Repris: Konsten att vänta in av Maud Mangold

Jag läser ett citat av Lars Gustafsson: "vill du att ditt barn ska bli kreativt, lås in det i en garderob". Ensamhet koncentrerar kreativiteten, barnet blir inte vingklippt av kritik och hämmad av jämförelser med andra. Och jag tänker att precis så är det. Stå ut med att vara ensam, stå ut med att ha långtråkigt, vänta in.

Det är lätt att glömma bort vad som föder kreativiteten. Det är lätt att ryckas med och tro att den kommer ur spännande intryck, social samvaro, att fyllas på och ha roligt. Jodå, det behövs också, men inte i det skapande skedet.

Innan jag började med Fabian och Karamellhäxan hade jag glömt bort hur viktigt det är att vänta in. Jag började otåligt på text efter text, skrev några sidor som självdog lika snabbt. Försökte tänka, samlade ihop idéer, ritade kanske någon tankekarta. Tvärnit!

Ända tills jag en dag satt på bussen och funderade på varför det inte lossnade. Hur brukar jag göra? Vänta in. Släppa alla tankar och bara låta det hända.

Och just då rullade bussen nerför Aschebergsgatan och jag noterade en ny affär. I nästa ögonblick for vi förbi universitetsparken med sina stora vackra träd. När jag kom hem började jag skriva precis där: en pojke går genom parken och möter en kvinna som plockar kastanjer, en bit därifrån ligger hennes nyöppnade affär …

Maud Mangold

(Repris från 31/1 2011)