Shirin och Mia.

I tisdags berättade Pia Johansson hur hon gick till väga när hon gjorde bilderna till Kaninen som rymde, en bok som jag skrivit.
Nu tänkte jag berätta lite om hur jag gjort och tänkt.
Det är lite speciellt tycker jag, för jag gör ju vanligtvis bilderna själv till det jag skriver.

Min arbetsprocess

Mia och Shirin, ur "Kaninen som rymde" av Jessika Berglund och med ill. av Pia Johansson.

Det här är Mia och Shirin. Två ganska vanliga kompisar i en förort någonstans i Sverige som Jessika Berglund har skrivit om, också är det jag - Pia Johansson som gjort illustrationerna. Ett prima samarbete tycker jag.
När jag ibland är ute på skolbesök och träffar barn brukar det komma nyfikna frågor om hur en illustratör egentligen gör de där bilderna som är i boken vi bläddrar i. Finns personerna i verkligheten? Har jag ritat av? Har jag alltid kunnat rita så där fint? Och ritar jag alla bilderna i alla böckerna på biblioteket?

Två böcker om två kompisar

Den här veckan blir det bloggeri om samarbete. Ett av flera inom BarnBoksNätet.
Det är Jessika Berglund och Pia Johansson som ska berätta om böckerna om Mia och Shirin. Två böcker har det blivit hittills: "Sjuk till lucia" och "Kaninen som rymde", på Nypon förlag.

"Sjuk till lucia" och "Kaninen som rymde" av Jessika Berglund (författare) och Pia Johansson (Illustratör).

Legenden om Sally Jones

Legenden om Sally Jones är skriven och illustrerad av Jacob Wegelius. Författaren har även skrivit och illustrerat Spionerna i Oreborg, Herr Balders hemlighet och Esperanza.

Boken handlar om gorillan Sally Jones som föds i en regnskog i Afrika, där hon tas till fånga av belgiska tjuvjägare och säljs till en turkisk köpman. Sally Jones smugglas till Europa och säljs  vidare till den rika Frau Schultz. Frau Schultz tar hand om den lilla gorillaungen och vid första anblicken verkar hon snäll och kärleksfull, men det visar sig att hon är både falsk och svekfull. I boken drabbas Sally Jones av en mängd äventyr i olika länder. Omständigheterna tar henne till bland annat Istanbul, New York och Borneo. Sally Jones får skyffla kol på en ångbåt och visas upp på cirkus och zoo. Hon träffar på människor som utnyttjar henne, men hon får också vänner, inte minst sjömannen Chiefen, som inte bara lär henne att sköta en båt, men också att läsa och skriva.

Jag har läst Legenden om Sally Jones högt för några elever på gymnasiesärskolans individuella program. Legenden om Sally Jones är en fascinerande historia som jag tycker fungerar fint att läsa tillsammans med elever i gymnasiesärskolan. Bilderna är vackra och detaljrika och vi har liksom sugits in i dem, de lämnar mycket utrymme åt fantasin. Texten om Sally Jones är konkret, men vuxen.  Det är lätt att leva sig in i djungeln, i Sallys förvirring när hon blir övergiven av Frau Schultz och tagen av polisen, av den komplicerade vänskapen med Baba.

Bilderna och texten i boken har lockat till funderingar och samtal. Våra samtal kring textens innehåll och kring bilderna har rört sig kring platser och händelser, men också kring känslor och tankar. När jag frågar eleverna vad de tänker om boken svarar några att bilderna är fina. Någon tycker bäst om avsnitten då Sally är tjuv, medan någon annan har fascinerats av avsnittet när Sally Jones och hennes vän Baba skiljs åt. En elev tycker att vänskapen med Chiefen är en av bokens höjdpunkter.

Legenden om Sally Jones gavs ut 2008. Samma år fick boken Augustpriset för bästa barn- och ungdomsbok. Ett utdrag ur juryns motivering är "Grymt och vackert med en säregen ton".  Legenden om Sally Jones kan förstås inte sammanfattas bättre. Och trots att boken fått pris som barn- och ungdomsbok tycker jag att den likaväl kan uppskattas av vuxna.

/Helena Karlsson

Slangbellan 2012

priset för bästa debut

Gissa vem som fick Slangbellan i år! I förra veckan blev det klart att hon får Snöbollen … och nu – Slangbellan 2012 … 

K L A R A   P E R S S O N !

 

 Foto: Bengt-Erik Engholm

Klara Persson, Molly & Sus, Urax förlag Genom barnets ögon berättar Klara Persson hur svårt det kan vara att bryta sig loss och bli en egen person. En bilderbok där text och bild vävs ihop till en röst med ett alldeles eget opolerat uttryck - att läsa många gånger.

De andra nominerade hade också gjort fina, fina böcker:

Nina Ulmaja, ABC å allt om D, Bonnier Carlsen I en bok lika läcker som lärorik utforskar Nina Ulmaja  grunden för allt läsande och skrivande. Med encyklopedisk kunskap och konstnärlig blick ledsagar hon både vuxna och barn genom skrivtecknens värld.
Anna Lindberg, Något måste hända nu, Mix förlag En ungdomsroman som med sällsynt förmåga lyckas synliggöra känslor och upplevelser i mellanrummen mellan barn och vuxen,  stad och landsbygd. Ett vardagsdrama litet som en prick på kartan men stort nog att gälla oss alla.

19 februari var det dags för prisutdelningen i salongen på Författarnas Hus i Stockholm. Mingel och bubbel medan författare, förlagsfolk, släktingar och vänner samlades runt de nominerade.

Kajsa Gordan, BUS ordförande höll i det hela liksom förra året. De nominerade intervjuades och fick läsa en bit och visa bilder ur sina böcker, innan det var dags för tillkännagivandet. Blommor och fint diplom av Kristina Digman till pristagaren. Och sen det viktigaste: Slangbellan! Tillverkad av Kalle Güttler som också berättade hur den kommit till i år. Klara provsköt över huvudena på publiken och sen avslutades kvällen med middag på anrika Restaurang Rydberg där Klara traditionsenligt fick klämma in  sin namnteckning på en takbjälke bland alla de andra Slangbellepristagarna.

Slangbellan är ett debutantpris och delas ut av sektionen för barn- och ungdomsförfattare (BUS) inom Sveriges författarförbund. Prissumman är på 30.000 kr. Juryn på tre personer ur BUS styrelsen läste ca 60 böcker.

Klara går på HDK i Göteborg och hennes nästa bok Maximilian och Minimilian kommer ut snart, även den på lilla nystartade Urax förlag. Vilken rivstart för båda!  Varmt grattis! Och som sagt: Välkommen i Barnboksnätet, Klara! Molly & Sus fick också en fin recension av Caroline Röstlund här på BBN-bloggen.

/Sassa Buregren, juryns sammankallande

Rosas buss

En vanlig torsdagskväll i december 1955 klev en medelålders kvinna på en buss i Montgomery, Alabama. Det som hände därefter kunde kanske beskrivas med orden: Ett litet ord för en människa, men början på något stort för mänskligheten.
I 50-talets USA, och allra mest i södern, var segregationen mellan svarta och vita högst påtaglig - separata skolor, separata caféer, separata avdelningar på bussen.

När Rosa Parks den där varma decemberkvällen vägrade lämna sin plats till en vit passagerare blev chauffören så upprörd att han kallade på polis. Händelsen ledde till en bussbojkott som fick allt fler att inse idiotin i diskrimineringen. Rosa Parks vägran blev starten på den amerikanska medborgarrättsrörelsen.

Efter katastrofen.

Jag förstår att det här inte låter klokt men ibland ägnar jag mig åt en tankelek som man skulle kunna kalla ”postapokalyps”. Den handlar om att allt egentligen har gått sönder och jag och några till nu bygger upp någonting nytt i skogen och att det går ganska bra för vi är så händiga och smarta. Vi fixar mat, ved, värme och skola till barnen och ja, det är faktiskt rätt kul att tänka på.

Jag fattar ju att det inte vore kul alls om det verkligen hände.

Nu har jag läst en ungdomsroman om den mycket stora katastrofen.

Snöbollen!

För andra året i rad delas Snöbollspriset ut av Krumelur - föreningen för unga ord i norr.
Det är ett bilderbokspris och vinnaren är upphovspersonen till en fin bilderbok som vi tidigare har uppmärksammat på BBN-bloggen Klara Persson. Hennes bok heter Molly och Sus.
Läs här vad Caroline Röstlund skrev om den i november 2012.

Snöbollspriset ges till upphovspersonerna till den bok vars konstnärliga uttryck på ett föredömligt sätt tar till vara bilderbokens möjligheter. Syftet med priset är att uppvärdera bilderboken som konstnärligt verk samt uppmuntra upphovspersoner och förlag att tänja på bilderbokens konstnärliga gränser vad gäller innehåll och form.
Är inte DET väldigt inspirerande?

