tisdag 28 juni 2011

Illustration!

Ett välbesökt inlägg här på bloggen är det där Caroline Röstlund lyft fram några intressanta favoritillustratörer. Bilder av t.ex italienska Beatrice Alemangna och svenska Sara Lundberg eller Maria Nilsson-Thore.
Hos Bokunge ser jag ofta intressanta bilderboksbilder och ibland illustratörsintervjuer. Kolla också Annika Rockströms och Jessika Berglunds intervju med Kristina Digman  här på bloggen från i våras!
Vad gillar du för illustration?
Liten tös förlorar sig i Hans Arnolds bildvärld ("Allra käraste syster").
Med sommarhälsningar / Pia Johansson
p.s. klicka gärna på "illustrera" i vänsterspalten, under etiketter, så får du upp en massa inlägg som har med illustration att göra här på bloggen. 

måndag 27 juni 2011

Sommarsamtalet

Illustration av Sara Gimbergsson med härlig sommarkänsla.
 Det är sommar. Igen. BarnBoksNätets blogg har funnits i över ett år nu, en stor skatt av spännande bilder och tankar om barn och ungdomslitteratur och skapande gömmer sig i vårt arkiv. En skatt som vi tänker plocka fram i sommar.
Gamla tankar och ämnen blandas med nya, när vi nu bjuder in till sex veckor av spännande sommarsamtal!
Varje vecka diskuterar vi något nytt här på bloggen. Det blir lite glesare mellan inläggen för att lämna utrymme för ett gemensamt samtal. Så fundera vidare i hängmattan och på badstranden och återkom gärna med egna tankar i kommentarer! Välkomna!
/BBN-redaktionen

söndag 26 juni 2011

Läs vad du vill och må bra

Åldersindelning på böcker har jag alltid tyckt är lite trist. Som barn läste jag vuxenböcker och nu som vuxen läser jag bilderböcker och det går alldeles utmärkt.
Visst är det roligt med tips på böcker från andra och ibland träffar de mitt i prick. Men det är inte säkert att de passar just mig just då. Vi ser inte alltid samma saker i en text eller i en bild. Vad jag finner underbart upplever du kanske som urtrist. Och tvärtom.
Det gäller att vara ödmjuk när det gäller tycke och smak. Ingen har fel men alla har rätt.
Jag minns ännu, antagligen välmenande bibliotekarier och lärare som rynkade på näsan och fick en att skämmas när man vågade sig fram för att fråga efter en bok som i deras ögon inte dög.
Inget mer sånt, tack!
Nej, läs vad du vill och må bra.
Jag har satt ihop en lista på några av de böcker som jag uppskattat genom åren, med betoning på spänning.
Med den vill jag tacka för mig och önska alla en RYSLIGT god fortsättning på sommaren.


Oktoberlandet av Ray Bradbury
Märkliga och stundtals riktigt otäcka noveller.
Överkojen av F. M. Crawford (novell som förmodligen ingår i en samling men jag minns tyvärr inte namnet - novellen minns jag däremot. Med fasa. Ingenting för den som tänkt boka hytt på Finlandsfärjorna...)
Mysteriet Edwin Drood av Charles Dickens
Charles Dickens sista och oavslutade - kan leda till sömnlösa nätter då man försöker komma på vem mördaren egentligen var...
Röda Zora av Kurt Held
Den har jag inte läst på väldigt, väldigt länge men den sitter kvar i minnet.
Peppermint Gin av Britt Holmström
Samma sak med den här.
Skånska spöken av Stefan Isaksson
Allt man behöver veta inför en övernattning på något skånskt slott - vare sig man vill träffa eller undvika gengångare och spöken...
Löwensköldska ringen av Selma Lagerlöf
Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige av Selma Lagerlöf
Trollmusik av Selma Lagerlöf
Gamla, jovisst och gammaldags, jodå, men språket och historierna lever och har hälsan.
Gåtfulla platser i Sverige av Stig Linnell
Fascinerande ställen man kan besöka.
Hastfordska vapnet av Claude Gerard pseud. för Aurora Ljungstedt
Sveriges första deckare?
Mio min Mio av Astrid Lindgren
Den läste jag många gånger som barn. Och grät varje gång.
Skräckens labyrinter av H. P. Lovecraft
Kusliga, mystiska noveller.
Sällsamma berättelser av Edgar Allan Poe
Skräckberättelsernas grand old man
Älvor, vättar och andra väsen av Ebbe Schön
Allt man behöver veta om vad man bör akta sig för i de svenska markerna
Theos ockulta kuriositeter av Ola Skogäng
Kuriös serieskräck i tre delar

