Som att det är viktigare än någonsin att komma på bra frågor då, när den man talar med har rest så långt, eller haft vänligheten att ta emot en.
Väldigt mycket spännande kom ut ur samtalen, men ytlig som jag är tänker jag bara berätta om den bästa frågan. Den som snurrar i mig nu och som det känns så bra att ha fått, även om den inte ställdes direkt till mig.
Det var Patricia Schonstein som reflekterade över hur annorlunda allt såg ut här jämförs med i Sydafrika. Där jag bor, sa hon, är luften ljus och färgerna starka. Här är allting mera dämpat. Och så frågade hon - nu översätter jag så gott jag kan -
Hur påverkas du som författare av ljuset och färgerna runt omkring dig?
Jag kan inte tala för någon annan, men själv är jag helt i händerna på ljuset, alldeles utlämnad åt färgerna.
Jessika Berglund
5 kommentarer:
Prag är en av världens vackraste städer - som jag alltid tänker mig i grådis. Skulle Kafka blivit Kafka om han bott någon annanstans?
Ljus och färger. Jag håller helt med om att det påverkar allt man skriver. Årstiderna och det speciella ljus som är under olika tider på året. Alltid viktigt att förlägga en berättelse till en årstid. Hur är det att skriva i ett land där dag och natt nästan är lika långa året runt?
/Maud
Tack alla ni som skrivit från bokmässan, det var som att vara där - men utan att trängas, stressa och missa seminarier ( det är precis som du skriver, Mikael, man står ofta med lång näsa utanför den nyss stängda dörren när man väl kommit på vilket seminarium man ville gå på )
Väldigt intressant och behändigt sätt att besöka mässan - och billigt!
Jag tycker om att vara i händerna på naturen, ljus och färger, årstider. Och att skriva om det. Tyvärr är jag också i händerna på allt möjligt slumpmässigt och vårdslöst hanterat ljus och färger. Lysrörsljus och blänkande tuggummipaket, knallrosa tidningsomslag och spräckliga, smutsiga golv, och alla möjliga myller och röror. Som jag också skriver om.
Kanske att det är bra att blanda olika slags ljus?
Jag är ofta rädd att det ska bli för banalt. Det känns som en besynnerlig sak att vara så besatt av ljus och färger, lite omodernt kanske och ganska barnsligt. Jag menar - väder, det pratar vi ju om när vi inget har att säga? Eller?
Sen sitter man där i alla fall med de ord och intryck man har och just nu var det en förvånasvärt varm sol som lös igenom de vissna pionbladen och längs stammarna på en lite ogräsros som jag lämnat kvar just för sådan här dagar. Bakom fanns det kompakta trädgårdsmörkret sådant det blir när hus, trappor, berg och mycket stora magnolior skymmer allt ljus.
Utom det som silar genom bladen alltså.
Då tänker jag på hur ögat väljer vad det vill se. Sen väljer jag om vad av det ögat har visat mig som jag vill skriva. Och i verkligheten, om nu den finns, finns alltihop lika mycket, osorterat och på samma gång. DET är märkligt tycker jag, och skönt.
Skicka en kommentar