Repris: Efter semestern av Jessika Berglund

Nu är hela huvudet och halva kroppen full av tankar och upplevelser och jag vill omsätta dem allihop i ord.

Ord och bild, vackert ska det vara. Och sant.

Jag vill skriva texter om vanliga soliga dagar och mycket regn. Om vatten mot huden, regnvatten, sjövatten, havsvatten. Om en kall dusch när man åkt lite för länge i en varm buss och om duggregn som nästan inte märks men som får tvätten att sakta ruttna istället för att torka.

Och om den där hemliga ordningen som blommor slår ut i. Alltså gult först, sedan hela färgcirkeln runt och så tillbaka i det gula. Nu är det gult, gult och lila.

Jag älskar gult.

 

Just nu, när det är mera augusti och nästan höst i luften på det där sättet som får i alla fall mig att vilja starta nya grejer, hitta orden, få saker gjort, då vill jag skriva om högar av björkfrön på alla blad och om att de fastnar under fötterna och följer med in så man får dem i sängen. Man får dem i kaffet, i maten, i ölen ifall man händelsevis får öl. Det vill jag skriva om.
Och hela sommaren, hela semestern i alla fall, har nya tankar och bilder formats i huvudet och jag har FÖRSÖKT hålla reda på dem men tänk om de är borta nu? Om jag skrev ner dem i min anteckningsbok men nu syns de ändå inte för andra tankar, andra saker ligger ovanpå och under?
Tänk om jag inte hittar orden?
Tänk om all fjäderlätt inspiration fastnar i möten, saker som ska göras, vanligheter och att någon ringer eller inte ringer så att man man istället tänker på det?
Tänk om det igen är så att att allt det vackra ligger strax bredvid och bara nästan fastnar på bilden, som en makaonfjäril när man ser tusen av dem på samma lilla ö men de fladdrar så vackert och vilt med vingarna att bilderna blir suddiga?

Jessika Berglund

(Repris från den 16/8 - 2010)