torsdag 23 oktober 2014

Recension: Spöket i köket av Sara Berg, Karin Frimodig och Matti Berg

När jag öppnar kuvertet och plockar fram mitt recensionsexemplar blir jag glatt överraskad. Mot mig, sett ur fågelperspektiv, ler ett punk-spöke som svävar runt uppe vid taklampan. ”Och hur ser ett punkspöke ut?” undrar ni kanske. Som ett vanligt spöke, fast med grön tuppkam och röda glasögon naturligtvis! Bakom, eller snarare under, spöket skymtar matbord, stolar och diskbänk. Bokens titel har någon klottrat, eller sprayat med en färgburk på bilden. Originellt och roligt!

Spöket i köket är utgiven av Heidruns förlag. Illustrationerna och omslaget är gjorda av Matti Berg som arbetat med dataillustrationer och TV-spel. Sara Berg och Karin Frimodig har skrivit texten. Detta är författarparets andra bok. Den första, Kim och Skrutten, gavs ut på Vombat förlag 2009.

Vad händer egentligen i köket när alla sover? Det får vi veta i denna berättelse för de yngsta. Formatet är 19 x 19 cm, perfekt att bläddra i även för ett litet barn. Texten, på rim, och bilderna fungerar fint för åldern, även om vissa ord är svåra (tyrannosaurus rex:en, en-älgs-orkestern). Det
finns mycket att upptäcka och prata om, både i illustrationerna och i texten, en hel del fart och fläkt
och flera nya ord att förklara.

Varje uppslag ser ut så här: en vänstersida med en rubrik som består av en interjektion (Buuu! Plask!), därefter en text på två rader med rim. Dessutom finns en svartvit bild som hänger ihop med texten och färgbilden, vilken tar upp hela högersidan.

Rimmen är roliga och bitvis underfundiga, men det stör rytmen att antalet stavelser inte alltid
stämmer överens mellan raderna. Författarparet tycks ha inspirerats av Lennart Hellsing (inte bara
när det gäller bokens titel), men når inte riktigt fram.

Jag är ändå övertygad om att Spöket i köket kommer att gå hem hos de yngre barnen, kanske blir det en favorit hos vissa av dem. Interjektionerna är roliga, de fina illustrationerna fångar uppmärksamhet och rim går nästan alltid hem hos de minsta.

Av Åsa Öhnell (hemsida)

Inga kommentarer: