Allt började förstås med muntligt berättande. När skriften kom till de gamla grekerna förfasade sig dåtidens intellektuella lika mycket, som dagens över it-samhällets följder. Och senare, när texter skrevs och blev vanliga, förfasade man sig över dem som läste tyst - för det var högläsningen som var normen.
Ett av de stora seminarierna på Bok&Bibliotek 2010 handlade om högläsning och berättande. I panelen satt Karin Alvtegen, René Vázques Días, Göran Hägg, Lena von Sydow och Susanna Edström.
Gamla texter bör alltså läsas högt - de är gjorda för det. Tyst läsning blev vanligt först under 1800-talet. Inte länge sedan alls påstod Göran Hägg. Karin Alvtegen berättade att hon alltid alltid läser sina texter högt. Någon som känner igen sig? Hon har dessutom läst in sina egna böcker som ljudböcker och menade att det ger möjlighet att vidga texten genom små betoningar, pausering osv. "Enda gången jag stakar mig är om redaktören gjort en liten ändring". Dessutom kommer hon från Vimmerby och låter som en yngre upplaga av Astrid Lindgren.
René VD berättade om sin uppväxt på Kuba och om kompisarna som la ihop sina slantar till en enda biobiljett. Den fick René i utbyte mot att han återberättade hela filmen efteråt. "Läsa böcker är som att se matlagningsprogram på teve: man läser inte för att bli mätt utan för att bli hungrig".
När ska man börja läsa högt för sina barn? Inte för tidigt enligt pedagogen Susanna Edström, först ska man sjunga och ramsa tills barnet blir stort nog att förstå. "De bara tuggar på böckerna". Konstig inställning tycker jag. För jag tror att de där allra första böckerna är urviktiga. Att de lär barn att titta på en bild, vända blad och hitta en bild till, lära sig själva bokläsandets princip.
/Maud Mangold
2 kommentarer:
De SKA tugga på böckerna. Böckers rent fysiska kvalitet glöms ofta bort, hur självklar den än är för oss boknördar. Jag minns med fasa den bibliotekarie som strängt tillrättavisade mig för att jag lät min då 2-åriga dotter hålla i EN av de säg 20 bilderböcker som vi tänkte låna. En bibliotekarie!!!
Jo, men ibland när man ser bokhögar för de allra, allra minsta så känns det som att en bok är en leksak som är liksom fyrkanting och kanske går att bläddra i. Gärna i skumplast för att inte skada tänderna och försedda med en text av så makalöst låg litterär klass som det bara är möjligt utan att för den skull vara det allra minsta begriplig.
Man ska läsa tidigt tycker jag.
Vad som helst går att läsa, för man måste inte följa orden.
Och det gör inget om ungen tuggar lite och så klart går en och annan bok sönder.
Men, man är liksom på väg mot läsning, berättelse och innehåll, inte mot bitring, fotboll eller vad man nu kan använda boken till. Då är bitring eller fotboll bättre.
Skicka en kommentar