Utdrag ur Tom och den Blå fågeln
Den mesta tiden tillbringade Beleby dock med att klaga högljutt och outtröttligt på Toms brist på intresse för sitt utseende. Tom ville gärna prata om vad som helst utom kläder, så en gång när den rödbruna taxen var med i samma vagn igen berättade Tom att han döpt den till Herman.
”Det heter hon inte”, sa Beleby tvärsäkert.
”Det vet jag väl”, sa Tom. ”Men jag vill inte fråga vad hunden heter på riktigt. Och varför den sitter i en väska.”
”Det är trendigt att ha hunden i en väska, fattar du väl. Om du vill du ha reda på vad den heter får du väl fråga hunden”, sa Beleby.
”Hundar pratar väl inte”, sa Tom.
”Det stod i boken att de gör det”, sa Beleby och sög på en klubba som han sparkat till sig för en stund sedan. På grund av en stor vattenskada på Karlaplan hade tunnelbanetågen varit fullare än vanligt och de fick stå och trängas i mittgången. "Det stod tydligt att övernaturliga väsen så som vättar, med andra ord finaste jag, kan prata med djur. Hundar är djur."
”Vilken bok?” frågade Tom.
”Den där boken som jag tittade i för att komma ihåg att jag absolut inte är en tomte”, sa Beleby och rykte på axlarna.
”Slog du upp dig själv i en bok?” skrattade Tom.
Beleby krängde av sig ryggsäcken och plockade upp en bok ur den. Det var en bok om folktro med en gammal hustomte på framsidan, till förvirring lik Beleby med undantag av kläderna.
”Du såg den här boken och kom ihåg vad du är för något?” sa Tom.
”Jag mindes det så fort jag läste det, knäpptönt”, sa Beleby. ”Och jag ska säga dig att jag har mycket snyggare kläder än den där fjanten på framsidan.”
Tom och den Blå fågeln är Susanna Nissens debutroman - läs gärna om hennes resa till antagen bok på debutantbloggen..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar