Elisabet Norin om skrivandets villkor och sin roll som pedagog

Jag har tidigare skrivit om utmaningen i att balansera det introverta och det extroverta. Men även det introverta skrivandet består av en liknande uppdelning. Dels finns en närmast andlig sida där berättelsen skapas, dels hantverket att bearbeta texten. Båda dessa ben är lika viktiga. För mig dröjde det innan jag erövrade hantverksförmågan. Berättelser kom och jag satt i några veckor och skrev ned dem som i trans, men när jag försökte bearbeta texten sprack allt. Jag prövade olika skrivarkurser, vilket bara ledde till skrivkramp. Så var det i många år. Men så hittade jag till Sörängens folkhögskolas skrivarlinje distans. Där gavs mycket tid för eget skrivande och utrymme för integritet. Vår lärare, Elisabet Norin, fanns hela tiden med, närvarande, påhejande, stöttande, men också frågande: Varför har du skrivit så där? Detta blir otydligt för mig.

Idag har jag gjort en intervju med Elisabet om skrivandets villkor och hur hon tänker runt sin roll som pedagog.

            Elisabet Norin, en skrivarlärare vars råd och stöd betyder mycket för mig, och många andra.

Vad är det som får dig att vilja arbeta som skrivarlärare?

Det är en mängd faktorer: läsningen och skrivandet i sig - båda delarna har varit viktiga delar av mitt personliga liv alltsedan barndomen. Det handlar också om mötena mellan människor som är på väg någonstans: i sitt skrivande likaväl som i sin personliga utveckling. Och så är jag fascinerad av vad det är som triggar igång kreativiteten hos oss människor. Hur vi hittar livsglädjen och det inre flödet ... Hur vi hittar språket och de språkliga bilderna.

Vilka är dina viktigaste erfarenheter från arbetet?

Att vi är olika. Som pedagog kan jag i stort sett bara förmedla egna och andras upplevelser och samtidigt påpeka att det finns olika vägar, olika sätt och att var och en bör hitta sin egen väg, sitt eget sätt. Samtidigt är vi människor inte mer olika än att vi kan dela och ta inspiration av varandra.

Hur tänker du när du närmar dig en elevs text för att inte trampa fel och förstöra något av det som ofta växer så ömtåligt?

Grunden är att inget görs för sina fels skull, utan för sitt värdes skull, en tanke formulerad av en gammal rebell i svenskt kulturliv: Thomas Thorild som levde på 1700-talet - a true rocker! Och så att en text är något man gör och sedan har, vilket vi pratar mycket om i kurserna. Därmed är den möjlig att bearbeta precis som en målning på en målarkurs eller ett foto på en fotokurs är möjligt att redigera.

Du är både författare och skrivarlärare. Är det en kombination som är bra? Finns det någon fara för att det egna skrivandet störs av att vara lärare?

För mig har det ena inspirerat det andra, tillsammans med att jag skrivit litteraturkritik i tjugo år, jag har fått olika ingångar inom samma vida fält. Man hör ofta folk säga att de störs i sitt eget skrivande av läsning av andras texter. Jag är böjd att börja tänka på det som en myt. I alla fall när det handlar om läsning av litterära texter. Men jag kan erkänna att mina år som förlagsredaktör för facktexter - där språkliga experiment, blommiga bilder och tolkningsutrymme fick stå tillbaka för det exakta i alla lägen - var en aning begränsande. Sedan finns också en annan aspekt: att arbeta som lärare kräver tid och energi, vilket kan göra att tiden för det egna skrivandet begränsas avsevärt. Samtidigt har sommarloven krympt avsevärt ...

Elisabet har också skrivit en bok om skrivande, utifrån sina många år som pedagog.