En gång för länge sen i en liten mellansvensk stad var jag under dyslexiveckan inbjuden som föreläsare för att prata om ”lättläst och hur man får barn att läsa” eller nåt i den stilen.
Stadsbiblioteket i den lilla staden stod som arrangör. Stor lokal var bokad. Målgrupp var föräldrar, lärare, skolbibliotekarier, barnbibliotekarier och ”alla andra som är intresserade av barns läsning”. Kunde ju bli hur många som helst!
Det kom fem personer.
Jag plockade av mig mikrofonmyggan, klättrade ner från scenen, tröstade arrangören lite snabbt och hade sen ett jättetrevligt informellt samtal med den specialpedagog och de fyra föräldrar till barn med läsproblem som hade infunnit sig.
Alla som någon gång arrangerat ett evenemang i kultur/biblioteksmiljö vet hur snacket kan gå efteråt hos arrangören om det inte kommit så många = en-siffrigt. Vad är orsaken till att så få kom? Så också denna gång:
Hockey på TV?
Ointressant ämne?
Hockey på TV?
Ointressant föreläsare?
Halka?
Vackert väder?
Dåligt väder?
Fotboll på TV?
För lite reklam för evenemanget?
För mycket reklam (tröttat ut publiken innan de ens kom dit)?
Fel veckodag (måndag= alla trötta efter helgen, tisdag går folk på gym, onsdag är ju lille-lördag, torsdag handlar och städar man och fredag är det hemma-myyyys)
Efter denna analys gick jag till mitt hotellrum, sov gott och åkte hem till Småland igen.
Inte vet jag hur många som skulle komma idag om jag ännu en gång blir inbjuden som föreläsare till den lilla staden (lär inte hända).
Men. Något har hänt. Något positivt.
Idag vet många vad lättläst är, vad begreppet innebär och att det inte är samma sak som pekböcker eller småbarnsböcker…
Det finns en spännvid på lättlästa böcker, fler förlag som ger ut lättläst och fler som skriver. Biblioteken skyltar med lättläst på ett helt annat sätt: öppet och självklart.
På ”mitt” bibliotek ser jag pappor som kommer med sina barn och lånar och pappor som ber om lästips till sina tonårsdöttrar och söner. Tro mig: såna pappor var det MYCKET tunnsått med för femton år sen, i alla fall på de bibliotek där jag jobbade.
Och så finns det läsambassadörer idag: Jönköpings läns egen till exempel, som heter Torsten Bengtsson och skriver lättlästa böcker som lånas ut som bara den.
Kanske man rentav får lov att känna sig lite hoppfull både när det gäller barns läsning och den lättlästa litteraturens framtid?!
Av Åsa Storck
3 kommentarer:
Ja i dag kan man visa att det lättlästa också kan vara vackert många gånger är det det. Kanske behöver vi prata om lättläst som en egen konstform.
För några år sedan upplevde jag det som något som måste försvarar.
Lättläst som en egen konstform...det gillar jag:)!
//Åsa
Jag tror absolut att vi kan vara hoppfulla! Även om det finns en och annan kritisk röst om att lättläst kan skapa "lata" läsare.
Skicka en kommentar