönstret och sticker henne  i 
    ögonen så hon måste blunda.
        Var det en dröm? Inte kunde det vara så härligt att rida på ridskola? Inte kunde det vara så roligt och lekfullt? Fick man
    vara så här lycklig?"

 
Ja, får man det? Kan det vara så lätt?
 
GOD JUL önskar Kristina Westerlund

söndag 22 december 2013

Adventskalender - 22 december

Vinterhaikus av Camilla Jönsson

Vintermörkret drar
sin skugga över staden.
Jag står som bländad.
 
 
Frosten biter till.
Handen darrar mot pennan.
Bläcket står stilla.
 
 
Landskapets vithet
Sticker i mina ögon
Längtar efter grönt


Vill du lära dig att skriva haiku? Klicka här

lördag 21 december 2013

Adventskalender - 21 december

Författare: Helena Karlsson
Illustratör: Elin Fahlstedt
 
 
Utdrag ur boken:
 
Födelsedagen
 
Det är måndag och jag vet att Olle fyller 15 år.
Han kommer till skolan på en ny moped.
Mopeden är snygg och svart.
Den ser dyr ut.
Elias och jag är på väg in.
Vi stannar när vi ser Olle.
Elias knuffar till mej.
-          Nu jävlar, säger han.
Nu ska vi plocka den jäveln.
Jag känner hur rädslan väller upp i mej.

fredag 20 december 2013

torsdag 19 december 2013

Adventskalendern - 19 december


 
Göteborg vintern 1846 (utdrag ur Smugglarens hemlighet)

I dag var det fin sikt utåt havet. Några fiskebåtar var på väg in med sin fångst. En skonert var på väg ut för fulla segel, antagligen Englandsbåten. Det var fint!

Samuel vände sig om och tittade åt andra hållet, bort över Masthuggsberget med sitt myller av småhus. En del av dem klamrade sig fast på sluttningen i en farlig vinkel. Han kastade ett öga på småbarnen, de var fortfarande fullt upptagna med isen. Då klättrade han upp på den allra högsta bergsklacken och drog fram kikaren. Den låg alltid i hans vänstra byxficka och han tänkte alltmera sällan på att lämna den tillbaka. Nu vände han ryggen mot havet och tittade åt andra hållet.

onsdag 18 december 2013

Adventskalender - 18 december


Illustratör/Författare - Peter Bergting

Malda är på flykt i Morwhayle och har hamnat på ett café där man serverar spöken. Egentligen är Malda blond, men i den här scenen har hon maskerat sig och färgat håret. Inspirationen var En Julsaga och jag tyckte det var fint att min lilla hjältinna fick fira jul med någon – även om det var med spöken. Usprungligen är bilden från bokserien Legenden om Morwhayle men när vi skulle göra rollspelet baserat på böckerna så ville spelskaparna att jag skulle färglägga bilden och det är den ni ser här.

God Jul önskar Peter Bergting

tisdag 17 december 2013

Adventskalender - 17 december


Caroline Röstlund vill med denna bild illustrera hur "kul" det är att åka slalom med barnen, speciellt när de är mycket bättre på att åka. ;D

måndag 16 december 2013

Adventskalender - 16 december

 
 
Hyakinthos hette en snygg kille från Sparta som fick en diskus i skallen. Där blodet droppade ner på marken växte hyacinter upp. 
Sen traskade hyacinterna ända hit till oss från sydöstra Turkiet så att vi kunde fira jul, det tog nog tusen år. Men det tar fem år innan löken blir så här tjock. Och Mohammed sa att är det så att man råkar ha två bröd gör man bäst i att byta bort det ena mot en blomsterlök, typ den här, för även själen måste få mat. Så låt själen ha den ifred, för om magen får den blir du sjuk.
 
GOD JUL alla tiders barn önskar Kristina Westerlund

söndag 15 december 2013

Adventskalender - 15 december

LITTERÄRA BRODERIER
 


Det här är ett utsnitt ur ett av mina hundradagars litterära broderier. Det bygger på Arundhati Roys The God of Small Things som jag arbetade med i somras.
Här på min hemsida kan man titta på ett broderi från förra sommaren som bygger på en helt annan bok. Där kan man också få en inblick i min arbetsmetod.
Just nu broderar jag Carsten Jensens Vi, de drunknade, men det blir inte klart förrän 5 mars, så det kan jag visa en annan gång.
 
Varma hälsningar Sassa Buregren

lördag 14 december 2013

Adventskalender - 14 december

Illustratör: Roy Svensson

Den grå tomten av Monika Häägg

Min mormor var en sagoberättare.

Den sista julen hon levde var jag sju år. Sent på kvällen före julafton började stora tussar av mjuk snö att falla. Jag stod i fönstret och såg upp mot den gråmörka natthimlen medan hela min värld sveptes in i ett vitt duntäcke.

På julaftons morgon låg tunga strängar av snö på träd och buskar. Pappa band upp havrekärven i päronträdet och några röda ivriga domherrar letade sig genast fram till de små kornen. En blek decembersol hängde strax över horisonten.

fredag 13 december 2013

Adventskalender - 13 december

Spårsnö


Om man följer spår i snön

kan man bli bra på att

känna igen olika sorters människor

 

Många små spår i varandra

Förskoleklass på väg till biblioteket

Ett spår hårt nedstampat utanför de andras

Ville inte gå i ledet


Läderstövelspår mellan streckspår av hjul och kryllande tasspår

Tant med rollator och pekingesrar

på väg till parken

torsdag 12 december 2013

Adventskalender - 12 december


Utdrag ur Tom och den Blå fågeln
Den mesta tiden tillbringade Beleby dock med att klaga högljutt och outtröttligt på Toms brist på intresse för sitt utseende. Tom ville gärna prata om vad som helst utom kläder, så en gång när den rödbruna taxen var med i samma vagn igen berättade Tom att han döpt den till Herman.
     ”Det heter hon inte”, sa Beleby tvärsäkert.
     ”Det vet jag väl”, sa Tom. ”Men jag vill inte fråga vad hunden heter på riktigt. Och varför den sitter i en väska.”
     ”Det är trendigt att ha hunden i en väska, fattar du väl. Om du vill du ha reda på vad den heter får du väl fråga hunden”, sa Beleby.
     ”Hundar pratar väl inte”, sa Tom.
     ”Det stod i boken att de gör det”, sa Beleby och sög på en klubba som han sparkat till sig för en stund sedan. På grund av en stor vattenskada på Karlaplan hade tunnelbanetågen varit fullare än vanligt och de fick stå och trängas i mittgången. "Det stod tydligt att övernaturliga väsen så som vättar, med andra ord finaste jag, kan prata med djur. Hundar är djur."
     ”Vilken bok?” frågade Tom.
     ”Den där boken som jag tittade i för att komma ihåg att jag absolut inte är en tomte”, sa Beleby och rykte på axlarna.
     ”Slog du upp dig själv i en bok?” skrattade Tom.
     Beleby krängde av sig ryggsäcken och plockade upp en bok ur den. Det var en bok om folktro med en gammal hustomte på framsidan, till förvirring lik Beleby med undantag av kläderna.
     ”Du såg den här boken och kom ihåg vad du är för något?” sa Tom.
     ”Jag mindes det så fort jag läste det, knäpptönt”, sa Beleby. ”Och jag ska säga dig att jag har mycket snyggare kläder än den där fjanten på framsidan.”
 
Tom och den Blå fågeln är Susanna Nissens debutroman - läs gärna om hennes resa till antagen bok på debutantbloggen..

onsdag 11 december 2013

Adventskalendern - 11 december

Välkommen till Grybbingdalen - nytt bokprojekt av Patrik Stigsson




Det här är Davvad. Han är en fruktgrybbing.

Fruktgrybbingarna bor i Grybbingdalen. De har maten de äter, frukt, nötter och bär, växande på tornen de bor i. De ägnar mycket tid åt att förädla det de odlar till must, marmelad, saft, sylt, gelé, kräm och kompott. För övrigt gillar de att spela spång, tupplura, promenera och bara ha det bra.
 
Snart måste Davvad ge sig i väg från dalen för att rädda Prinsessan Ja!. Men det vet han ännu inte om.
 
Davvads bäste vän, den ständigt flöjtspelande Polp, ser ut så här:



 

Illustrationer av Carl-Marcus Edhardt
Författare är Patrik Stigsson som tidigare utkommit med fantasy-romanen Cirkoli

tisdag 10 december 2013

Adventskalender - 10 december

Julfirande i bronsålder ur Isvintern av Monika Häägg


Det luktar av tall och gran. Jordgolven är strödda med halm och på väggarna hänger små knippen av de gröna grenarna.