fredag 24 juni 2011

Mer sagor åt folket!

Definitionen på "saga" är ungefär: " en fantastisk berättelse som börjar med Det var en gång... och som har en moral på slutet. "
Moralen går ofta ut på att det går bra för den som är smart och dåligt för den som inte är det. Och när jag skriver dåligt så menar jag verkligen dåligt - den osmarta (=onda) personen i sagan kan råka ut för så hemska saker som att få tårna avklippta för att foten ska passa i en sko, bli inskuffad i en het ugn, luras att skära upp sin egen mage för att få plats med mer gröt, få sitt enda öga förblindat av en rödglödgad träpåle. Och så vidare.
Sånt där kan man väl inte berätta för små oskyldiga barn?
Jodå.
För det finns - eller borde åtminstone finnas - en alternativ definition på " saga ": " En fantastisk berättelse där vi kan identifiera oss med någon av personerna, som styrker oss och som vi faktiskt har ett inneboende behov av. "
Att vi har behov av dem bevisas av att sagorna vandrar vidare genom världen och århundradena, nästan oförändrade. Många av våra sagor kommer ursprungligen från Indien och Persien och sagan om Askungen lär ha sitt ursprung i 800-talets Kina. Långt borta och längesen men samma saga som här och idag. Otroligt.

En saga som alltid fascinerat mig sen jag som barn fann och räddade ett exemplar av Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige ur valborgsmässoelden är den om gråråttorna och svartråttorna på Glimmingehus. I år fick jag äntligen besöka Glimmingehus. Och dessutom hälsa på jätten Finn i hans krypta. Helt sagolikt!

torsdag 23 juni 2011

Skräck, ska det vara nåt det?

Det är inte så fint att vara skräck- och spänningsförfattare.
Skräck- och spänningsförfattare får sällan Nobelpris ( vilket är synd - jag äger nämligen en långklänning med paljetter som jag tänkt ha på mig när jag mottar Nobelpriset och som jag provar före varje flytt för att se om jag fortfarande kommer i den, och det gör jag än så länge, men jag måste varna Svenska Akademien: om ni väntar alltför länge kan det bli tajt! ) och recensenter på kultursidor skäms litegrann för att skriva om skräck/spänning eller erkänna att de gillar det.
Det gör inte så mycket.
Det är inte för dem jag skriver.

tisdag 21 juni 2011

En magisk natt

Idag infaller sommarsolståndet. Den riktiga midsommaraftonen alltså, inte Johannes döparens dag, som kom mycket senare. Exakt klockan 19.16 ikväll står solen i zenit över Kräftans vändkrets och sedan följer årets kortaste natt.
Den här natten är magisk. Allehanda väsen och oknytt rör sig fritt och det gäller att se upp, om inte annat för att man annars riskerar att snubbla över moderna druider och festande forntidsdyrkare som just i natt besöker gamla hednatempel och stensättningar, byggda med tanke på hur den livsviktiga solens strålar föll vid sommar- och vintersolståndet. Gamla almanackor? Offerplatser? Gravrösen? Eller allt i ett. Spännande och fantasieggande platser i vilket fall som helst.  Här Ale stenar:

