Tankar om ljus

God morgon Barnboksnätare och andra läsare!

Jag som bloggar för barnboksnätet denna vecka heter Peter Ekberg. Morgonen har anlänt. Den gyllene vagnen har påbörjat ännu en resa över himlavalvet. Det har varit strömavbrott i mitt hus. I en timme och tjugo minuter var strömmen borta. Vi tände värmeljus och plockade fram de få ficklampor som fanns. Först var det mysigt, men snabbt blev det…tja, mörkt! Gryningen var blek och mörkret låg överallt omkring oss. Elektriskt ljus kom för hundra år sedan. På den tiden har vi blivit fullständigt beroende av elektricitet överhuvudtaget. Vi kan inte laga mat, ta ut kontanter, köra företag, (eller blogga för barnboksnätet) utan elektricitet. Somliga skulle säkert säga att det vore bäst så. Innan 1910-talet har människor fått kämpa för att skingra mörkret och driva undan skuggorna.

Såhär när det långa mörkret är på väg att lägga sig över oss tänkte jag fundera en smula kring ljuset. Vi har två huvudsakliga ljus på himlen och tusentals mindre. Bland urgamla historier från människans kulturer finns berättelser om solen och månen. Hos aboriginer sägs solen vara en kvinna som bär en fackla och letar efter vägen hem till sitt barn. Månen står för evigt liv, pånyttfödelse. I båda berättelserna är det människor som klivit upp på himlarna och förvandlats till himlakropparna. Berättelserna har också sedelärande drag. Solkvinnan lär oss exempelvis att man aldrig skall ge upp för sina barn. Solen är livgivaren.

Vi har alltid velat ha mer ljus. Resor till soligare länder, flammande brasor, facklor, stearinljus, neonljus, lågenergilampor. Vi har behövt ljus för att skingra mörkret i våra grottor och skrämma rovdjur, andar och spöken på flykten, lysa upp våra städer och vägar om natten, sprida sken i kylskåpen. Vi har stora ljuskastare för konserter och små ficklampsljus för läsning under täcket. Då och då upprepar vi en urgammal längtan efter ljus och tänder en eld och grillar korv. George Harrisons sjunger om vårens ankomst i "Here Comes the sun" och Paul McCartney riktar in sig på något nytt, något bättre i livet i låten "I´ll follow the sun".Ljus är skapande. Ljus är kreativitet och förmågan att "se" något nytt.

Ljuset används ibland metaforiskt. I filosofin har man länge sett förnuftet som en liten sol var och en av oss bär inom sig. Förnuftets ljus kan lysa upp tillvaron för oss, låta oss förstå världen och oss själva. Ljuset är på så vis en väg till kunskap. Den som lever i grottans dunkel och ser skuggor på väggarna har ingen riktig kunskap. I Platons skrifter möter vi en bild av ljuset som det goda. Det som låter oss se. Ögon har vi ingen nytta av utan ljus. Ljus är livet.

Peter