Att leka och hitta på

När jag var ung och fortfarande gick i skolan, skrev jag inte mycket mer än brev, dagböcker och de obligatoriska uppsatserna. I stället målade och tecknade jag. Jag höll på mycket med batik och drömde om att börja på Slöjdföreningen (som blev HDK så småningom).

Men framtidsutsikterna, möjligheterna att försörja sig, nej, de var inget vidare. I stället blev det lärarhögskolan och senare bibliotekshögskolan. Som bibliotekarie kom jag att arbeta med barn och ungdom. Var det så jag smög mig in i barnboksvärlden? I mitt huvud ekar reminiscenser av hela den svenska barnlitteraturen. Vad är det som kommer ut ur mig? Kanske bara ekon?



Ofta tror jag att det är själva skapandet, att ”hitta på” som är min lust. Jag kunde lika gärna hamnat i någon annan värld än barnböckernas. Jag hittar på och hittar på. Under barnbarnsseglingen som jag berättade om förra gången hittade Ask, Orvar, Görel och jag på ett tärningsspel, ”Bland vulkaner, sjöodjur och tomtar”. Vi funderade, skrev och ritade. När vi provspelade var vi lite bekymrade över att det var så många ställen på spelet där vi måste stå över flera kast och att vi så ofta slängdes bakåt på spelplanen av otrevliga bandmaskiner och monster. När barnen somnat var jag bara tvungen att fortsätta. Jag måste hitta på mer och mer: ”Om du kan säga två ord som rimmar, får du flyga med tomten på hans kråka 20 steg framåt!”



Så där håller jag på. Jag leker hela tiden, antingen jag har tillgång till barnbarn eller ej. Mina böcker är nog en del av mitt lekande. Är det någon som känner igen sig?

Britt Engdal