Det där med att spela in en ljudbok!

Ganska så snart efter det att jag blivit klar med högläsningsboken Det är bara Emma, bestämde jag mig för att det även skulle bli en ljudbok. Så jag kontaktade min äldsta väns mamma och frågade ifall hon ville läsa in boken. Hon läsa högt för oss när vi var små och hon har den perfekta högläsningsrösten, en som gör berättelserna levande. Hon tackade ja och inspelningen kunde börja!

Framsidan av ljudboken. Inläst av Gunilla Lagergren.

Första gången vi träffades och skulle göra en provinspelning så gjorde vi nog alla fel man kan göra. Jag hade lånat en jättebra inspelningsutrustning av en kompis till mig som är musiker. Vi hade riggat allt i förväg så att det skulle låta bra, men det gick inte så bra ändå. Vi valde att spela in i köket, mitt bland hundar och burrande kylskåp. Dessutom hade vi lagt mikrofonen på en kudde så resultatet blev inte så bra och plötsligt rasade något i kylskåpet och orsakade en jätteduns så vi båda började skratta. Men det jag fick ut av inspelningen var att jag blev ännu mer övertygad om att det var just Gunilla Lagergren som skulle läsa in boken om Emma.
Gunilla har känt mig och min syster sedan vi var små och hon och hennes döttrar är också med i boken, så det gjorde det lite extra speciellt.
Andra gången vi spelade in blev det mycket bättre, vi flyttade in utrustningen till ett litet rum med mycket textilier i och använde oss av ett mikrofonstativ. Men eftersom boken är lång så fick det bli minst ett inspelningstillfälle till...trodde vi! Det blev kanske 10 gånger till! Efter ett evigt fixande och trixande med ljudet som inte ville låta likadant från inspelning till inspelning och efter det att fler personer blev inkopplade för att hjälpa mig med att få bort brus och pip gav jag upp. Jag kontaktade en vän till familjen, även han en bybo, som är ansvarig för en närradiostudio och frågade om vi fick vara där och spela in. Det fick vi gärna och tack vara Bosse Ohlsson och hans studio fick vi allt att låta bra. Så stackars Gunilla har fått läsa boken allt för många gånger men har ändå lyckats hålla skenet uppe och hon har gjort ett fantastiskt jobb. Jag har fått lära mig otroligt mycket nytt som jag inte alls visste något om innan, och nu vet jag hur jag ska göra nästa gång...om det nu blir någon nästa gång, det vet man aldrig! Livet blir ju sällan som man har tänkt sig och ingen fetknopp hittade jag idag heller, kanske imorgon!

God natt!

/Ida Sofia, Lurförlaget