Man ser den hänga över Liseberg, en ost, en guldpeng, en rund mild munsbit högt över trädkronor och åkäventyr och runt omkring kör spårvagnarna som om ingenting har hänt och dessutom - just nu är det bokmässa.
Och jag har ägnat dagen åt att vandra runt på seminarier och monterprat, olika scener och caféer, fickan full av gratiskarameller och sen på kvällen blev det mingel.
Jag är väl något slags konstnär.
Det är det vi författare är faktiskt, konstnärer. Vi bygger berättelser av orden, vanliga ord staplade på just det vis vi tänkt ut och det händer något då när det blir ordning på det hela. Och sen sätter man till bilder och de fyller ut och allting blir fulländad och komplett.
Man går runt och lyssnar.
Jag hörde Mårten Melin läsa dikter, och det var lättläst dikter vilket är dubbelt trolleri för då har man ytterligare en ram att hålla sig inom. Magiskt, ja just det.
Och Kitty, hon som fick Almapriset, med en magisk orange linje målad med den femte färgen. Den slingrar sig runt gud och runt djuren och runt vissa växter. En färg som inte syn i datorn, men som finns ändå.
Och sedan sist, innan alla mingel, Catarina Kruusval som berättar om skapelsevåndor och funderingar kring det konstnärliga och det vanliga som man ändå trivs ganska bra med. Om att grubbla och fundera och verkligen försöka nå fram till det rätta och till sist är det rätta ändå det man hela tiden velat.
Det man är bra på och det som känns rätt - små trygga streck runt omkring i bakgrunden av bilden och det är vackert så. Sant är det, och skönt att titta på.
Räcker inte det?
Nu är det natt.
Jag har en påse full av böcker, tankarna fulla av inspiration och möten och jo, en del vin blev det.
Jessika Berglund
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar