Idag fortsätter Tema Naturfakta med en intervju med Kristina Digman, fantastisk illustratör och sen några år också författare.
Så här skriver hon på sin hemsida:
"För mig är det en nästan ofattbar lyx att få arbeta med det som jag tycker är roligt, även om det stundtals har baksidor och våndor. Kanske är jag något så omodernt som en lycklig människa. Om man som barn lär sig att se och uppleva saker runt omkring sig; blommor, insekter, fåglar, moln eller upplever glädjen av att läsa böcker och lyssna på musik så hittar man minst en lycka om dagen, livet ut. Tror jag."
Kanske har hon rätt.
Fakta som väcker lust och nyfikenhet att själv upptäcka och utforska naturen. Det måste inte vara storslaget, minsta lilla kryp eller mossa är ju spännande på nära håll.
På vilket sätt skiljer sig naturfakta för barn från naturfakta för vuxna?
Förhoppningsvis roligare, mer lekfullt....Inga Måsten...
På vilket sätt är det annorlunda att jobba med fakta jämfört med annan litteratur?
Man måste ju ändå vara noga, jag vill alltid att förlaget faktagranskar, så att jag inte far med Osanning!
Är du författare eller illustratör eller både och?
I mina Floraböcker (nu tre stycken) är jag både - och. Men annars är jag huvudsakligen illustratör.
Har du någon gång använt dig av en påhittad figur, eller en fiktiv berättelse i en faktabok?
Jag har, med lånat Beskow-trick- min lilla Florafigur. Mest för att hon är i blom-storlek. Hoppas att det ska locka till att titta nära.
Vad gör du för research?
Jag läser om växterna, djuren och småkrypen i böcker, eller på nätet. Nätet är en guldgruva!
Hur tänker du när du gör bilderna? Hur ser din arbetsprocess ut?
När jag gjorde ”Floras Blommor” gick jag helt enkelt ut och hämtade en blomma om dagen, från mars till november.
I de två andra växlar uppslagen mer, det är mer miljöer, och/eller tex uppradade kvistar.
Hur tänker du när du skriver texten? Hur ser din arbetsprocess ut?
Jag vill att texten ska vara poetisk, att språket ska låta vackert. I den första boken i serien ”Floras Kulle” har jag skrivit texten på blankvers. I ”Floras blommor” finns en kort informativ text om varje blomma, ca 30 st. ”Floras egen bok” är en naturdagbok, som berättar om årstiderna, saker Flora samlar på, och ett par små händelser/äventyr. Man får också lära sig vika en vassbåt.
Hur svår får texten vara?
Det finns väl inga regler, men om boken ska locka de yngsta läsarna tynger man väl inte texten med alltför invecklade fakta. Jag har i och för sig en känsla av att Floras Kulle är mer tilltalande för vuxna. Inte för att texten är faktaspäckad, men för att den har ett vemod och en långsamhet. Den kan nog fungera som ”gonattstunds-läsning” för vissa barn, men inte alla, tror jag.
Hur ser du på förhållandet mellan text och bild? Och på samarbetet mellan illustratör och författare?
Ja, det låter väl som en sliten klyscha, men det är intressantast om bilderna inte ”bara” illustrerar texten, utan har en parallell, egen men interagerande berättelse.
Jag uppskattar samarbetet med mina författare oerhört mycket, en bra text är det bästa man kan få!
Vad är skillnaden på att använda foton eller teckningar/målningar?
Ja, det är ju bara olika sätt att uttrycka sig. Båda kan göras bra eller dåligt... I en faktabok kan det ju finnas poänger med foton, men det går ju ibland bättre att åskådliggöra vissa saker och skeenden med illustrationer.
Vad har du för förebilder bland illustratörer/ författare?
Det finns många förebilder men mina stora”husgudar” är Eva Lindström och Barbro Lindgren.
Tack för att vi fick ställa våra frågor!
I morgon intervjuar vi en annan underbar illustratör, nämligen Maj Fagerberg.
/Jessika Berglund
Annika Rockström
/Jessika Berglund
Annika Rockström
2 kommentarer:
Vilken bra idé av er, Jessika o Annika, att intervjua bibliotekarier, illustratörer och författare på detta tema. Och tack till er som redan har låtit sig bli intervjuade. Kul o intressant att läsa och titta. Och inte minst att får höra från andra kollegor runtom i landet.
Det har varit roligt att intervjua, och vi är ju glada att de vi har frågat har tagit sig tid att svara. Och det känns bra att bli lite mer medveten om hur man kan tänka kring naturfakta. Jessikas tanke häromdan om att naturfakta på ett sätt inbjuder till mer dialog med läsaren, för att man vill visa något, vill dela med sig av en värld som vi alla kan se, är intressant tycker jag.
Idag var jag vid ett blåsippsställe jag brukar gå till på våren. Och kände nästan hur lilla Flora var där och sa till mig att titta lite närmare. Böja mig ner och verkligen se på de fina blommorna. Jag tycker väldigt mycket om "Floras blommor", för att den är så lätt att ta till sig, den talar till mina sinnen, och ger mig lust att gå ut och titta närmre. Och lukta mer.
Skicka en kommentar