Adventskalender - 15 december

LITTERÄRA BRODERIER

 

Det här är ett utsnitt ur ett av mina hundradagars litterära broderier. Det bygger på Arundhati Roys The God of Small Things som jag arbetade med i somras.

Här på min hemsida kan man titta på ett broderi från förra sommaren som bygger på en helt annan bok. Där kan man också få en inblick i min arbetsmetod.

Just nu broderar jag Carsten Jensens Vi, de drunknade, men det blir inte klart förrän 5 mars, så det kan jag visa en annan gång.

 

Varma hälsningar Sassa Buregren

Adventskalender - 14 december

Illustratör: Roy Svensson

Den grå tomten av Monika Häägg

Min mormor var en sagoberättare.

Den sista julen hon levde var jag sju år. Sent på kvällen före julafton började stora tussar av mjuk snö att falla. Jag stod i fönstret och såg upp mot den gråmörka natthimlen medan hela min värld sveptes in i ett vitt duntäcke.

På julaftons morgon låg tunga strängar av snö på träd och buskar. Pappa band upp havrekärven i päronträdet och några röda ivriga domherrar letade sig genast fram till de små kornen. En blek decembersol hängde strax över horisonten.

Adventskalender - 13 december

Spårsnö

Om man följer spår i snön

kan man bli bra på att

känna igen olika sorters människor

 

Många små spår i varandra

Förskoleklass på väg till biblioteket

Ett spår hårt nedstampat utanför de andras

Ville inte gå i ledet

Läderstövelspår mellan streckspår av hjul och kryllande tasspår

Tant med rollator och pekingesrar

på väg till parken

Adventskalender - 12 december

Utdrag ur Tom och den Blå fågeln

Den mesta tiden tillbringade Beleby dock med att klaga högljutt och outtröttligt på Toms brist på intresse för sitt utseende. Tom ville gärna prata om vad som helst utom kläder, så en gång när den rödbruna taxen var med i samma vagn igen berättade Tom att han döpt den till Herman.

     ”Det heter hon inte”, sa Beleby tvärsäkert.

     ”Det vet jag väl”, sa Tom. ”Men jag vill inte fråga vad hunden heter på riktigt. Och varför den sitter i en väska.”

     ”Det är trendigt att ha hunden i en väska, fattar du väl. Om du vill du ha reda på vad den heter får du väl fråga hunden”, sa Beleby.

     ”Hundar pratar väl inte”, sa Tom.

     ”Det stod i boken att de gör det”, sa Beleby och sög på en klubba som han sparkat till sig för en stund sedan. På grund av en stor vattenskada på Karlaplan hade tunnelbanetågen varit fullare än vanligt och de fick stå och trängas i mittgången. "Det stod tydligt att övernaturliga väsen så som vättar, med andra ord finaste jag, kan prata med djur. Hundar är djur."

     ”Vilken bok?” frågade Tom.

     ”Den där boken som jag tittade i för att komma ihåg att jag absolut inte är en tomte”, sa Beleby och rykte på axlarna.

     ”Slog du upp dig själv i en bok?” skrattade Tom.

     Beleby krängde av sig ryggsäcken och plockade upp en bok ur den. Det var en bok om folktro med en gammal hustomte på framsidan, till förvirring lik Beleby med undantag av kläderna.

     ”Du såg den här boken och kom ihåg vad du är för något?” sa Tom.

     ”Jag mindes det så fort jag läste det, knäpptönt”, sa Beleby. ”Och jag ska säga dig att jag har mycket snyggare kläder än den där fjanten på framsidan.”

 

Tom och den Blå fågeln är Susanna Nissens debutroman - läs gärna om hennes resa till antagen bok på debutantbloggen..

Adventskalendern - 11 december

Välkommen till Grybbingdalen - nytt bokprojekt av Patrik Stigsson

Det här är Davvad. Han är en fruktgrybbing.

Fruktgrybbingarna bor i Grybbingdalen. De har maten de äter, frukt, nötter och bär, växande på tornen de bor i. De ägnar mycket tid åt att förädla det de odlar till must, marmelad, saft, sylt, gelé, kräm och kompott. För övrigt gillar de att spela spång, tupplura, promenera och bara ha det bra.

 

Snart måste Davvad ge sig i väg från dalen för att rädda Prinsessan Ja!. Men det vet han ännu inte om.

 

Davvads bäste vän, den ständigt flöjtspelande Polp, ser ut så här:

 

Illustrationer av Carl-Marcus Edhardt

Författare är Patrik Stigsson som tidigare utkommit med fantasy-romanen Cirkoli

Adventskalender - 10 december

Julfirande i bronsålder ur Isvintern av Monika Häägg

Det luktar av tall och gran. Jordgolven är strödda med halm och på väggarna hänger små knippen av de gröna grenarna.

Frida drar in den välbekanta doften. Under hela dagen har hon arbetat med att samla grenar och knyta de små Joletecknen. Kungsgårdens hall är nu omsorgsfullt klädd inför de stora dagarna. Hon vädrar i luften och suckar belåtet.