måndag 20 juni 2011

Det förbjudna området, som benrangelmannen vaktar

Det finns skräck och det finns skräck. Alla är rädda för något: höjder, trånga utrymmen, ensamhet, mörker. Sådana rädslor är mest jobbiga. Sedan finns krig, tortyr och ohyggliga övergrepp: skräck som ingenting föder utom förtvivlan och vrede. Men så finns en tredje sort: skräck vi kan njuta av - om vi möter den frivilligt och i lagom mängd. Det kan vara hemska historier som berättas muntligt i flackande ficklampssken, bildligt i filmer eller skriftligt i böcker. Historierna har några gemensamma nämnare: de får oss att rysa, men av välbehag, och de handlar ofta om döden. Aurora Ljungstedt beskriver det såhär: " ...den oroliga menniskoandens ständigt gäckande sträfvan att närma sig det förbjudna området, som benrangelmannen vaktar. "

söndag 19 juni 2011

Då har min vecka kommit till slut. Det är första gången jag bloggat, och det har varit en spännande uttrycksform. Ett roligt sätt att få formulera sina tankar och en få tillfälle att fråga andra om det man undrar.

Jag vill tacka, Gull, Pia och Elisabet som gett mina frågor tid och kraft! Och alla som läst och kommenterat, läst och gillat, eller bara läst.

Nu ska jag, sambon och ”svärmor” packa in oss i bilen och fara till Mårbacka. Ett resmål som jag besöker flera gånger varje sommar. Att vandra där i Selmas anda ger mod och kraft. Om jag hade mer dagar hade jag skrivit om hur mycket de starka, föregångskvinnorna som Selma, Fogelstadgänget, Karin Boye och Tove Jansson betyder för mig. Men nu är det slut. Det får sparas för framtida texter.

Ha en fin sommar allihopa!


                                Hejdå för denna gång. Foto: Maria Fagerberg

lördag 18 juni 2011

Elisabet Norin om skrivandets villkor och sin roll som pedagog

Jag har tidigare skrivit om utmaningen i att balansera det introverta och det extroverta. Men även det introverta skrivandet består av en liknande uppdelning. Dels finns en närmast andlig sida där berättelsen skapas, dels hantverket att bearbeta texten. Båda dessa ben är lika viktiga. För mig dröjde det innan jag erövrade hantverksförmågan. Berättelser kom och jag satt i några veckor och skrev ned dem som i trans, men när jag försökte bearbeta texten sprack allt. Jag prövade olika skrivarkurser, vilket bara ledde till skrivkramp. Så var det i många år. Men så hittade jag till Sörängens folkhögskolas skrivarlinje distans. Där gavs mycket tid för eget skrivande och utrymme för integritet. Vår lärare, Elisabet Norin, fanns hela tiden med, närvarande, påhejande, stöttande, men också frågande: Varför har du skrivit så där? Detta blir otydligt för mig.

Idag har jag gjort en intervju med Elisabet om skrivandets villkor och hur hon tänker runt sin roll som pedagog.

fredag 17 juni 2011

Pia Hagmar om hästböcker

Vaknar av att regnet smattrar mot taket. När kommer sommarvärmen egentligen? Jag kliver upp och börjar reda i mina papper, för att få ihop dagen. Det är ett seriemanus, en artikel och en novell som ska finslipas. Ikväll kommer min sambo hem, från sin semestervecka i Skåne. Under veckan jag haft stugan för mig själv har det kreativa kaoset fått breda ut sig. Jag har skrivit på nätterna och kvällarna, och på dagarna har skrivarbetet blandats med annat pysslande med en känsla av att ha all tid i världen. Nu ska min skrivtid struktureras igen, med arbete 7-17 när sambon arbetar. Att ha den bestämda tiden gör skrivandet strukturerat och det blir mycket gjort genom att tiden känns begränsad. Men tid för kaoset tror jag är viktigt, för där växer andra, mer sällsynta tankar.

