måndag 18 april 2011

Maskrosbarn

Det är vår. Och det är påsk. Den här veckan blir det lite blandat på bloggen. Och andrum.
Här är Caroline Röstlunds maskrosbarn.


6 kommentarer:

BBN sa...

Efter en lång stund såg jag att det ju är en maskrosbladskrona, så fint!
/Pia

Katja sa...

Ja,en maskrosbladskrona. Som Lucia. Fast tvärt om för maskrosbarnet är ju en överlevare? Stenarna är fina också, dom ser ut att höra ihop med barnet.

Caroline sa...

Tack Pia och Katja!
Det blir annorlunda när man målar utan text, jag gillar det poetiska uttrycket och att man kan läsa in olika saker i bilden. Som en liten dikt.

Jessika sa...

Intressant tanke.
Om text och bild hjälper varandra att tillsammans berätta historien så är de nästan som halva var för sig. Kanske.
Å ena sidan är det spännande att blanda många medier i samma berättelse. Å andra sidan är det både roligt och utmanande att berätta klart i en bild, tål att tänkas på.
Själv tycker jag att ljud och lukter är svåra att måla, men det BORDE gå....

Caroline sa...

När en författare beskriver en miljö på ett målande sätt ser man framför sig ljuset, man hör ljuden och känner lukter.
På samma sätt borde man kunna måla en miljö som inte beskriver allt utan mer startar en process i betraktare. Som här svart lersand vid vatten. Det luktar inte särskilt gott. Men om man varit på ett sånt ställe vet man hur det känns och luktar. Man vet hur det är att sitta och lura, gömma sig och vänta. Handlar det inte om att föra signalerna vidare i associationsbanorna?

Katja sa...

Jag tänker att det hela tiden är sådär att det ena väcker det andra. Hur skriver man en känsla till exempel? (utöver de förtvivlat få ord som finns för känslor) Om man skriver en lukt till exempel, eller ett synintryck eller bara vad som händer så blir det en känsla i den som läser. Och då måste ju bilder kunna väcka lukter också, eller ljud.