Adventskalendern - 7 december

Barnen på isen

En gång var jag på författarbesök i Jakobstad i Finland. När skolbesöken var klara för dagen fick jag reda på att jag skulle åka med på en kvällsutfärd utomhus. I all hast inhandlade jag ett par termobyxor och klädde mig för en utekväll i ordets rätta bemärkelse.

Kallt och stjärnklart. Vi går i en lång rad genom mörka skogen, fyra bibliotekarier och så jag. Tysta, eftertänksamma.  Inte läge för flams och trams och småprat.

Snart är vi framme vid en liten koja. Inne i den har någon gjort upp en brasa. Vi kryper in och strax därefter träder en gammal kvinna in i kojan. Hon är ordentligt påbyltad med lång svart kjol och en stor virkad sjal över huvud och axlar.

-        - Gokväll, säger hon och slår sig ner på en av de grovt tillyxade bänkarna.

Utan att vänta på svar så börjar hon sen berätta, en historia som jag aldrig ska glömma. Om en kvinna som en mörk decemberdag är ute och åker skidor, åker vilse i en oväntad snöstorm och kommer ut på isen, är nära att ge upp i kölden och blåsten och snöyran.

Det är då hon ser barnen en bit bort. Två barn som vinkar till henne och som hon följer efter. Hon kommer aldrig ikapp dem, men märker snart att hon börjar känna igen sig: barnen har lett henne på rätt väg och räddat henne från att frysa ihjäl ute i snöstormen.

Vad är det för barn? Varför har de så gammalmodiga kläder? Från vilken tid är de och vilka fler har sett dem….?

Tack till biblioteket i Jakobstad som tog med mig på den här berättarkvällen den där gången. Och berättelsen om barnen i snöstormen? Den kunde jag inte låta bli att använda i min bok ”Hampus och Mei”.

Åsa Storck