Det kreativa kaoset har brett ut sig med känslan av att ha all tid i världen.

torsdag 16 juni 2011

B. Wahlströms röda ryggar och andra viktiga rötter

Läsningen är som sagt viktig för mig. Det har resulterat i en magisterexamen i litteraturvetenskap. Men min läslusts rötter är inte kurslistornas verk. Det är istället (tillsammans med Ronja Rövardotter och Kulla Gulla m fl.) de klassiska hästböckerna. Det är B.Wahlströms röda ryggar som jag ärvde av min mamma. Anna Lisa Almqvist, Marie Louise Rudolfsson, Lisbeth Phanke, Ruby Fergusson, systrarna Pullein-Thompson etc.


Vetskapen om hur viktig denna läsning var driver mig att lägga ner mitt yttersta på varje text jag skriver. Varje novell i en hästtidning är en chans att få stanna i läsarnas hjärta resten av deras liv. En möjlighet att ta en flicka som är rädd för att galoppera i handen och säga du är inte ensam och kanske vågar du till slut. Även om inga kritiker eller litteraturvetare någonsin tar sig fram till de texterna, så är läsarna de bästa. Min ödmjukhet inför uppdraget stort.

onsdag 15 juni 2011

Våga prata om våld i nära relationer

Min senaste bok, Mia saknad, handlar om våld i nära relationer. Ett ämne som det pratas för lite om. Åtminstone som något som är en del av allas vår verklighet. Talas det handlar det om andra – de där borta. Det gör att ämnet (liksom andra tunga ämnen som mobbing, missbruk och psykisk sjukdom) blir något som händer någon annanstans. Men det påstår jag att det inte är. Relationer med våld är inte skilda från hur andra relationer fungerar med tydliga streck, utan det handlar om suddiga gränsöverskridningar. Ibland landar dessa överskridningar i ofattbart grymma handlingar. Ibland går det verkligen inte att förstå hur någon människa kan göra någon annan, och då till på köpet sina närmaste, sitt barn eller sin partner, så illa. Det är ofattbart. Och det måste få vara ofattbart. Men det är ändå en del av vår verklighet. Något som händer våra vänner, skolkamrater, elever, arbetskompisar.

Tystnaden gör det till en dold verklighet. En obenämnbar. Det är något som alla förlorar på. Inte minst de som är eller har varit utsatta. Deras livsupplevelse blir till något annorlunda, något som är så hemskt att det inte kan pratas om. Det stigmat blir ytterligare en börda att bära.

Att våga stå kvar där det inte finns några svar, där världen inte längre är hel och begriplig, kräver mod.
Foto: Maria Fagerberg


Extra svårt är det förstås att prata med barn om våldet. När det tas in som en del av vår verklighet, kan man inte längre göra om tillvaron till en rakt igenom hel och trygg värld. Det är smärtsamt att leva med. Världsbilden får existentiella sprickor, och det vill många skydda barnen från. Men då glömmer man att det redan är en del av många barns verklighet. Och det är något som händer i den värld som barnen ska leva sina liv i. Därför tror jag inte på att måla med andra färger för att skydda. I Mia saknad leds läsaren, tillsammans med huvudpersonen Janni, närmare det svåra ämnet. De vuxna har velat undanhålla Janni det hemska som hänt hennes vän. Men det accepterar hon inte. Hon tar saken i egna händer och ger sig ut för att ta reda på vad som hänt. Janni funderar, frågar, och det finns vuxna runt henne som lyssnar. Jag tror att det ger läsaren en trygghet. Samtidigt som några svar inte finns. När Janni frågar: Varför vuxna slår? får hon svaret av Joel: Det är det ingen riktigt som vet. Det är inte farligt att inte veta. Bara man vågar stanna kvar vid frågan tillsammans, inte släta över, inte dölja, utan stå vid bråddjupet och våga titta ner tillsammans.

tisdag 14 juni 2011

Gull Åkerbloms svar

Gårdagen ägnade jag mig åt att skriva nytt. Det betyder att smita runt, städa, dona, och långsamt växer styckena fram, ett efter ett. Motvilligt tvingar jag mig till datorn för att pränta ner dem.