Frida drar in den välbekanta doften. Under hela dagen har hon arbetat med att samla grenar och knyta de små Joletecknen. Kungsgårdens hall är nu omsorgsfullt klädd inför de stora dagarna. Hon vädrar i luften och suckar belåtet.

Ingemund har dragit ut på vargjakt och de gamla fångstgroparna har preparerats. Tore har arbetat under flera dagar medan Ulv muttrat om att det där bara är onödigt arbete. Vargen har knappt syns till under de senaste solvarven. Men Tore har varit entusiastisk och med hjälp av både Hervor och Torkel har groparna snabbt blivit användbara.

Nu har alla karlar gett sig i väg ut i vinterlandskapet med snöskor och kälkar. Till och med Ulv har haft ett brett leende i ansiktet när de lämnade gården. Det är något speciellt med vargjakt i vinterväder.

måndag 9 december 2013

Adventskalender - 9 december

Lysande lekklappar från Ingela Jonasson: Pysseltips

Lucka 9: Lysande lek

Än finns det tid att göra julklappar. Det är roligt. Fast klapparna i bloggluckan idag är lite luriga, för på dem är det utsidan (kursiv) som är rolig. Av gamla byggklossar har vi gjort lysande klappar att leka lekar à la "gömma nyckeln", perfekt lek för mörka decemberkvällar. I Julpysslatillsammans finns hela beskrivningen.

Detta pyssel är inte så tidskrävande, men kan ändå ta ett par dagar att göra - för det behövs flera lager färg som ska torka! Så börja spana efter fosforescerande färg och gamla byggklossar redan idag. Kanske blir detta en lek ni kan leka på julafton?

/Ingela Jonasson

lördag 7 december 2013

Adventskalender - 7 december

Snöar av Sara Gimbergsson

Vill du läsa mer om Sara och hennes alster - klicka här

 

fredag 6 december 2013

Adventskalendern - 6 december

Skrivtips och skrivövningar - ihopsamlade av Peter Ekberg

Hej!
Ibland när vi sätter oss för att skriva så är det alldeles tomt i knoppen. Det tomma pappret stirrar på oss och vi tappar tron på att vi skulle kunna skriva något bra. Trots det är skrivandet när det funkar alldeles  fantastiskt spännande! Att använda sin fantasi för att skapa något som inte fanns tidigare är väl faktiskt ganska fantastiskt? Sedan när man har fört ut sin fantasi ur huvudet och ner på pappret eller in i datorn kan man säga: Titta, här är något som jag gjort och som ingen annan gjort på exakt samma sätt före mig!
Det finns olika sätt att komma ifrån de där stunderna när det känns tomt i knoppen. Det viktigaste är nog att bara våga testa att skriva något. Här kommer några övningar. Du kan använda dem ensam eller i grupp. Du kan hålla dina texter hemliga eller så kan ni läsa varandras.

1. Börja med ”Jag minns...” Bara skriv ner många korta minnen. Om du hamnar i ett långt minne så skriver du det. Du bestämmer! Det spelar ingen roll om minnet är från något som hände för fem sekunder eller fem år sedan. Vad du än väljer så gör du det levande igen!

2. Håll inte tillbaka. Skriv så detaljerat du kan om
Stjärnorna
En resa till en annan planet
Simning
Det räddaste du någonsin varit
När du var som mest lycklig
Naturen
Saker som förändrat ditt liv
En lärare du har haft

3. Ta något du känner starkt för, positivt eller negativt och skriv ur två perspektiv. Först som om du älskar det och sedan som om du hatar det.

4. Skriv på olika ställen. Utomhus, i skolan, hemma, på bussen. Blir det någon skillnad?

5. Föreställ dig en plats som du älskar. Se detaljerna framför dig och skriv om det. Det kan vara ditt rum, eller ett träd som du satt under en sommar, eller en plats vid floden eller i stan. Vilka färger fanns? Vilka lukter?

6. Undersök din fantasi. Vad vill du helst av allt skriva om? Rymden, robotar, universum, skolan, livet som du ser det? Någon som förlorat sina föräldrar eller någon som har allt? Du bestämer. Fantisera. Hitta på.

7. Ett sätt att göra något spännande är att slänga in några fantastiska saker i en vardaglig historia. Trädet du sitter vid kanske slukar dig och visar vägen ner i en underjordisk värld. Vad händer där? Eller vad händer om ett rymdskepp landar när ni äter middag?