Grattis säger vi till Klara Persson!
(och förresten Klara, du vet väl att du är välkommen som medlem i BBN)

Jessika Berglund

En underbar faktabok!

Ibland undrar jag om inte faktaböcker av typen fälthandbok är min absoluta favoritsort av bok?

Det är i alla fall dem jag läser mest. Mossbergs flora till exempel, det ligger gamla grässtrån och pressade violer i den och omslaget har märken efter regn för det händer att jag glömmer den ute.

En verkligt bra faktabok är ofta en allåldersbok och det gillar jag. Att man söker kunskap och växer in i världen tillsammans.

Nu har jag haft glädjen att få läsa en sådan!

Millan - en bok som vågar skildra barnfattigdom

Nyfattigdom och klass har lyfts fram inom vuxenlitteraturen under senaste året, bland annat genom Susanna Alakosiks böcker och poeten Johan Jönsson framträdande på Dramaten förra våren som efterföljdes av kulturdebatt på landets ledande tidningar. Men inom barnlitteraturen har ämnet inte tagit någon större plats. Kanske är det svårare att närma sig här? Barnets utsatthet i en fattig familj är ett känsligt ämne. Den som lever i fattigdom kämpar för att hålla huvudet över ytan. Barns lidande i ett samhälle där folk slås ut väcker en kollektiv skuldkänsla som är svår att hantera.

Hästvärlden är en perfekt plats för att skildra klass. I stallet spelar föräldrarnas pengar stor roll för den unga ryttarens möjlighet. Bara att rida lektioner är dyrt. Att ha egen häst, tränare och åka på tävlingar är för de flesta en svindlande summa.

Pia Hagmar har i sin nya hästbokserie om Millan vågat ta sig ann ämnet. Med en fin balansgång skildrar hon en dysfunktionell familj och en flicka som kämpar för att klara av sitt liv trots föräldrarnas dåliga ekonomi, missbruk och depression. Med respekt för alla personer skriver hon fram porträtt som inte väjer för de svartaste och svåraste.

Gammalsvenskby

På 1780-talet blev en grupp svenska bönder från ön Dagö vid Estlands kust förvisade av ryska myndigheter till ett öde bygd på den Ukrainska stäppen. Vandringen dit blev en dödsmarsch och mer än en tredjedel dog. Livet som följde blev svårt med hungersnöd, krig och förtryck. Men fortfarande lever svenskbybor kvar i byn och har bevarat sitt språk och känslan av att vara svensk. Dit reste jag en vecka i början av maj.

Undrar om akaciornas blommar i byn? säger kvinnan bredvid mig i på tåget. Vi är en grupp på 42 personer, den yngste 11 år, de äldsta över 80, på väg från Kiev till Gammalsvenskby i Ukraina. Många kommer från Gotland och är ättlingar till bybor med efternamn som Utas, Buskas, Malmas och Hoas. Alla talar om BYN med stora bokstäver och uttalar med värme. De flesta har varit här flera gånger och längtar och berättar. Om de härligt egensinniga gummorna. Om tystnaden och lugnet. Om Njepr. Om snokarna som slår följe med den som simmar där. Helt ofarliga, försäkrar en av resans organisatörerna. Av berättelsernas mosaik skapar jag mig en bild av denna by som även jag har längtat till sen jag först hörde talas om den för många år sen.

Min inspirerande tvättstuga av Inger Lindahl

Tvättstugan!
När barnen kom, blev den min tillfälliga retreat, en plats för lite egentid.  Så är det fortfarande. 
Jag undviker stress och väljer sista passet. I meditativt lugn plockar jag med tvätten och befriar mina tankar från alla hänglås. Passar på att prata med någon granne. Om sport och kattpink och tulpaner. Barnuppfostran, gårdsfest och genrepedagogik. Alla har sitt eget ämne kärt. 
Vår tvättstugan är varm och social. Här finns ett hemligt barskåp med små semesterslattar i varierande kulörer. 

För de lässugna finns ett välfyllt tidningsställ och böcker att byta till sig från en hylla. 

Min verklighet

På min egen blogg skrev jag att hajade till när förlaget kallade min och Linda Belanners böcker om Mattias, Zahra och Göran slash Döden för urban fantasy. (Den första kom våren 2012, nästa kommer i vår.)