Skriva nytt är alltid ett stort motstånd för mig. Det är att hitta en väg och våga tro att den leder framåt ...


Nyskrivandet kräver om inte dagar så timmar av obruten ensamhet. Detta leder mig in på dagens fråga, hur får man ihop de introverta och det extroverta. Jag har bollat den och några andra frågor till Gull Åkerblom.

måndag 13 juni 2011

Balansen mellan det introverta och extroverta

                                                                       foto: Maria Fagerberg


Jag heter Malin och ska blogga den här veckan. Jag kommer skriva om hur det är att vara ny i författaryrket, om mina böcker och om min vardag i den röda lilla stugan mellan två sjöar med kossor som enda grannar.



                                                                                                  Grannarna

Mina berättelser utspelar sig oftast i hästvärlden. De två böckerna om Joanna handlar om att vara nio år och få sin första egna häst. I Mia saknad, är hästarna i bakgrunden medan huvudtemat är våld i nära relationer. Jag skriver också bl.a noveller och seriemanus för Min Häst.
Mer om skrivandet finns på min hemsida.

Under veckan kommer jag också bjuda in gäster. Den första är en av de författare som gjort att jag sysslar med det jag gör idag. Gull Åkerblom. Som tonåring läste jag Johannesnatten om och om igen. Huvudpersonen Matilda och hennes liv lyckades kliva ut ur sidorna och dofta, smaka, kännas, bli en verklighet till. En verklighet som passade mig mycket bättre än den jag just då var så vilse i. Och i den upplevelsen finns för mig skrivandet och läsandets storslagenhet – möjligheten att leva fler liv. Ibland mer fantastiska, mer färgrika, ibland tyngre, smärtsammare. (Denna möjlighet är naturligtvis en illusion, allt händer ju i mitt liv, det är läsaren som med de beståndsdelar som jaget består av suggererar fram verkligheterna. Men det görs ihop med texten. Det är kommunikationen som skapar en annan värld. Att få vara en del i den kommunikationen är drivkraften för mig att skriva.)

Författarlivet består av två sidor: En introvert, där jag i ett eget rum hittar mina berättelser och mitt språk och en extrovert, där jag ska få min text att kommunicera med omvärlden. Att kunna balansera dessa två sidor tror jag är livsavgörande för en författare. Men det är svårt. Om och om igen hamnar allt i obalans. Hur man får reda i det tänkte jag fråga Gull om. Imorgon kommer hennes svar.

söndag 12 juni 2011

Vill du boka en författare/ illustratör till dina elever?

De senaste två veckorna har vi skrivit om skolbesök på BBNbloggen.
Skolbesök, förskolebesök, praobesök, besök på biblan mm, det är sådant vi sysslar med när vi inte skriver eller gör bilder.
Nu börjar sommarlovet och hösten kan kännas avlägsen, men kanske är det bra att planera? För säkerhets skull kommer vi att återkomma med såväl skolbesöksteman som information om bokning i höst:)
Hur gör man då när man bokar ett besök?

fredag 10 juni 2011

PRAO ÄR KUL!

PRAO (praktisk arbetslivsorientering) innebär att elever i främst skolår 5 till 9 tillbringar mellan en dag till några veckor på en arbetsplats. Syftet med prao är att ge eleven kunskaper om arbetslivet.

