onsdag 21 juli 2010

Sommarlån

Juni 1952
Igår var det avslutning. Vi satt tätt intill varandra i prasslande examensklänningar i den syrendoftande Hagakyrkan. Idag är det en annan högtidsdag. Jag får gå alldeles själv till Dicksonska biblioteket för att låna böcker för hela sommaren. Sommarlån! 15 september ska bibliotekarien stämpla i mina böcker. Sommaren är en evighet.

Det är min storasyster som fört mig hit de första gångerna, öppnat skattkammaren. Kanske det är det allra finaste av allt hon gett mig. Dicksonska folkbibliotekets barnavdelning. Jag går tyst och försiktigt uppför trappan, sneglar på bibliotekarien, men hon är upptagen med sina kort.

Det är en härlig doft här. Det luktar - ja, vad luktar det? Äventyr! Allt finns här, röda solnedgångar, mörka grottor, stormande hav, skällande hundar, djupa skogar …

Men vad låg i min väska när jag gick hem? Kanske det skvalpade av Ransomes seglarböcker, kanske det gnäggade från Treadgolds De försvunna ponnierna, kanske hettan steg upp från Tove Janssons Kometjakten, kanske … Kanske låg mitt framtida liv och mina framtida drömmar där i väskan och väntade.

Britt Engdal

2 kommentarer:

Inger Granberg sa...

Minns också när jag gick till ett riktigt bibliotek första gången.
Det var Sala stadsbibliotek någon gång på 70-talet. Jag älsakr bibliotek.

Katja sa...

Kometjakten gillar jag också sen tonåren och särskilt på sommaren läser jag den. För att det är sommar i den, först sån där mysig lagom varm utflyktssommar, sen blir det allt varmare och alldeles för varmt och det där fina havet dom simmade i början drar sig tillbaka i sina hålor. Sommar dragen till sin spets liksom, förstärkt av kometens hetta. Tur att havet kom tillbaka sen...