Små barn med stora ögon, gamla människor med unga sinnen.
Och allt där emellan. Alla är de där när Olivia Bergdahl har dubbel släppfest
på café Hängmattan i Göteborg.
Stämningen är tidlös och folklig. Olivia glittrar i en
nyinköpt klänning och delar ut bubbelbiljetter. Hon firar släppet både av sin
debutroman Efter ekot och poesiskivan Eldorado. Jag blir osäker på om
"poesiskiva" överhuvudtaget är en genre, spoken word kanske låter
bättre. I vilket fall som helst är det svårt att kategorisera vad Olivia gör,
för hon gör så mycket. Hon skriver. Hon står på scen. Hon har ett tonfall som
får såväl tonåringar som kulturtanter att lyssna. Precis hemkommen från
släppfest nummer två – i Stockholm – svarar hon på mina frågor via mejl.
 |
| Foto: Ludvig Duregård |
1. Du började med Poetry Slam när du var 12. Vem skrev du
dikter för då och vad handlade de om?
När jag var så liten skrev jag mest dikter som ett rop – det
var alltså riktat till hela världen och det handlade om allt som hände i mig.
Jag skrev väl i nån slags tunnel, och riktade mig mot ljuset i slutet av den.
2. Nu är du 25. Hur har dina dikter förändrats? Vem skriver
du dikter för nu?
Jag är inte alls lika ensam nu som jag var då, så det är
inte sådär desperat. Jag har ju inte heller skrivit så mycket dikter det
senaste, utan i synnerhet prosa. Jag misstänker att det kan ha med varann att
göra. Förut hade jag så bråttom – det skulle bli klart, det skulle ut – men
bråttom är inte riktigt nåt man ska ha när man skriver en roman. Den blir ju
typ aldrig klar, eller snarare så hinner man tröttna på det hela flera gånger,
men fortsätter ändå. Jag skriver nog mer utifrån nån slags punkt där jag vill
sätta igång nån tanke i andra om världen och sig själva nu, tidigare ville jag
mest att folk skulle tänka något annorlunda om mig.
3. Du är ute mycket i skolor och uppträder och har
workshops. Hur reagerar ungdomarna på dina dikter?
Till ungefär 85 procent positivt. Kanske till och med ännu
mer. Jag tror att ungdomar generellt sett lider viss brist på folk som kommer
och möter dem som jämlika – och det måste jag ju göra i ett klassrum eftersom
jag inte är lärare, utan nåt annat. Jag måste ju offra mig inför dem, så att
säga, prata om känslor och mitt eget liv. Jag tror att det är skönt att höra,
oavsett om det sker på rim eller i ett helt vanligt samtal.
4. Nyligen släpptes din debutroman Efter ekot och din spoken
word-skiva Eldorado. Hur går det att kombinera Poetry Slam med romanskrivande?
Själva tävlandet i poetry slam är väl ingen höjdare att
kombinera romanskrivande med, om man inte är drabbad av den största av alla
stora inspirationer eller befinner sig i nån slags nyförälskelse i språket –
och där är inte riktigt jag (skulle säga att jag och språket oftast sitter i
varsin läsfåtölj och drar interna skämt, alltså den typen av relation) – för
jag tror man ändå ska ha tid att producera nytt material om man tävlar. Det är
en sån fantastisk plats att pröva sig fram på.
Om man däremot talar om scenpoesi och turnerande tycker jag
att det är en av de bästa kombos man kan ha – man arbetar med språk, men
skriver kanske inte nya scendikter, trots det befinner man sig i litterära
sammanhang och har en oerhörd mängd timmar att slå ihjäl på tåg och bussar –
utmärkt skrivtid så tillvida man inte blir åksjuk.
5. Hur tänker du själv kring att dela in litteratur i
kategorier såsom barnböcker, vuxenböcker eller böcker för unga vuxna?
Så länge det inte står nån grindvakt och hindrar en från att
läsa vuxenböcker som barn eller barnböcker som vuxen, så är det inget jag är
nån aktiv motståndare till, även om ålderskategorier generellt sett kan vara
lite problematiska – alla människor är ju olika och behöver olika sorters
berättelser vid olika tidpunkter i livet, som kanske inte nödvändigtvis handlar
om hur många år man fyllt. Men det är väl lite krångligt att göra ett
hyllsystem sorterat efter hur många böcker man har läst i livet, huruvida man
har kommit in i puberteten eller inte, om man är kär för första, andra, tredje
eller fjärde gången, om man är nostalgiskt lagd, om man tror att allt snart
kommer att ordna sig, hur många sjustaviga ord man kan stava till etcetera...
6. Du debuterade i bokform redan 2007 med diktsamlingen
Demo. Hur kommer det sig att du sedan valt att släppa dikter på skiva istället
för på papper?
För att jag har världens bästa stråkkvartett som spelar
musik till!
Du kan läsa mer om Olivia Bergdahl på hennes hemsida:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar