Hur katten Rune tog sig in i en bok

För några år sedan föddes katten Rune, en ärrad gammal slagskämpe som ingen ville ha. Det blev inte ens någon bok av manuset där han först figurerade. Men Sassa Buregren gillade honom och nu är han med i vår nya bilderbok "Kokongs långa resa" som kommer på Kabusa Böcker till hösten. Det är förstås Sassa som har gjort bilden.

Häxväxter

Jag är barnsligt förtjust i häxväxter och magiska recept! Härom dagen var jag i Bua hos Sassa Buregren (vi jobbar ihop) och då besökte vi en hemlig trädgård där det växer en riktig mandragora! En alruna. Det är en alruna som är själva gåvan i Dödgrävarens gåva, så jag har läst på ganska mycket om dem.

Hur texter växer och dör

Ett manus är som en levande planta; det kan inte hanteras hur som helst. Det måste få plats att växa och näring. Och det måste få ta den tid det behöver för att mogna. Varje manus är olika, inte bara till innehållet utan även vad gäller arbetsrytm och de är olika känsliga för störningar.

Ut ur garderoben

Nu är det dags! Mina dockor vill komma ut i offentligheten. De är både arbetsredskap och illustrationer till mina böcker. Nu när det är min tur att blogga så passar jag på att visa dem på min hemsida: HÄR kan du se dem!

Perspektiv

Moder Jord slår tillbaka! Hon öppnar en ventil långt borta i Island och pustar ut sin vrede. Låter sin aska regna ner över oss, vi små dödliga som myllrar omkring på hennes yta. Plötsligt blir allt kaotiskt, så sårbart och så skört. När vulkanen börjar spy ut sina askmoln över Europa befinner jag mig 250 mil hemifrån, på en ö i den kroatiska skärgården.

Så blir du lycklig

I tisdags bloggade jag efter ett skolbesök i Borås kommun och började fundera lite kring långsam läsning och högläsning. Eftersom högläsning är en av mina käpphästar vill jag använda min sista bloggardag till att fundera vidare.

Kritikern Pia Huss pratade i svt:s Debatt (se mitt inlägg 22 april) om att den censur och självcensur som det talas om i barnbokskretsar just nu är ett ”bråttomproblem”, i alla fall delvis. Att vi vuxna är så fokuserade på att klara av godnattsagan snabbt att vi undviker svåra ämnen som kräver samtal och funderingar. Jag tror hon har rätt, och jag befarar att högläsningen riskerar att åka ut med samma badvatten.

"Jag är ett läromedel"

Det sa skolbibliotekarien Petra Romberg på Gunnesboskolan i Lund när hon visade runt i biblioteket.


Dessförinnan hade jag träffat 2:or och 3:or denna Världsbokdag. Sedan 10 år firas den här dagen på Gunnesboskolan med en Bokmässa där alla elever från F-klassare till 9:or möter en författare vars böcker de har läst och utforskat. Förutom jag var Stefan Casta, Torsten Bengtsson, Johan Unenge, Per Brinkemo och
Wilhelm Agrell på plats.

Världsboksdagen

Världsboksdagen idag. Då vill vi passa på att sprida vår nya blogg till hela världen! Välkommen, särskilt du som tittar in här för första gången. Länka gärna.

Två dagar i Lund

Ikväll är jag trött efter en heldag i Lund med många spännande möten, så jag nöjer mig med en sevärd länk. Såg Debatt Valspecial på svt 1 för en stund sedan. De sista femton minuterna debatterade de censur/ängslighet/nymoralism i barnböcker. Här kommer länken - ca 55 min in i programmet börjar debatten om barnbokscensur.

Dagens bild får bli några hemliga fjärdeklassare i Lund.



Imorgon ska jag på Bokmässa på Gunnesboskolan. Rapport därifrån imorgon.

Kerstin Lundberg Hahn

Varför skulle jag det?

- Skriver du bara för barn?

- Ja.

- Skulle du inte vilja skriva en vuxenbok?

- Varför skulle jag det?

Jag får frågan med jämna mellanrum. Både från vuxna och från elever jag träffar på skolbesök.
Förut försökte jag svara och förklara något slags varför och varför inte. Jag trasslade in mig och var aldrig nöjd med svaret.