Jag brukar ta emot en elev på hösten och en på våren. Det brukar vara ett barn i taget och det passar mig bra. Jag tycker att man ska visa upp illustratörsyrket som ett alternativ i arbetslivet.
Nu tänkte jag berätta hur det går till, man kan säkert göra på tusen sätt men jag brukar börja med en inbjudan! Det känns trevligt och barnen känner sig välkomna!
När dom kommer frågar jag om det är något särskilt som verkar vara spännande. Det brukar vara ljusbordet, scannern och datorn och att bilderna faktiskt hamnar i tidningar och böcker sen.
Dom undrar om jag verkligen gjort bilderna på riktigt med blyerts från början?
- Så fint kan inte jag, säger dom.
Då brukar jag se lite sträng ut!
-Jag kunde lika fint som du när jag var 9 år, sen har jag övat jättemycket och nu kan jag så här och det kommer du också kunna om du vill. Då blir dom glada och vi kan börja jobba tillsammans. Jag visar några exempel på hur det kan se ut och gå till.
En flicka ville berätta om ett konsertbesök med sin pappa. Eftersom det var en berättelse i flera steg kom vi fram till att en serie var bäst. Hon skissade med blyerts (!) renritade, tuschade och la in i datorn för att färglägga, alltihop själv med vägledning av mig. Så här fint blev det!
En annan flicka ville prova att illustrera en text så som man gör till tidningar. Vi valde en text ur KP om en flicka på stranden. Hon fick läsa text fundera ut vad som skulle kunna göra texten mer intressant och illustrera. Bilden blev jättefin!
I våras valde min dotter att prao hos mig, hon ville göra som dom andra tjejerna och började med att skissa, men vad tråkigt, det passade inte henne. Så kan det ju vara alla är inte lika. Under lunchen beslöt vi oss för att byta strategi! ( Det känns viktigt att eleverna går härifrån och känner att det var roligt)
Vi bestämde oss för att göra ett kakcollage.
På närmaste bageri valde vi ut de finaste bakverken som vi tog med oss hem till ateljé. Finpapper togs fram och vi började klippa, klistra och mumsa!
Vi skrev en dikt på rim som blev fin. Det var roligt och det blev snyggt!
Jag rekommenderar att ta emot praoelever, alla skolor har prao varje termin och jag tror det blir bättre för barnen att få komma till en arbetsplats där vi vuxna har tid och tycker det är roligt att dom kommer. I det här yrket kan vi ju faktiskt skapa något tillsammans med barnen på riktigt!
(Och snälla ni sno idén med kakcollage det är en given succé, jag lovar!)
Caroline Röstlund
8 kommentarer:
Jag är ju ingen illustratör (men gillar ändå att pyssla med bilder) men blev väldigt sugen på att vara PRAO hos dig när du berättar så fint om besöken.Kan förstå att eleverna gillar det.
Kanske kan jag ta emot en författarprao? Får fundera!
Jag blir alldeles hänförd när jag läser, Caroline. Så bra, så bra, så underbart!
Väldigt, väldigt kul, jag vill också vara prao.
och en vacker dag kanske jag vågar ta emot en prao här, vem vet. jag hade en en gång när jag jobbade i dagisköket, det var kul men liksom lite genant.
Väldigt, väldigt kul, jag vill också vara prao.
och en vacker dag kanske jag vågar ta emot en prao här, vem vet. jag hade en en gång när jag jobbade i dagisköket, det var kul men liksom lite genant.
Jösses vilken fin praofröken, Caroline! Jag skäms lite för alla gånger man sagt nej, borde kanske vara mer positiv. Lyckliga praoeleverna! Att praoa hos en författare finns nog garanterat en och annan som drömmer om i skolan också.
oh, vad roligt.
Vad roligt att få kommentarer, Tack! Och det är väldigt roligt att få jobba med barnen, man lär sig mycket själv också.
Vad bra!
Kram lillasyster
Skicka en kommentar