Konrad står längst fram på familjens segelbåt och
sjunger för sig själv. Tidigare under dagen har han råkat stöta på en
klasskompis han inte gillar och därför kommer han att tänka på när de skulle
öva luciasånger en vinter för länge sedan.
Utdrag ur Familjen Knas går till sjöss:
Så
blev det advent och det bestämdes att hela klassen skulle ha ett luciatåg för
alla föräldrar och syskon. Det var roligt att öva på luciasångerna. Konrad
sjöng och sjöng. Han märkte inte att hans röst hördes mer än alla andra. Inte
förrän de andra tystnade mitt i Staffan stalledräng.
Någon
skrattade. Ett högt, kluckande skratt. Det var Jossan. Hon tittade rakt på
honom och skrattade så att hon fick stora gropar i kinderna. Men ögonen
skrattade inte ett dugg.
Några
av de andra tjejerna började också fnissa och snart satt hela klassen och
skrattade åt honom ända tills fröken avbröt och fick dem att börja om med
sången.
Men
då kom det inte en ton från Konrad mer.
På
rasten efteråt ropade Jossan åt honom:
- Ska
du inte sjunga lite för oss, din knas!
Det
var som att det där spred sig, precis som skrattet hade gjort tidigare. Alla
möjliga barn, inte bara de som gick i samma klass, kunde när som helst säga
till honom:
-
Sjung då, knasboll!
Eller
de kunde ta hans mössa och ropa:
-
Du får tillbaka den om du sjunger!
Konrad
sjöng inte. Han sa till mamma när han kom hem, rödfrusen om öronen, att han
hade tappat mössan.
Det
var Jossans fel att allt det där jobbiga i skolan började. Elaka, högfärdiga Jossan.
Och
det värsta var att han från början hade tyckt att hon var fin.
Men
det där var länge sedan. Nu vill inte Konrad tänka på skolan eller dumma
tjejer.
Nu
står Konrad allra längst fram i båten med vågbrus omkring sig och havsluft i
lungorna, och nu sjunger han så att inte ens måsarna kan överrösta honom.
- Jag vaknade en moooorgon!
Åh vad han sjunger bra! Lika bra som Håkan
Hellström!
Ett
litet tag är det tyst runt omkring honom när inga motorbåtar är i närheten. Det
är bara en annan segelbåt som närmar sig bakifrån, men den ser inte Konrad där han
står i fören. Den andra segelbåten är mycket större och kör fortare. Den kör om
alldeles nära Äventyret.
Där
står en solbränd man vid en stor ratt och vinkar och ler. Bredvid honom sitter
någon och läser. Det är en tjej med långt brunt hår i tofs och röd keps.
Precis
när Konrad sjunger men det kan jag
iiiinte så högt han bara kan, vänder han på huvudet och ser den stora segelbåten
glida förbi alldeles intill. Och just då tittar flickan upp och ser rakt på
honom. Först stirrar hon helt förvånad och sedan börjar hon skratta.
---
Familjen Knas går till sjöss är
den andra boken i en serie för barn i åldrarna 6-9 år, utgiven på Idus förlag.
Det är en rolig och spännande må-bra-berättelse om en rörig och klantig familj
och deras katt på semestern. Det är en berättelse om segling och relationer.
Den handlar om att inte ge efter för skamkänslor och att våga ge någon man inte
gillar en andra chans, kanske rent av hitta en ny kompis. Den handlar dessutom
om vikten av att hålla reda på sin katt. Och att inte ramla i vattnet.
God Jul önskar Familjen Knas!
Anna-Carin Svanå
1 kommentar:
:)
Skicka en kommentar