Från fem till femton

Eftersom vi har Tema: skolbesök på bloggen de här veckorna har vi bett Pernilla Gesén berätta om sina skolbesök, hon är ute i skolorna väldigt mycket.
Pernillas böcker vänder sig till barn i väldigt olika åldrar, ungefär alla åldrar som barn kan ha faktiskt och därför är hennes skolbesök aldrig riktigt likadana.
Så här skriver hon;

"När jag är ute på författarbesök träffar jag skolbarn som är mellan fem och femton år gamla. Det skiljer tio år mellan de yngsta barnen och de äldsta. 

Ibland blir jag avundsjuk på de författare som ”bara” träffar barn i mellanstadiet och som kan köra samma upplägg inför varje besök. 

Vad skönt, kan jag tänka, tryggt på något vis. 

För mig är det fullständigt förvirrande när jag ska försöka förbereda mig inför ett författarbesök. 

Aha. Idag ska jag först träffa en sexa och sedan en trea och sedan en förskoleklass. Och avslutningsvis har jag visst en storsamling med niorna. Hm. Jag undrar om jag ska prata om senaste Alva-boken? 

Fungerar inte. 

Men om jag ska vara ärlig så skulle jag inte vilja ha det på annat sätt. Det är bra för mig att inte ha samma upplägg hela tiden eftersom det skulle göra att jag kopplade på autopiloten och blev lite sömnig. Det vill jag inte. Jag behöver känna att jag verkligen möter barnen, ser dem. 

Och eftersom jag är ute på många författarbesök tror jag att det är ett måste för annars skulle jag tröttna.

Från april och fram till nu har jag flängt extra mycket. 

Att vara ute i landet på författarbesök är både ensamt och spännande. Ensamt kan det bli när jag anländer sent på kvällen till någon ort där jag aldrig tidigare har varit och allt är öde. 

Spännande kan det bli när jag inser att hotellet jag ska bo på faktiskt är en färjeterminal. 

Som i förra veckan när jag var i Trelleborg och utanför mitt hotellfönster rullade tunga lastbilar in och ut i färjornas gap. Då fick jag plötsligt lust att skriva om hungriga vattenmonster. 

Djur som alltid längtade bort. 

Stora ensamseglare, orädda. 

Jag hamnade även i Svenljunga utanför Borås för inte så länge sedan. Ortens enda hotell har tydligen gått i konkurs så jag fick bo på något som heter ”Ett annorlunda café”. 

Jag anlände sent med bussen en tisdagskväll och allt jag uppfattade av Svenljunga var ett tomt torg med en tom parkeringsplats, frånsett en bil som visade sig tillhöra författaren Laura Trenter. Att även Laura var där på författarbesök gjorde mig glad. 

Efter författarbesöken hängde vi på den enda restaurang vi hittade, pizzerian på torget. Och när man träffar en trevlig kollega spelar det egentligen inte så stor roll om man umgås på restaurang Pelikan i Stockholm eller på den lokala pizzerian.

Vimmerby har jag också hunnit med. 

Sockerdricksträdet

Ett besök till Astrid Lindgrens Näs när körsbärsträden precis började blomma. 

Och mellan två storsamlingar med sjuor som krävde mycket energi, humor och en fet PowerPoint presentation, fick jag en guidad tur i Astrid Lindgrens barndomshem. Hennes sagor lurade överallt i den blomstrande idyllen. 

Jag kan inte påstå att det är med utsikt över en porlande bäck som mina berättelser uppstår, snarare över en färjeterminal eller ett öde torg. 

Men framförallt i mina möten med flera hundra barn och tonåringar runt om i Sverige." 

Tack, Pernilla för den rapporten!
Nu är det långhelg och försommardagar, men kolla bloggen ibland då och då i alla fall!
NÅGOT inlägg dyker nog upp även om vi alla försöker vara lediga:)