måndag 30 maj 2011

Skolbesök - en tråd av dröm

Nu bloggar vi om skolbesök i ett par veckor. Flera medelmmar i BarnBoksNätet och en "hemlig" gäst från Stockholm bjuder på olika infallsvinklar: Vad kan ett författarbesök betyda för en elev? Hur kan det gå till på olika stadier? Hur känns det att vara Författaren som kliver in i klassrummet?


Det blir en mosaik av ögonblick och vi hoppas på kommentarer från olika håll som kan göra oss alla en smula klokare, eller åtminstone leda funderingarna vidare.

Författarbesök kan för övrigt bokas via Författarförmedlingen.
En speciell sida om Skapande skola-satsningen finns också på Författarcentrum Västs hemsida.

Först ut idag är Malin Eriksson som berättar om när hon var nio år och mötte Hans Erik Engqvist:

"När jag var en nioårig liten person i Tösse skola, där världen sträckte sig till fälten som omringade skolbyggnaden och en mack - som då ännu inte hette Statoil - i fjärran, skulle vi en dag få en författare på besök. Hans Erik Engqvist. Besöket hade förberetts av flera veckors högläsning ur hans böcker. Så kom då författaren själv. Han berättade om allt möjligt men det som fick världen att stanna upp, som gjorde att min blick höjdes och drömmen fick fäste var när han sa att skolbesöken gav honom idéer till nya berättelser. Att någon av oss skulle kunna inspirera till en karaktär i hans nästa bok. Jag sträckte på mig, dagen till ära hade jag en knallrosa tröja med svarta prickar och jag tänkte: Åh, vad jag vill bli en karaktär i en bok. Se mig! Författaren åkte iväg och vi var kvar på skolan med fälten och macken i fjärran. Men en tråd av dröm fanns kvar. Den var en viktig del i väven som fick mig att börja skriva."

Malin Eriksson

5 kommentarer:

Jessika sa...

Fint!
Jag tänker att en av de verkligt viktiga grejerna när man gör skolbesök är att komma ihåg vad det betyder för ungarna.
Att bli sedda.
Att träffa en vuxen som GÖR något och vill berätta om det.
Att få nya idéer om vad man kan göra i livet, och sporrar till de idéer man redan har.
När man står där och tittar ut över en skolklass där ungarna är lika gamla som dem man mötte igår och heter ungefär samma saker, ställer liknande frågor osv så måste man komma ihåg att det ÄR inte samma ungar!
Det är bra att bli påmind om det ibland.
Att det är för ungarnas skull man är ute, även om det självklart ger en själv en massa också.
Själv hade jag inte turen att få något författarbesök i min skola som barn, men en gång på en textilutbildning var vi hemma hos en konstnär utanför Stockholm och DET var spännande:)
Fast då var jag nästan (nästan) vuxen.

BBN sa...

I min barndoms obygd tror jag vi hade besök av en teatergrupp en gång, that´s it, sedan var det slut på kulturen. Men ett bibliotek fanns det i alla fall. Och det där var ju i en annan tideräkning...
Fint skrivet.
/Pia

Jessika sa...

Ja, det är rätt, det fanns en bibla.
En BRA bibla, med världstrevlig bibliotikarie i, där hängde jag JÄMT!

Ingela sa...

Tack Malin för att du delade med dig av ditt minne. Träffat honom nån mer gång?
/ingela

inger granberg sa...

Vilken bra sak att säga på ett författarbesök.
Dessutom är det ju så att man inte alltid vet på vilket sätt en person kan medverka till att en karaktär skapas. Kanske kommer det fram 20-30 år senare och kanske kan fyra-fem personer bidra till att en karaktär skapas. Väldigt spännande saker.