Ingemund har dragit ut på vargjakt och de gamla fångstgroparna har preparerats. Tore har arbetat under flera dagar medan Ulv muttrat om att det där bara är onödigt arbete. Vargen har knappt syns till under de senaste solvarven. Men Tore har varit entusiastisk och med hjälp av både Hervor och Torkel har groparna snabbt blivit användbara.

Nu har alla karlar gett sig i väg ut i vinterlandskapet med snöskor och kälkar. Till och med Ulv har haft ett brett leende i ansiktet när de lämnade gården. Det är något speciellt med vargjakt i vinterväder.

Adventskalender - 9 december

Lysande lekklappar från Ingela Jonasson: Pysseltips

Lucka 9: Lysande lek

Än finns det tid att göra julklappar. Det är roligt. Fast klapparna i bloggluckan idag är lite luriga, för på dem är det utsidan (kursiv) som är rolig. Av gamla byggklossar har vi gjort lysande klappar att leka lekar à la "gömma nyckeln", perfekt lek för mörka decemberkvällar. I Julpysslatillsammans finns hela beskrivningen.

Detta pyssel är inte så tidskrävande, men kan ändå ta ett par dagar att göra - för det behövs flera lager färg som ska torka! Så börja spana efter fosforescerande färg och gamla byggklossar redan idag. Kanske blir detta en lek ni kan leka på julafton?

/Ingela Jonasson

Adventskalender - 8 december

Hjälp i köket - illustration av Caroline Röstlund

Adventskalender - 7 december

Snöar av Sara Gimbergsson

Vill du läsa mer om Sara och hennes alster - klicka här

 

Adventskalendern - 6 december

Skrivtips och skrivövningar - ihopsamlade av Peter Ekberg

Hej!
Ibland när vi sätter oss för att skriva så är det alldeles tomt i knoppen. Det tomma pappret stirrar på oss och vi tappar tron på att vi skulle kunna skriva något bra. Trots det är skrivandet när det funkar alldeles  fantastiskt spännande! Att använda sin fantasi för att skapa något som inte fanns tidigare är väl faktiskt ganska fantastiskt? Sedan när man har fört ut sin fantasi ur huvudet och ner på pappret eller in i datorn kan man säga: Titta, här är något som jag gjort och som ingen annan gjort på exakt samma sätt före mig!
Det finns olika sätt att komma ifrån de där stunderna när det känns tomt i knoppen. Det viktigaste är nog att bara våga testa att skriva något. Här kommer några övningar. Du kan använda dem ensam eller i grupp. Du kan hålla dina texter hemliga eller så kan ni läsa varandras.

1. Börja med ”Jag minns...” Bara skriv ner många korta minnen. Om du hamnar i ett långt minne så skriver du det. Du bestämmer! Det spelar ingen roll om minnet är från något som hände för fem sekunder eller fem år sedan. Vad du än väljer så gör du det levande igen!

2. Håll inte tillbaka. Skriv så detaljerat du kan om
Stjärnorna
En resa till en annan planet
Simning
Det räddaste du någonsin varit
När du var som mest lycklig
Naturen
Saker som förändrat ditt liv
En lärare du har haft

3. Ta något du känner starkt för, positivt eller negativt och skriv ur två perspektiv. Först som om du älskar det och sedan som om du hatar det.

4. Skriv på olika ställen. Utomhus, i skolan, hemma, på bussen. Blir det någon skillnad?

5. Föreställ dig en plats som du älskar. Se detaljerna framför dig och skriv om det. Det kan vara ditt rum, eller ett träd som du satt under en sommar, eller en plats vid floden eller i stan. Vilka färger fanns? Vilka lukter?

6. Undersök din fantasi. Vad vill du helst av allt skriva om? Rymden, robotar, universum, skolan, livet som du ser det? Någon som förlorat sina föräldrar eller någon som har allt? Du bestämer. Fantisera. Hitta på.

7. Ett sätt att göra något spännande är att slänga in några fantastiska saker i en vardaglig historia. Trädet du sitter vid kanske slukar dig och visar vägen ner i en underjordisk värld. Vad händer där? Eller vad händer om ett rymdskepp landar när ni äter middag?

Det var några små tips för att komma igång! Många tar skrivandet för allvarligt och tänker att det måste bli ett mästerverk direkt. Det blir det aldrig! Bra böcker och texter vaskas fram genom att man skriver om många gånger. Det är kul!
Jag brukar se det som att man bygger ett hus. Först lägger man grunden, det är första utkastet, det får bli hur dåligt som helst. I det här steget är det viktigaste att få idén ner på papper. Sedan när grunden är lagd kan man skriva om. Då börjar det roligaste för då kan man lägga till, förbättra, stryka och smycka sitt hus som man vill! Om du testar att skriva om och försöka förbättra din text ett par gånger kommer du att märka hur den växer och utvecklas.

Lycka till!
Peter

Kolla in min blogg här.