Ett författarporträtt: Inger Lindahl

Då och då kommer det att dyka upp författar- eller illustratörsporträtt här på bloggen, av någon av alla medlemmar i BarnBoksNätet. Först ut blir Inger Lindahl, författare.

Hej Inger Lindahl! Vem är du och hur skulle du kort beskriva dig själv?
Glömsk, drömsk och ganska glad. Pratar för mycket. Har lite svårt att strukturera om jag inte tar mig i kragen, vilket jag dock gör ibland.

Hur ser en vanlig dag ut för dig?
Jag är lärare i (SASG) svenska som andra språk för på Studium i Majorna och lägger mycket tid och engagemang i jobbet. Undervisning, möten, planering. Att vara lärare och författare är en bra kombination, det är två yrken som verkligen korsbefruktar varandra. Jag använder mig mycket av berättandet i undervisningen och behöver tänka mycket språk i skrivandet. 
 

Böcker av Inger Lindahl, överst fr. vänster: Zigge med Zäta, med illustrationer av Eva Lindström, SurKurt, SolskensNisse och grodan Groda med illustrationer av Sara Gimbergsson. Nederst fr. vänster: Igor och jag med illustrationer Charlotta Björnulfsson. Också Inger och Sara på ett författarbesök i Lidköping.

Hur kom det sig att du blev författare, vad i livet fick in dig på den banan?
Jag var en drömmare som barn – och det är jag fortfarande. Ofta borta i egna tankar. Det orsakar en del problem men också mycket glädje. Jag reser i tanken när jag är för feg eller för fattig att resa på annat sätt. Jag skapar också en egen värld att försvinna in i när jag behöver det. Redan när jag var barn började folk säga att jag skulle bli författare. Men det är inte bara fantasi man behöver för att bli författare det krävs också disciplin, struktur och bra språkhantering. Det där är inte alltid så lätt för mig. Jag blev lärare istället. Men när jag fick min yngste son bestämde jag mig för att försöka skriva en barnbok. Först gick det inte så bra, jag hade helt enkelt ingen riktig bra historia att berätta. Men när min granne berättade om sin systerson som älskade bokstäver och småkryp kände jag direkt att jag här hade hittat min berättelse. MIN! Sen blev det en lustfylld lek. Jag skrev på nätterna och undervisade på dagen. Det var nog den roligaste perioden i mitt liv. Inget jag skrivit senare har gått så lekande lätt som denna min första bok.  


Vad, vem eller vilka inspirerar dig?
Allt och alla omkring mig. Ibland kan det bara vara en mening, ett minne, ett utseende eller kort historia. Allt som på något sätt landar inom mig och slår rot är värt att använda. Jag måste känna att det landat inne i mig, då får det en röst och ton.   


Vilka är dina främsta arbetsredskap? Vad kan du inte vara utan när du skapar?

Jag kan inte komma på några speciella arbetsredskap men jag skapar bäst sent på kvällen eller tidigt på morgonen och när jag har rent och städat omkring mig (lite problematiskt eftersom jag inte är den städade typen).

Idag föredrar jag att skriva för hand med penna istället för på dator för att det ger en mer organisk helkroppskänsla för texten. Särskilt om jag har kört fast, då sätter jag mig i soffan med benen på bordet och blocket i knät och skriver.  


Vet du i förväg vad du ska skriva? Planerar du, eller växer det fram?
  Lite olika, beroende på vad det är jag skriver. Ibland kommer historien som ett helt paket (Sigge med Zäta) ibland börjar jag skriva på måfå lite hit och dit tills det växer fram en berättelse och en ton. Jag planerar väldigt lite innan fast indirekt gör jag det nog i alla fall, jag förbereder jorden kan man säga genom att tänka en tid innan jag kommer igång. Det gör jag när jag promenerar, stökar i köket, ska sova eller sitter på spårvagnen. Jag samlar också meningar, tankar och ideer i en skissbok. Bara korta saker, ingen riktig struktur.  

Tack Inger för att du delat med dig! 

Och håll utkik, rätt vad det är så dyker det upp något annat författarporträtt eller illustratörsporträtt här igen!
/BBN red.