onsdag 24 oktober 2012

Tema fantasy - Sofia Bergting

Fantasyserien De dödas rike
Varför skriver du fantasy? Är en fråga jag får ofta. Många tror att jag varit en hängiven fantasyläsare under uppväxten men den genomsyrades i stället av Agatha Christie och Sir Arthur Conan Doyle. Men så fick jag möjligheten att skriva en kortare novell åt en tidning, som sysslade just med fantasy och min andra hälft skulle då illustrera bilder, han som alltid varit hängiven inom denna genre. Först kändes det nervöst och jag undrade om jag kanske lovat för mycket. Fantasy, vad var det egentligen? Menar, Sagan om Ringen - visst, Harry Potter -  så klart, men vad innebar fantasy för mig? När du skriver om karaktärer i “det verkliga livet” så har du ju en viss begränsning, det finns inga flygande drakar eller demoner, vad jag vet i alla fall.
Men att träda in i fantasyvärlden kändes pirrigt för jag ville ju inte skriva saker som kanske var tabu inom denna värld (brännmärkta dvärgen t ex var ett no-no fick jag förklarat för mig). De första meningarna var trevande men sedan kom jag på att det jag skrev var hur min fantasyvärld såg ut, min tolkning av vad fantasy var och ville jag ha flygande grisar så be it... nu blev det ju inga flygande grisar men ändå.

Det dröjde inte länge förrän jag kände att jag hittat hem i mitt skrivande och jag blev inte alls mer låst utan nu kunde fantasin verkligen flöda fritt. Nya världar kunde skapas i den exiterande världen men även helt nya kan uppstå och jag verkligen älskar att få gå in i den okända världen där i stort sett allt kan hända.  



Sagolunden

Jag har genom åren funderat på att skriva romaner för vuxna men även andra barnböcker som kanske inte har vampyrer eller bestar i dem men efter att ha skrivit klart “De Dödas Rike” serien och varit mammaledig var det dags att börja skriva igen. Jag trodde kanske att det skulle bli något helt annat nu, äldsta dottern har länge velat att jag ska skriva en hästbok men så gick jag på en auktion och där tändes en ny idé. Kvinnan bredvid mig ropade in en gammal resväska och den var fylld med gamla målarpenslar, svampar, några skisser och jag visste precis vad jag skulle skriva om - spöken och ond bråd död så klart! När jag skrev  min första serie om skogsrået Lin så gjorde jag ingen research, allt föddes i skrivarvrån men det kanske var för att världen jag skrev om baserades på en redan existerande fantasyvärld -  The Portent. Ramarna var redan satta men vad som skulle fylla dem var upp till mig. Men min nya bok, möjligtvis serie - vem vet, så vistas karaktärerna i mitt fina Dalsland (kring Åmål) och varför inte då utnyttja denna vackra omgivningen för att finna mer inspiration. Och så en regning dag när vi var ute med bilen såg jag det, huset vid vägen som skulle bli sätet för min berättelse - det var ju där allt det hemska hade hänt och där huvudpersonens mod kommer att sättas på prov. Efter att en snäll f.d rektor (Tage Stahre) tagit kontakt med den nya ägrinnan till huset fick vi komma på besök och ta kort, se oss omkring, hur detta “barnhem - Sagolunden” kunde se ut. Varenda vrå undersöktes och jag kunde inte hjälpa  att se mig lite om över axeln hela tiden för det kändes som om mina huvudkaraktärer när som helst kunde dyka upp - de hade liksom redan flyttat in där i den gamla lanthandeln. Husets ägare är öppen för att ha spökrundor där och kanske kan ju övertala henne att inreda ett rum som är “Elsas”.

Så jag skriver fantasy för att jag känner att fantasin har inga gränser utan är helt fri. Här kan jag lägga till, dra ifrån eller blanda till det precis hur jag vill. Är det något som sätter stopp så är det just den egna fantasin men den är ganska skruvad (på ett bra fantasy sätt så det är nog ingen risk). Jag skriver fantasy för att genren valde mig mer än jag valde den och sedan var förälskelsen ett faktum. Vem gillar inte demoner, vampyrer, spöken och drakar liksom? Det fantastiska med fantasy är att det även kan trigga igång läsarens fantasi och på så sätt kanske det skapar nya unga (eller gamla) fantasy författare!
/Sofia Bergting

Du kan följa Sofias arbete med fantasyserien De dödas rikeFB.
Läs mer om Sagolunden här.

2 kommentarer:

Malin sa...

Intressant det du skriver om hur du sökte för atty göra fantasyn till din, och samtidigt balansera det mot genrens tabu och redan slitna klicher. Det är något jag kan känna igen i nästan allt skrivande. Alla genrer har ju något slags internt pågående intetextuellt samtal, som man måste förhålla sig till på något vis, och samtidigt vara lojal mot sin egen version.

Kerstin LH sa...

Ja, MAlin. Väl formulerat: ett ständigt pågående intertextuellt samtal. Det är spännande tycker jag. Det är en av utmaningarna, och en av de roligaste grejerna med att förhålla sig till en genre - hur man kan och måste ta spjärn mot genrens "krav och klichéer".