Jag är inte speciellt religiös, men när det är som mörkast tänder jag
många ljus. Julen firas, och redan i början av december tar jag fram gamla
saker som genom mitt liv bär på minnen från tidigare julfirande.
Den gamla tyska tomten från 20-talet, som var min farmors, min
50-tals-tomte, som var den första jag fick av min mamma, och de stora röda
ljusstakarna i Carl Larsson-stil, de som för hundra år sedan tillhörde min
farfars mor. Hilma, hon som bodde i ett hus med jordgolv, hon som blev
inspiration till min bok ”Jag spelar min roll”.
De tända ljusen gör att den mörkaste tiden blir lättare att bära.
Jag firar också den längsta natten, så som människor firat långt före
kristendomen gjorde sin entré här i Norden. Ordet jul eller jol är gammalt, har
förmodligen funnits i tusentals år. I mina böcker, om bronsåldersflickan Fry, firar
också den tidens människor den längsta natten och Jol. Det är inte så konstigt,
både den tidens människor och vi nutida människor behöver något som lyser upp i
mörkret.
Jag har genom mitt liv komponerat många sånger och texter, men ”Julljuset”
är min enda julsång. Den handlar om julfirande som är, och som har varit.
.JPG)
