onsdag 7 juli 2010

En vanlig dag

Vardagen börjar. Tai chi på balkongen och ett ägg i solvärmen med flera koppar te. Strandskatorna mitt emot låg och sov i solgasset. Min utställning närmar sig och jag vill ha det mesta klart i tid eftersom min son kommer hem på några dagar i samma vecka som jag har utställningen. Furulisten var slut och jag åkte till Hönö och köpte mer list. I en affär hittade jag ett par svarta short. "De ser slitna ut "sa biträdet men det skall vara så. Eftersom de var de enda som passade köpte jag dem med fransar och allt. Jag fortsatte att rama in i min ateljé när jag kom hem. Det blev några färdiga tavlor. Sågen är en japansk såg och det blir fina skärytor från den. Ramarna är enkla och används enbart som utställningsramar. Efter att ha sågat en stund kopplade jag av i solen tillsammans med en kartong jordgubbar och sedan hoppade jag i havet, kallt men uppfriskande.
Jag virvlade runt i trädgården och doftade på mina rosor honungsdoft, tvåldoft och en tung doft som gör mig lätt yr. Några rosor behövdes nypas av och bladen strödde jag ut för vinden.
Det vita trädgårdsbordet hade vintern målat grått och jag målade det vitt igen och kletade färg på två stolar samtidigt. Sedan såg jag på det blå bordet och torkade bort vitt från penseln och rörde om i den blå färgburken som var full av skinn men det gick att måla med färgen. Det blev riktigt snyggt. Allt för att slippa gå in och fortsätta med att rama. Men jag ramade in några tavlor till och i kväll skall jag läsa färdigt boken av Ruth Rendell "Rotweilern" för att lämna in den till biblioteket i morgon. Jordgubbarna står framför mig och den blå tekannan.
Anita Steiner

2 kommentarer:

Jessika sa...

Det låter som en bra dag, den där vanliga, vanliga...
Kul med en vinter som målar trädgårdsmöblerna. Undrar om det kan vara det som har hänt här också?

Kerstin LH sa...

Låter som en alldeles underbar dag! Särskilt det där med virvlandet och jordgubbarna. Jag har också läst en Ruth Rendell i sommar: "Stenarna skola ropa"
En deckare där mördaren, offren och motivet avslöjas i bokens första mening! Och ändå måste man läsa vidare för att få veta hur det kom sig, hur det hänger ihop, och hur det kunde bli så ...
Skickligt!