Det var några små tips för att komma igång! Många tar skrivandet för allvarligt och tänker att det måste bli ett mästerverk direkt. Det blir det aldrig! Bra böcker och texter vaskas fram genom att man skriver om många gånger. Det är kul!
Jag brukar se det som att man bygger ett hus. Först lägger man grunden, det är första utkastet, det får bli hur dåligt som helst. I det här steget är det viktigaste att få idén ner på papper. Sedan när grunden är lagd kan man skriva om. Då börjar det roligaste för då kan man lägga till, förbättra, stryka och smycka sitt hus som man vill! Om du testar att skriva om och försöka förbättra din text ett par gånger kommer du att märka hur den växer och utvecklas.

Lycka till!
Peter

Kolla in min blogg här.

torsdag 5 december 2013

Adventskalender - 5 december

 

Packa in roligt med Ingela Jonasson. Vill du har fler pysseltips - klicka här: Pyssla tillsammans


Strumpor kan vuxna tycka är roligt att få i julklapp, faktiskt. Men vuxna är ju lite svåra att förstå sig på ibland. Har de önskat sig tråkiga saker i julklapp så kan du ändå packa in dem på roliga sätt. Här förvandlar vi ett par strumpor till två rosor att ge bort.

1. Först målade vi två kvistar gröna, med hobbyfärg. Låt gärna färgen torka över natten! Kvistarna kan också vara omålade.

2. Vi plockar sen fram:
- två röda silkespapper (eller omslagspapper)
- grönt tyg, eller hobbyfilt
- limpistol, eller hobbylim
- snöre, t.ex. grönt presentsnöre
- sax

3. Vik papperet kring en strumpa.

4. Rulla ihop det till en ros runt pinnen.

5. Knyt fast blomman med snöre på "stjälken".

6. Klipp ut löv i tyget (eller i färgat papper) och limma fast dem på stjälken.

Gör ungefär likadant med andra strumpan. Klappat och klart!

tisdag 3 december 2013

Adventskalendern - 3 december


Södra Afrika

December


Flickan märkte inte de vassa stenarna under fötterna. Hon hade aldrig haft skor på sig under hela sitt 12-åriga liv. Inte heller solen som stekte högt på himlen störde henne. Värmen, insekterna, lukten, det skarpa ljuset i ögonen och tyngden av hinken på huvudet, hon kände inte till något annat. Det var hennes jobb att hämta vatten till familjen och det hade hon gjort så länge hon kunde minnas.

Det rasslade till i gräset och en orm ringlade sig iväg. Ett annat ljud fick henne att stelna till. Det kom från busksnåret bakom henne och hon vände sig sakta om. Det kunde vara en fara som lurade. Någon som ville henne illa. Ett vilt djur …

Vad hon än hade väntat sig så var det inte detta. Hon gnuggade sig i ögonen. Ett stort huvud tittade fram och det liknade inte något hon tidigare sett. Ett grått huvud med en stor, svart nos, som liksom rörde sig. Vad var det? Djuret stapplade fram, närmade sig henne med dimmig blick, vinglade och föll. Den svarta nosen försvann, löstes upp i hundratals sur rande flugor. I stället syntes ett köttigt, rött hål. Flickan släppte hinken och sprang.


Vid pennan: Åsa Öhnell (utdrag ur Elefantförarens hemlighet, en deckare för barn i mellanåldern om smuggling av elfenben)

måndag 2 december 2013

Adventskalendern - 2 december

Illustratör: Maria Nilsson Thore
Författare: Kerstin Lundberg Hahn
Utdrag ur boken:
Stackars Oscar. Han har kanske världens pinsammaste föräldrar. Pappa testar akustiken i skolans trapphus genom att sjunga opera, och mamma som älskar att dansa ska naturligtvis upp och köra hip-hop när det är skoldisco. Ofta vill Oscar bara sjunka genom jorden.

Men så en afton i december går familjen på restaurang, en nyöppnad Kinakrog är det, och då … ja, vi låter väl Oscar berätta vad som hände den kvällen:

Jag ris och kyckling med nötter. Det var riktigt gott och jag behövde inte peta undan något alls. Sedan gick jag och tittade på fiskarna, medan mamma och pappa smaskade vidare. Efter en stund knackade någon på min axel och när jag vred på huvudet stod det en tjej där, ungefär lika lång som jag, mittemellan-lång alltså. Men resten av henne var inte mittemellan. Hon hade kolsvart hår och superbruna, nästan svarta ögon. Det såg nästan ut som om det glittrade små stjärnor där inne i ögonen. Och när hon log blev det en liten rynka högst upp på näsan.