fredag 18 maj 2012

Bokstäver jag hatar

Nä, nu var jag nog lite hård. Jag älskar ju bokstäver, vad man kan göra med dem: leka, ljuda, bygga upp hela universa, tankeöverföra ... förföra?
Problemet handlar om ett par bokstavskombinationer som man hittar på den allra bästa samhälleliga institutionen - på bibblan. Det handlar om hcf och hcg.

Hcf och hcg - jag är inte kompis med er.


Först tyckte jag mest det var svårt att hålla reda på vad som var vad, men nu har jag lärt mig att hcf är hyllan där skönlitteratur för små barn står, och hcg är beteckningen för "mellanåldern" (låter inte det betänkligt likt medelåldern, förresten?)

- Vad är problemet, då? Det handlar väl om att hjälpa läsarna till rätt hylla?
- Jo, ja, jag vet. Men ändå ... det blir så stelbent och snävsynt. Jag sitter väl inte och skriver bara för "10-åringar" punkt slut!

Min bok från 2010, "Vitas hemlighet" (hcf om ni nu vill veta), verkar t.ex. funka utmärkt på 16-åringar och vuxna likväl som på 7-åringar. Även om jag misstänker att väldigt få 16-åringar har läst den. Men han som har, han gick raka vägen till sin mamma och sa:
- Öh, morsan, den här ska du läsa!
I Stora Bokhanden är det samma sak. Fast kanske ännu knepigare för där står åldern på stora skyltar:
3-6 år
6-9 år
9-12 år
12-15 år
och så vidare ...
Säg den mormor eller farfar som letar bra böcker till den blivande 11-åringen under 6-9 ...

Åh, en natt ska jag bryta mig in i Stora Bokhandeln och byta plats på alla skyltarna. Ovanför bilderbokshyllan ska jag sätta "ungdom", ovanför 9-12 hänger jag "filosofi & psykologi", och strax intill, där 6-9-skylten satt, där hänger jag upp ... ja, vad ska vi ta ... "samlevnad" kanske?


Och sedan väller alla vuxna in och börjar läsa barnböcker, och då - då blir världen en smula bättre?

Och eftersom det ändå är min bloggvecka vill jag göra ohejdad reklam för "Skuggan i väggen" - snart på ett bibliotek eller i en bokhandel nära dig. Leta vid hcg/9-12.

Eller förresten, när jag ändå är ute på min nattliga räd i bokhandeln ska jag peta in några ex av den på vuxenhyllan någonstans. För jag menar vad då 9 - 12? Själva åldern går ju över, men erfarenheterna består.

Så. Nu har jag avreagerat mig lite. Jag kanske överdrev?

/Kerstin Lundberg Hahn

7 kommentarer:

inger granberg sa...

Nej, du överdriver inte alls.
Jag får ofta frågan om jag hinner skriva alls(jobbar heltid). Om jag svarar ja, vill de flesta veta innehållet och för vilken ålder.

Jag väljer numer att inte svara på de där frågorna.
Dessutom blir det jobbigt för barn att låna/köpa böcker som är för yngre barn, även om det är de böckerna man gillar.

Det här är ett praktexempel på hur åldersfixerade vi är.

Åsa Storck sa...

Det är ett dilemma, jag håller med! När jag jobbade på biblioteket i G-d brukade jag byta böcker på snurrorna och sätta lite ungdomsböcker (uHce) på vuxenboksnurran och tvärtom. En del vuxna som aaaaaldrig (medvetet)skulle läsa en ungdomsbok fick på så sätt chans till nya läsupplevelser;) I bokcirkeln med medelålder 60+ som jag idag leder på V-o bibliotek läste och diskuterade vi nyss ungdomsboken "Hungerspelen" med stor behållning. Mer läsning över åldersgränserna! hälsar den konspiratoriska bibliotekarien Åsa Storck (som ofta också har svårt att åldersklassa mina egna böcker)

Anonym sa...

Bra rutet, Kerstin! Bibliotek Plattan i Kulturhuset har egna indelningar av böcker. Ett fantastiskt bibliotek! : Författarscen, Debutanter, Erotik, Omvärlden, och ungdomsböckerna är bland de andra böckerna. Och de har ju fått förnyelsepris så det finns hopp!
/Sassa

Anonym sa...

Just så är det. Och kanske ännu mer fel, faktiskt. Böcker skrivna för högläsning (MÅNGA böcker skrivs för det) - har en vuxen högläsare inget utbyte av dem. Jo, det har hen. Hen har till och med dubbelt utbyte av dem när hen upplever läsningen både som den vuxna hen är och som det barn hen bär kvar inom sig. Signum blir nys.
Tycker Janne Ollars

Kikki sa...

Våga vägra se de där bokstäverna, hc...? Har redan glömt dem och har sällan brytt mig. Plöjde igenom Tove Janssons Mummindal som 17-åring istället för Siddharta, eller vad den hette som var fräckt då bland jämnåriga. Vem bryr sig om den nu förresten? Och läser nu hellre hästböcker än deckare om jag vill slappläsa något. Läslust är för fint för att förstöras.

Arro sa...

Du har så rätt, Kerstin!

Kerstin LH sa...

Vad glad jag blir över konspiratoriska och nytänkande bibliotekarier :)
Man kanske kan agera konspiratorisk biblioteksbesökare också, och ta efter ms Storck?!