Jag brukar ta emot en elev på hösten och en på våren. Det brukar vara ett barn i taget och det passar mig bra. Jag tycker att man ska visa upp illustratörsyrket som ett alternativ i arbetslivet.
Nu tänkte jag berätta hur det går till, man kan säkert göra på tusen sätt men jag brukar börja med en inbjudan! Det känns trevligt och barnen känner sig välkomna!

onsdag 8 juni 2011

Kulturterminen - på en förskola någonstans i Göteborg

– Rita, måla, klippa, klistra, kladda, kludda och kreera!
En Göteborgsförort en tisdagsförmiddag:
himlen hänger regntung och snön längst gatorna har mist sin vithet. Det är mars.

tisdag 7 juni 2011

Berättarmantel - stjärnbeströdd och magisk

Det är Tema: Skolbesök här på bloggen. Idag berättar Inger Lindahl om en stjärnbeströdd och magisk berättarmantel:

Det är inte alltid så lätt att veta hur ett författarbesök på en skola ska gå till. Vad förväntar de sig av mig? Ska jag berätta om min bok? Läsa lite? Eller vill de att jag ska berätta vad som inspirerade mig och hur det kom sig att jag skrev boken? När jag frågar vad det är de önskar är lärarnas svar givet, de tänker pedagogik! De vill ha råd och tips kring skrivprocessen. Därför ger jag det, inte så många men två, tre saker tar jag upp. Barnen brukar inte vara särskilt intresserade men lärarna blir nöjda, det märks.

söndag 5 juni 2011

Besöka barn - och vuxna.

Om man som jag är författar/tecknare som vänder sig till barn är det väldigt viktigt och roligt att också träffa barn ibland.
För att det är ens läsare.
För att det var så länge sedan man själv var barn.
För att det är roligt.
Jag brukar ha en del rekvisita med mig på mina besök.

Jag träffar ganska små barn. Från femåringar på förskolan upp till treor och kanske enstaka fyror. Små barn är nästan alltid entusiastiska. De har frågor, åsikter och saker att berätta. Lägger sig i och avbryter och tycker de inte att det man erbjuder är något spännande så får man veta det...
Ungarna är sig faktiskt ganska lika överallt.
Man kan aldrig säkert veta vad som ska hända så jag brukar för säkerhets skull planera en tre-fyra olika prator så jag har att välja på. På det viset kan jag låta ungarna styra utan att alldeles tappa fattningen.
En sak som däremot skiljer sig mycket mellan olika barngrupper är lärarna...

torsdag 2 juni 2011

Årets Alma: Shaun Tan


 Alma pristagare 2011 med motiveringen;

Shaun Tan är en virtuos visuell berättare, en vägvisare till bilderbokens nya möjligheter. Hans bildvärldar utgör ett kosmos där inget är självklart och allt är möjligt. Minnet av barndomen och uppväxttiden är fasta referenspunkter men bildberättande är universellt och berör alla oavsett ålder /.../ Han förenar briljant magiskt berättande med djup humanism.”

Vid prisutdelningen talar han själv om sitt arbete och sin uppväxt,  Shaun Tan - Almapristagare 2011 : Om magiska världar och bildberättande

Shaun Tan växte upp i Perth i Australien. I skolan var han känd för sin tecknartalang och studierna gick vidare till University of WA där han läste Fine Arts och Engelsk litteratur fram till 1995. Efter det har han arbetat som frilansande illustratör och författare.
Han är mest känd för sina drömlika lite surrealistiska bilder och berättelser.
-Jag gillar bäst att göra otroligt konstiga böcker, säger han själv.
Läsaren ska inte behöva ha en särskild utbildning eller förkunskap för att kunna förstå, tycker han. Varelserna, miljöerna och upplevelserna i Shaun Tans drömvärld är bekanta och främmande på samma gång.
Han har tagit emot en mängd priser för sitt arbete bara i år har han fått en Oscar för bästa animerade kortfilmen ”The Lost Thing” och nu i dagarna Almapriset i Stockholm.

onsdag 1 juni 2011

Från fem till femton

Eftersom vi har Tema: skolbesök på bloggen de här veckorna har vi bett Pernilla Gesén berätta om sina skolbesök, hon är ute i skolorna väldigt mycket.
Pernillas böcker vänder sig till barn i väldigt olika åldrar, ungefär alla åldrar som barn kan ha faktiskt och därför är hennes skolbesök aldrig riktigt likadana.
Så här skriver hon;